Miyushamas blogg

kan jag tydligen ha 200 bilder så jag kommer lägga upp saker lite vad som helst som jag själv uppskattar^^
kolla om ni har lust, gott nytt år<3

passade på att se Arlequins nyare video Alive som släpptes kring då jag var och lekte i Stockholm och missade att kolla upp det.


får se vad det blir av imorgon, och hur början på året börjar? och fortsätter
känns lite ensamt såhär snart 1 och ett halvt år utan någon ....men men det blir som det blir med det, jag är van att det är så.
ah well kollar lite ställen som man kan tänkas bo på (hoppas!!!><;)

ha det så bra imorgon alla<3

är en såndär feelgood låt som får en att må lite bättre<3
måste se dem nästa gång jag får chansen

de är i princip dem som kan tänkas krångla nu. Ingen idee att skicka visum papprena till skolan, innan man fått klart allt via csn. Har inte stora misstankar om att de skulle tjorva, men har inte så bra förtroende för att det inte skulle göra det när det gäller saker i mitt liv...
nåväl, finns som inget jag kan påverka efter detta. det är upp till dem. Men går det inte så är det bara att inse att man nog aldrig kommer kunna få en examen...~-~,
jaja, svaret kommer ju någonstanns nästa år så^^; ingen idee att oroa sig över det.
hoppas alla haft en trevlig jul, med mycket god mat och julstämning<3 (och lite party?^^;)
och att ni alla har en riktigt bra nyårsafton som är klar så att man kan se fina fyrverkerier men endå förhoppningsvis inte som här nu typ -23 ><; (eller kallare!!!)
kram<3

och ännu mer att fylla i och grejjs>_>; så fort man är klar med något får man ett mail om ännu mer saker som måste fixas.... Men det börjar bli rätt klart!
fantiserar om att hinna åka en sväng tillbaka till Stockholm innan jag åker, men får se... finns alltid tid och plats till att saker kan gå fel, efter nyår så finns det inte så mycket mer som jag kan göra åt saken oavsett hur det går~-~;
Hoppas det fortfarande finns en plats för mig, och någon form av framtid...Japan har alltid varit hemma för mig. Jag passar inte in, men det gör jag nog inte någon stanns. Man blir aldrig mer än en gaijin, och man är alltid något annat, Men jag trivs i dessa städer som är fulla av liv, jag kan sitta på ett tåg utan destination, bara för att titta ut och känna mig mer levande än någonsinn....sitta på en family restaurant eller cafe och titta på människor i timmar....vänta har jag blivit mästare på....endel personer har jag fått vänta 3 4 timmar på, speciellt sådana där kostiga tider som 4 på morgonen och man får ett mail " jag kommer snart!"....det där snart kan vara 8....och man sitter med en kaffe på mcdonalds och ser folk förbereda sig och ta en snabb mumsbit innan jobbet , andra är på väg hem och ska sova...osv...
och bilturer....
en natt körde en vän mig med bil i flera timmar och stannade på ett ställe som han visste jag skulle gilla.....vart var det? Jo en flygplats, jätte nära dar alla plan för natten stod parkerade....hehe jag var salig....ställ mig framför en startbana och jag kan sitta och titta i timmar....min favorit badplats här i sverige ligger precis under en starbana och de flesta är stridsplan.....när de sätter fart och startar 8 på raken är jag salig och gör de formationer och grejjer är det ännu roligare, man blir helt döv av ljudet dessutom....
Sen detta med naturen...
jag trivs att gå i vackra parker, älskar att titta på himlen. En annan natt som jag var på en såndär nattlig biltur i Fukuoka/Saga, åkte vi till ett tempel högt upp på ett berg och man såg knappt trappstegen hela vägen upp....sen vandrade vi över en bro och jag såg stjärnhimlen mycket tydligare än jag någonsinn sett den förut, sådär att man inte kan se en enda stjärnbild för att det kryllrar av ljus på himlen...under den bron var det bäcksvart och den var en hängbro som rörde sig....men detta ljud.....ljudet av ett massivt vattenfall som jag precis går över utan att se det!....det är minnen för livet....och alla eldflugor som fanns längt vägen dit, det var en kringlig och krokig lant väg uppförs helatiden...

Sedan att det finns så vackra stränder och naturområden i helt olika klimat, så att man iprincip skulle kunna fara på turist semester i ett och samma land. Sapporo har jag fortfarande inte besökt, men Okinawa, där ska jag pensionera mig någon dag....bara sega och bada, orkideer och turkosa vatten precis som på hawaii...ett thailand som folk inte märkt....man åker dit och det finns NOLL turister....

och sen i det hela...
Och att om jag betraktas galen och konstig? så finns det alltid någon annan som är värre, rätt många dessutom. Inget förvånar en. på gott och ont förståss...
Inte har det varit en lätt väg och inte har den gått rakt heller, men jag är sådan att jag alltid måste tro på att det kan gå vägen, även om det finns perioder då man känner sig ensamast i världen och allt hopplöst. Det är min stora sårbarhet här i livet....jag blir så passionerat intresserad i saker känslor, intryck, upplevelser och personer.... jag vill göra alla glada, och nöjda.Jag vill älska alla runt om kring mig, tro på att människan inte är ond, förstå dem som inte kan behandla andra så som man hade önskat, och jag ser absolut inte ner på dem som inte klarat sig så bra här i livet, jag har sett drömmar gå i uppfyllelse, och andras i kras,men men, det är väl det som är livserfarenhet. Jag har en konstig avvikelse...lite utav att vara martyr....om jag ser någon må riktigt dåligt så vill jag " testa" jag vill "förstå" varför och när jag försöker hjälpa personer ur olika kriser, så slutar det med att jag hamnar i samma sits själv...självdestruktiv med en spänning och passion?
jag har gråtit många tårar över hur besviken jag blivit på människor, men jag vägrar tro att de var onda, jag vägrar tro att de inte skulle valt andra vägar om de hade haft andra intryck och upplevelser själva. I många fall tror jag inte ens att de lever i samma verklighetsuppfattning, att de helt enkelt inte ser vad de själva gör...
Skulle säkert kunna skriva en hyfsat intressant? roman om saker, men bara om det skulle betraktas som fiction heh^^;...

jaja, dax för kvälls te, lite tv, kolla lite videor, eller vad man nu kan tänkas hitta på.

hejsvejs!

och vi hittar Gackt, görandes AKB48 Heavy rotation....

oh my god what a sellout.....haha
typiskt morgon program dessutom, med typiskt finklätt folk som ska " unnnnn, och Sou da ne" hålla med

typiskt mej eftersom jag absolut inte kan sjunga sådär^^; men jag älskar att sjunga den endå. Så himla fin och bygger på ordentligt mot slut refrängerna....(men det finns nog folk som tycker att det bara skär sig och är en massa gastande, det kan jag förstå med)

Har en tysk vän som jag springer in i Kabukichou lite hur som helst, och hon kunde sjunga den så bra att den präntade in sig i mitt minne för evigt, och sen tog jag efter hennes tradition. Jag har sjunigt jävligt mycket karaoke haha....stackars alla som fått tvingas lyssna på det...^^;

Men! en gång stog jag i en bar och sjöng Eyes on me från final fantasy 8 med score system och fick 93 procent och folk " wow!" och jag fattade ingenting.....jaaa du hamnade just i top listan av alla i japan som sjungit den! sa de mig då... måste vara för att den e på engelska, kan inte finnas en annan vettig förklaring.

annars gillar jag att sjunga Aimo från Macross
lite kul sådär för Yoko Kanno ska alltid ha massa texter som är på påhittade språk



sen sjunger jag alltid Phantasmagorias


och


gitarren i den är så himla U2 style, dont you think?

och Vidoll



och


det finns en favvis
men den e fan omöjligt jag hatar att den e i Katakana och min hjärna hänger aldrig med och jag kan inte den alls
det bara gååååååår inte><; jag slår på den för att skratta ihjäl mig^^;


ni som sjunger karaoke, vad gillar ni?^^

var ut och partajjade med min bror och hans tjejkompis.
Slutade att jag satt med en amerikan som var här uppe i samband med Facebook hallarna. Han frågade vilken bank jag hade för typ alla svenska banker jobbade han för i någon mån? måste varit programmerare eller nåt med system att göra.
anyways han suckade att han hade så himla mycket pengar att han inte längre kunde göra av dem, företagen betalade vad som helst för att han ska åka kors och tvärs över världen.
Jag skämtade att " ja men då kan du ju betala mina japan studier?!!"
varpå han frågade vad jag hade för bank konto nr.
Jag kan mitt nr i huvudet, men givetvis som jag är, så tog jag inte vidare den diskussionen och efter en stund vinkade jag av honom när han skulle till Clarion och sova och jag själv tog en taxi hem.
lite seg dock, som alltid av allt drickande när man går ut...

imorgon blir det att ta och byta ut sitt pass eftersom mitt måste räcka minst 2 år. Vart tar man ID foton nuförtiden? måste ta sådant med men det finns ju säkert ställen som fixar foto framkallningar ännu?? eller något ställe som tar foton, för numera behöver man ju sällan ta foton, automaterna e ju sedan länge borta och när man gör pass så görs ju fotona direkt hos polisen utan att man måste ta med sig...

Det är inte direkt super news, jag är seg med sånt men där ser man haha^^;


har aldrig tyckt direkt att Mikus låtar varit särskillt intressanta förrutom Koi ha sensou.= War is Love.

vilket leder mig till en följd fråga.....ni vet Yohio har ju sålt sin röst till en Vocaloid eller Yohioloid och jag hittade just Yohioloid göra just den låten.

Cool grejj kanske? vad tycker ni egentligen? det hörs ju att det är hans röst men sammtidigt att det "inte är det" men konstigt tycker jag egentligen....men men, de är ju alla samplade från röster som dem i japan/anime fantaster iaf känner väl till, men endå?
finns det en marknad för Voicaloids och folk som sitter och leker med dessa röster här i europa?

Lite mer sån musik jag lyssnade på då och väldigt mycket längre






hahaha den här var rätt mycket senare men

*gäsp*
godmorgon?!
alldeles trött i skallen, tvättade i flera timmar på kvällen och när jag skulle sova var jag alldeles trött och illamående och allt på en gång så då gick det inte att somna.
såg på Star trek Enterprise på Fox innan jag somnade, tror den går vid 5....

anyways vaknade till av att en låt gick på tv, ingen aning om vilken kanal för jag vilade i annat rum, men det var en ack så bekant låt.

året var 87. Det är den första låt jag personligen tog åt mig och den första grupp jag kan kalla mig fans av.
Varit ett pethead sedan dess

Även om deras "Sin" är något helt annat än det jag tänker på, så känner jag mig allt för familiär i låten.....sedan 87 ungefär, insåg redan då att jag inte direkt var som mina vänner eller någon alls och levde i min egen lilla värld. Gör jag nog fortfarande....min syn på livet och meningen och vad som gör mig lycklig är aningen vrickad. Finns det en Gud så är jag ett test object....Hur mycket pallar en människa egentligen och hur kan en person som trillar av pinnen gång på gång klättra upp till samma ställe trots att man vet vad som händer?