MileSuns blogg

jag trodde jag var över det men NEJ! det känns som hela min värld rasar samman och man är inte stark nog att hålla sig ifrån de. Nu ligger jag i min säng och vill bara försvinna från jordens yta jag berättade för min pojkvän att jag hade gjort det igen och börjar gråta, han kollar buss och drar... Jag behöver honom här men jag vet att han vill bort från mig just nu jag vet inte om han kommer att ha kvar mig efter det här.
Jag har märkt att om jag är ärlig och berättar att jag har skadat mig själv igen så blir jag kallad korkad, dum i huvet och idiot, visst det är idiotiskt men hjälper det att säga till den som har gjort det att den som person är korkad? Jag har en vän som skär sig och jag säger att det är okej att må dåligt, jag säger att det finns hjälp att få och att jag alltid finns om de behöver prata. Att säga att personen är korkad finns inte i min världsbild.
Min pojkvän såg mig gråta för första gången idag och han kramade mig lite och sen gick han, han sa att han älskade mig med hans ögon sa något annat sen vände han och gick. Jag behöver honom här jag behöver hans värme men jag vet att det inte kommer hända. aja nu ska jag sova bort alla känslor... god natt

Nu är man på väg ner i en svacka ingen.... en killen jag är på g med sitter typ 40 cm ifrån mig och vet inget om vad som händer i mitt huvud just nu, jag vill bara hoppa framför ett tåg och avsluta min existens på denna jord.
Jag saknar min synål jag stod i duschen och bara stirrade på rakhyveln, varje liten del av min kropp sa till mig att ta upp den och känna den där känslan av smärta som överskrider den smärta som jag känner inombords men jag stod emot den. Jag saknar min mamma, en jul utan henne är som en jul utan syfte jag har ingen att bråka med på julafton och sen skratta och äta fryst julskinka, mikrade köttbullar och hemmagjord knäck. jag åker utomlands i år och det tror jag är bra för då sitter jag inte hemma och gråter på julafton men jag är säker på att det kommer fällas en tår eller två för att jag vet att inget kommer bli sig likt på julafton utan henne.
Jag var och julhandlade igår och då såg jag en ängel som jag visste att mamma skulle älska jag ställde mig i kön och skulle betala men kom på i sista stund att min mamma inte finns mer, att min mamma inte finns i sin lägenhet med en hel drös av änglar överallt längre. Då garvade jag lite och sa för mig själv: hallå dumbo din mamma ligger i jorden.. ska du gräva ner ängeln eller?
Men nu tänker jag att det kanske inte är någon dum ide ändå för min mamma är och var en ängel i alla högsta grad, kanske skulle man stanna hemma på julafton och tillbringa den på svedvi kyrkogård med frys julskinka, mikrade köttbullar och hemmagjord knäck bara för att känna att hon finns igen, bara för en stund. Sitta där och prata med henne, bli skälld på för att man inte gör en sak på en gång och sen skratta åt det, sitta där och se snön falla stilla och det ända ljus man har är gravljuset man har tagit med sig det låter inte så dumt, det är bara att klä på sig.
Att sitta där hela natten kan jag säkert göra men jag vill inte svika mamma och Johnny så jag kommer nog att följa med till thailand men inte nästa år då ska jag koka te ha med julskinka och mirkade köttbullar och göra de som jag sa... jag ska tillbringa hela julaftonsnatten hos mamma vid hennes grav. Prata med henne, skratta, gråta, säga att allt är hennes fel och sen ta tillbaka det och sen gråta en skvätt till, jag vet att hon kommer vara där med mig.
Just nu sitter jag och håller tillbaka tårarna för jag vill inte att han ska se mig svag och veta att jag kan bli ledsen. Han kommer inte att hitta detta inlägg för han vet inte att jag har en ec blogg... Han skulle inte gilla mig om han visste vad jagt skriver här, men jag hoppas nästan att han hittar dehär och ser vem jag egentligen är men det kommer inte hända...

Den här låten spelades på mammas begravning den heter koppången och den är så vacker, den får mig att gråta varje gång. Mamma jag älskar och saknar dig mer än allt annat.

Idag har jag gjort något stort, jag har berättat för mina föräldrar om mitt självskade beteende!

Fyfan vad jag saknar Dennis… jag fattar inte hur jag kan sakna honom såhär mkt. Jag är inte den personen som blir kär eller personen som någon blir kär i så därför är jag helt stum och förvirrad, är han med mig endast för att han tycker synd om mig för att jag är ensam eller gillar han mig på riktigt? Vem kan älska en person som inte älskar sig själv eller sin kropp? Vem kan älska en person som är redo att avsluta sitt liv bara hon kunde utan att såra någon?

Jag skar mig för 2 dagar sen igen men bara 3 cuts och de är relativt små, jag ljög för Dennis och sa att det var en katt och mina päron vet inte om att jag har skurit mig alls, det är bäst om de aldrig får veta heller. Ärren syns inte i vanliga fall men om jag fryser eller blir varm så syns de… och vi ska till thailand i vinter, men de får veta då isåfall.

Jag kan inte sluta tänka på hur mycket jag verkligen gillar Dennis jag till och med älskar honom, att vara utan honom får mig att vilja gråta och aldrig förr har jag varit avundsjuk på min brorsa och hans brud men nu klarar jag knappt av att se dem utan att vilja ha Dennis bredvid mig och ge mig en mjuk puss i nacken.
Damn jag har fan blivit kär asså, shieet!
Aja de va nog allt för idag, beror på hur jag mår så skriver jag imorron igen.

Jaop då har man flyttat hemifrån för att studera, känns azum som fan!
Idag vare första dagen i Norrköping och jag ville bara ut och utforska stan, allt gick bra och jag hittade runt(känns lättare att hitta här än i hallsta).
När klockan börja närma sig 18.00 gick jag till S:t Olai kyrkan för att prata med någon om jag kunde bli konfirmand assistent i deras kyrka och fick superbra respons om det så jag ska få mejl om det så är det bara att vänta :3. Efter mässan så strosar jag runt lite bara och letar pizzeria och kinamat-ställe jag tänkte att med en stor stad måste det ju finnas massor av ställen MEN, den närmaste låg vid min skola som ligger en halvtimma bort från min lägenhet -.-' så jag hittade en subway och köpte en subway melt + stor cola ist :3 och jag vet inte vad jag fick för mig men jag kunde inte sluta tänka på hur många killar som åkte skateboard,jag räknade dem på vägen hem och kom upp till 20 st på en halvtimma det är ganska många. Det var typ 8 åringar upp till 30 åringar som åkte runt och jag ville åxå kunna det! Men men man kan inte få allt :3.....Ja det var allt nu blire godis time och musik WOOHO!

pro ana
fy fan...jag mår fan piss mest hela tiden....Life is a living hell...

jag fick nyss reda på att en av mina bästa killkompisar har rökt spice....igen och han lovade mig att ALDRIG göra det igen fyfan vilken jävla idiot han är och jag är så jävla sårad! tack det det !

jag är så barnslig men jag älskar det!
Livet leker just nu och jag är bara den gladaste personen i världen och det bästa är att jag inte vet varför jag är så jävla glad på allt och alla, jag har varit på ridläger och bara njutit av hela veckan och samtidigt så får man reda på att man har kommit in på sitt valda gymnasium och ja, fyfan vad bra man mådde! Nu så lyssnar man på simple plan som peppar mig as mycket och tittar på olika tattoo designer som jag vill ha! WOOOOHOOOOO!!!!!!! Älskar mitt liv nu!

Nu är jag på väg ner i en svacka igen..... jag vette fan varför allt som är i mitt huvud nu är att jag inte passar in någonstans och jag inte har hittat min identitet och det stör mig.
Vem är jag?
Vad är jag?
Varför finns jag?

Allt sånt skit och jag jag kan inte göra något åt att dessa tankar kommer och gör mig ledsen livet får lixom ingen mening och det spelar ingen roll om jag lever eller dör världen kommer inte bry sig ett piss iaf, jag kan ta självmord nu och livet kommer att gå vidare utan problem.
jag behöver skriva av mig ngnstans och ja de e bara en massa gnäll om att jag mår piss osv men deal with it!

Livet... ja vad är livet det äringen jävel som bryr sig om det!

Jag har alltid funderat över vem jag är och jag har kommit fram till en sak... Jag har ingen jävla aning vem jag är.
Jag har alltid tänkt så i skolan blev vi alltid frågade vilka vi var inombords och jag har alltid ljugit för jag vet inte vem jag är, jag bara existerar utan någon mening jag undrar alltid varför jag har vänner och varför jag har en familj som älskar mig när jag inte äns vet vem jag är.
Allt är bara en fasad jag vet varken ut elr in egentligen men jag kan inte visa upp den sidan för då skulle ingen gilla mig för då är jag ett vrak.
Jag har inga glada känslor alls känns det som, jag skrattar sällan på riktigt och när jag väl gör det så känns det intesom ett riktigt skratt, jag har ALDRIG varit kär och har tappat tron att jag någonsin kommer bli kär på riktigt.

WÄÄ WÄÄÄ ska gnälla om mitt hemska liv i tystnad seeya!!