Memories that scars leaves + mama I'm coming home

Nu är man på väg ner i en svacka ingen.... en killen jag är på g med sitter typ 40 cm ifrån mig och vet inget om vad som händer i mitt huvud just nu, jag vill bara hoppa framför ett tåg och avsluta min existens på denna jord.
Jag saknar min synål jag stod i duschen och bara stirrade på rakhyveln, varje liten del av min kropp sa till mig att ta upp den och känna den där känslan av smärta som överskrider den smärta som jag känner inombords men jag stod emot den. Jag saknar min mamma, en jul utan henne är som en jul utan syfte jag har ingen att bråka med på julafton och sen skratta och äta fryst julskinka, mikrade köttbullar och hemmagjord knäck. jag åker utomlands i år och det tror jag är bra för då sitter jag inte hemma och gråter på julafton men jag är säker på att det kommer fällas en tår eller två för att jag vet att inget kommer bli sig likt på julafton utan henne.
Jag var och julhandlade igår och då såg jag en ängel som jag visste att mamma skulle älska jag ställde mig i kön och skulle betala men kom på i sista stund att min mamma inte finns mer, att min mamma inte finns i sin lägenhet med en hel drös av änglar överallt längre. Då garvade jag lite och sa för mig själv: hallå dumbo din mamma ligger i jorden.. ska du gräva ner ängeln eller?
Men nu tänker jag att det kanske inte är någon dum ide ändå för min mamma är och var en ängel i alla högsta grad, kanske skulle man stanna hemma på julafton och tillbringa den på svedvi kyrkogård med frys julskinka, mikrade köttbullar och hemmagjord knäck bara för att känna att hon finns igen, bara för en stund. Sitta där och prata med henne, bli skälld på för att man inte gör en sak på en gång och sen skratta åt det, sitta där och se snön falla stilla och det ända ljus man har är gravljuset man har tagit med sig det låter inte så dumt, det är bara att klä på sig.
Att sitta där hela natten kan jag säkert göra men jag vill inte svika mamma och Johnny så jag kommer nog att följa med till thailand men inte nästa år då ska jag koka te ha med julskinka och mirkade köttbullar och göra de som jag sa... jag ska tillbringa hela julaftonsnatten hos mamma vid hennes grav. Prata med henne, skratta, gråta, säga att allt är hennes fel och sen ta tillbaka det och sen gråta en skvätt till, jag vet att hon kommer vara där med mig.
Just nu sitter jag och håller tillbaka tårarna för jag vill inte att han ska se mig svag och veta att jag kan bli ledsen. Han kommer inte att hitta detta inlägg för han vet inte att jag har en ec blogg... Han skulle inte gilla mig om han visste vad jagt skriver här, men jag hoppas nästan att han hittar dehär och ser vem jag egentligen är men det kommer inte hända...

Den här låten spelades på mammas begravning den heter koppången och den är så vacker, den får mig att gråta varje gång. Mamma jag älskar och saknar dig mer än allt annat.