papper papper och livet

och ännu mer att fylla i och grejjs>_>; så fort man är klar med något får man ett mail om ännu mer saker som måste fixas.... Men det börjar bli rätt klart!
fantiserar om att hinna åka en sväng tillbaka till Stockholm innan jag åker, men får se... finns alltid tid och plats till att saker kan gå fel, efter nyår så finns det inte så mycket mer som jag kan göra åt saken oavsett hur det går~-~;
Hoppas det fortfarande finns en plats för mig, och någon form av framtid...Japan har alltid varit hemma för mig. Jag passar inte in, men det gör jag nog inte någon stanns. Man blir aldrig mer än en gaijin, och man är alltid något annat, Men jag trivs i dessa städer som är fulla av liv, jag kan sitta på ett tåg utan destination, bara för att titta ut och känna mig mer levande än någonsinn....sitta på en family restaurant eller cafe och titta på människor i timmar....vänta har jag blivit mästare på....endel personer har jag fått vänta 3 4 timmar på, speciellt sådana där kostiga tider som 4 på morgonen och man får ett mail " jag kommer snart!"....det där snart kan vara 8....och man sitter med en kaffe på mcdonalds och ser folk förbereda sig och ta en snabb mumsbit innan jobbet , andra är på väg hem och ska sova...osv...
och bilturer....
en natt körde en vän mig med bil i flera timmar och stannade på ett ställe som han visste jag skulle gilla.....vart var det? Jo en flygplats, jätte nära dar alla plan för natten stod parkerade....hehe jag var salig....ställ mig framför en startbana och jag kan sitta och titta i timmar....min favorit badplats här i sverige ligger precis under en starbana och de flesta är stridsplan.....när de sätter fart och startar 8 på raken är jag salig och gör de formationer och grejjer är det ännu roligare, man blir helt döv av ljudet dessutom....
Sen detta med naturen...
jag trivs att gå i vackra parker, älskar att titta på himlen. En annan natt som jag var på en såndär nattlig biltur i Fukuoka/Saga, åkte vi till ett tempel högt upp på ett berg och man såg knappt trappstegen hela vägen upp....sen vandrade vi över en bro och jag såg stjärnhimlen mycket tydligare än jag någonsinn sett den förut, sådär att man inte kan se en enda stjärnbild för att det kryllrar av ljus på himlen...under den bron var det bäcksvart och den var en hängbro som rörde sig....men detta ljud.....ljudet av ett massivt vattenfall som jag precis går över utan att se det!....det är minnen för livet....och alla eldflugor som fanns längt vägen dit, det var en kringlig och krokig lant väg uppförs helatiden...

Sedan att det finns så vackra stränder och naturområden i helt olika klimat, så att man iprincip skulle kunna fara på turist semester i ett och samma land. Sapporo har jag fortfarande inte besökt, men Okinawa, där ska jag pensionera mig någon dag....bara sega och bada, orkideer och turkosa vatten precis som på hawaii...ett thailand som folk inte märkt....man åker dit och det finns NOLL turister....

och sen i det hela...
Och att om jag betraktas galen och konstig? så finns det alltid någon annan som är värre, rätt många dessutom. Inget förvånar en. på gott och ont förståss...
Inte har det varit en lätt väg och inte har den gått rakt heller, men jag är sådan att jag alltid måste tro på att det kan gå vägen, även om det finns perioder då man känner sig ensamast i världen och allt hopplöst. Det är min stora sårbarhet här i livet....jag blir så passionerat intresserad i saker känslor, intryck, upplevelser och personer.... jag vill göra alla glada, och nöjda.Jag vill älska alla runt om kring mig, tro på att människan inte är ond, förstå dem som inte kan behandla andra så som man hade önskat, och jag ser absolut inte ner på dem som inte klarat sig så bra här i livet, jag har sett drömmar gå i uppfyllelse, och andras i kras,men men, det är väl det som är livserfarenhet. Jag har en konstig avvikelse...lite utav att vara martyr....om jag ser någon må riktigt dåligt så vill jag " testa" jag vill "förstå" varför och när jag försöker hjälpa personer ur olika kriser, så slutar det med att jag hamnar i samma sits själv...självdestruktiv med en spänning och passion?
jag har gråtit många tårar över hur besviken jag blivit på människor, men jag vägrar tro att de var onda, jag vägrar tro att de inte skulle valt andra vägar om de hade haft andra intryck och upplevelser själva. I många fall tror jag inte ens att de lever i samma verklighetsuppfattning, att de helt enkelt inte ser vad de själva gör...
Skulle säkert kunna skriva en hyfsat intressant? roman om saker, men bara om det skulle betraktas som fiction heh^^;...

jaja, dax för kvälls te, lite tv, kolla lite videor, eller vad man nu kan tänkas hitta på.

hejsvejs!