Jag skriver aldrig någonting längre, jag har blivit ordlös. Vet inte vad jag ska säga, har inget att yttra mig om.
Vad har hänt?
Jag som alltid hade något att säga, något att lägga till.
Nu är det bara borta.
Varför.
Har iallafall varit på peppcon i helgen, vilket har varit väldigt roligt.
Träffat nya människor, men även gamla, lärt känne folk och en massa annat.
Trevligt trevligt.
Uldum har även fått sin vilja igenom och jag låter henne nu kalla mig Bloggen.
Har även bytt namn till det, so it's kinda official.
Har gått i skolan drygt en månad nu då.
Jag säger drygt en månad eftersom det har gått en hel månad plus en hel dag.
Är redan döende, och uttråkad.
Ogillar skolan starkt. Lektioner och en massa skit.
Missförstå mig inte, jag älskar att lära mig nya saker, men jag hatar när andra berättar vad och hur jag ska lära mig. Ogillar rent generellt när folk säger åt mig vad jag ska göra.
Jag vet det är en sak jag måste leva med, men bara för det behövet jag inte gilla det.
Blir fortfarande uttråkad alldeles för lätt.
Varför finns det inget interessant i detta lilla område. Kan inte någonting hända?
jag behöver mer tragedi i mitt liv.
Jag har ett tråkigt alldagligt liv, med en vanlig familj och vanliga vänner.
Jag spyr.
Och jag hatar att klaga på internet, känns så desperat.
Liksom, "Hör mig! Se mig! TItta på mig!"
Förstår när andra gör det, men klarar inte av när jag själv klagar eftersom jag känner mig så jävla patetisk eftersom jag har ett bra liv.
Men vi kan alla vara ganska patetiska emellanåt
Aja, detta var ett ganska onödigt inlägg då jag skrev en massa men jag sade ingenting, och det är en stor skillnad mellan att prata och säga saker. Som att titta och se ungefär.
Jag är något så oerhört lätt distraherad.
Det kan bara vara en liten fluga som surrar eller ett ljus som ändrar rikting lite grand, och BAM, mittt fokus är försvunnet.
Och detta är då väldigt jobbigt när,
1. I skolan på lektionerna är det alltid någon som försöker prata med mig. Var jag än sitter¨
2. Lärarna pratar hela tiden, och eftersom jag endast orkar lyssna i ca. 10 minuter, så är inte det så hjälpsamt.
3. När jag är hemma är jag omringad av ljud och en massa olika saker som är roligare än läxor.
Det är ett tufft liv.
Nejmen seriöst, det är faktiskt jätte jobbigt.
Och jag har verkligen försökt att fokkusera, att göra det jag faktiskt ska göra, men det är alltid något litet som fångar min uppmärksamhet.
Det är därför jag har svårt att hänga med i vad dem andra gör, och så. För jag klarar inte av att göra samma sak för länge utan att bli uttråkad.
Jag önskar bara att jag faktiskt kunde lyssna på läraren en hel lektion, utan att missa det mesta eftersom jag blir uttråkad och blir distraherad.
Ibland är det inte ens något som händer, utan helt plötsligt börjar jag tänka på något annat, och sedan när jag upptäcker att jag inte lyssnar så fokuserar jag så mycket på att lyssna så jag hör ändå inte vad läraren säger.
Blir även så trött på när man får en fråga, när man inte har varit uppmärksam, och så har man ingen som helst aning vad svaret är. Förstår dem inte hur stressad man blir? Och hur hemskt det är?
Själv känner jag mig alltid så liten, svag och värdelös när jag inte vet något, och sedan måste jag svara på det, eftersom dem väntar på att man ger dem det korrekta svaret. Framför hela klassen.
Jag skkojar inte, men det är 5 saker jag verkligen ogillar, två av dem är att ha fel, och att inte veta.
För jag är en sådan som nästan alltid har rätt, på ett eller något anntat sätt, och jag vet nästan alltid. Och jag har vant mig med det.
Sedan tvingar dem en att svara på något man, för det första, inte ens vet vad frågan är, för det andra, inte vet vad svaret är, och för det tredje, inte har någon som helst aning vad svaret kan vara.
Istället så kan dem väl lite diskret be en att stanna efter lektionen?
Eller är det bara jag?
En sak jag stör mig något så oerhört mycket på är felaktiga rubriker.
Jag menar, varför ger man sitt inlägg en rubrik, som inte har något som helst med själva texten att göra?
Jag menar, vi säger att jag vill läsa något om musik. Så hittar jag ett inlägg med rubriken Musik, men när jag börjar läsa själva texten så handlar det om båtar.
Och jag ville ju inte läsa om båtar.
Jag vill ju läsa om musik.
Bara, V A R F Ö R
Ja, jag är jätte lätt retad,
Jag irriterar mig på i stort sett allt.
Men det är en sådan person jag är.
Jag menar. Om man ska skriva om 20 olika saker behöver man ju inte ha 'Hästar, Bilar, Mobiler, Väskor, Katter, Gardiner, Mattor, Lampor, Morgonrockar och Kaktusar' som rubrik.
Men man behöver ju inte ha något klängigt och dåligt engelst citat heller.
Man kan ju bara döpa inlägget till 'Kaktusar' eller 'En massa skiit'
FÖRLÅT FÖR ATT JAG KLAGAR SÅ MYCKET MEN DET VAR DU SOM VALDE ATT LÄSA SÅ SKYLL DIG SJÄLV.
Och ja.
Jag var tvungen att skriva detta.
Det är ett fritt land, låt mig
Jag byter även rad för ofta
VARFÖR ÄR JAG SÅ IRRITERANDE
Jag stör mig på mig själv.
Tack Det är ett ord vi säger allt för sällan.
Ja, man kanske säger tack när man har ätit, eller om någon har hållit upp dörren eller liknande.
Men när ska du senast tack, och du verkligen menade det?
När gick du senast fram till dina vänner, till din familj, till din pojkvän/flickvän.
Och bara tackade för att dem är där, för att dem låter dig påverka deras liv. För att dem finns där, vissa mer än andra. Bara för att dem helt enkelt existerar
Jag tycker vi säger tack för sällan, och vi borde ha i vana att göra det oftare.
Men det är bara vad jag tycker.
Men på tal om annat.
MAGIN FORTSÄTTER
EN NY HARRY POTTER FILM ÄR PÅVÄG FANTASTIC BEASTS Joanne ska nu skrive ett manuskript till filmen Fantastic Beasts Och jag är överlycklig.
Jag hoppas verkligen Hagrid har en stor roll i den här filmen, skulle nästan bli lite ledsen om han inte har det.
Warner Bro's har sagt att det är bestämt och det är officiellt.
Magin fortsätter, även om den aldrig riktigt tog slut.
Det var nog en ganska dålig sak att jag kom på hur man använder bilden i inläggen eftersom det är allt jag gör nu.
Ja.
Jag är så sjukt uttråkad.
HAr försökt tittat på en film, har försökt läsa, och har försökt prata med folk.
Men allt har varit om kärlek.
Varför, oh varför har allt romantik involverat nu förtiden?
Vissa av oss är faktiskt inte så jätte interesserade att se/läsa/prata om något lycklligt par när man själv sitter hemma och käkar glass.
Nej, jag är ingen desperat 14- åring, så tro inte det. Men vad fan ska man säga när man är ensam liksom?
Folk kan egentligen göra vad som helst och jag bryr mig inte.
Som när en av mina närmaste vänner och hennes kille grovhånglar framför mig (inte lika mysigt som det låter)
Reagerar jag exakt som vackra Helena gör här.
Men seriöst, dem måste sluta göra det, det börjar bli lite uttjatat.
Och så har vi desperata småglin.
Ni är 10 ni ska inte springa runt och "få era hjärtan krossade" Seriöst, min brorsa är 12, och det är alltid några tjejer utanför som ropar hans namn.
Tänkte ringa polisen en gång, det har seröst gått för långt.
Dem bara står där, utanför min ytterdörr när jag kommer här, och vänter på min yngra bror.
Det är ett tufft liv att vara äldre syster till en, uppenbarligen, populär broder.
Först och främst.
Min lycka över att även PTV kommer till Sverige och uppträder med BMTH är total.
Har varit väldigt lycklig hela eftermiddag/kvällen över det.
Ända till jag var tvungen att prata med makthavarna. VIlket alltid förstör mina humör.
Men orkar inte klaga på min jävla familj, dem är inte värda det.
Min fader är dock okej, sålänge han inte påverkas av min moder.
Men tillbaka till den underbara nyheten att även Pierce the Veil kommer hit i December.
Jag är fan överlycklig och tänker inte låta någon förstöra det för mig.
Men just nu är jag dock inte på det bästa humöret eftersom jag måste göra lite till matte.
Den som bestämde att skolan jag går på ska ha mer matte än en vanlig skola förtjänar en smäll på käften.
Men jag borde typ gå nu då-
Förlåt för att jag svär så mycket, och för att jag klagar för mycket.
Tack och Hej
Är jag känd nu?
Kommer folk fråga om bild och autograf när jag går på gatorna?
Blir jag tvungen att skaffa liv-vakt?
Får jag träffa en massa coola kändisar nu eftersom jag är en av dem?
Jag får se imorgon när jag går mot min vackra skola.
Men vill verkligen inte, helgen är för kort.
Jag vill vara hemma, eller vara ute, spelar inge n roll sålänge jag inte är där.
Vår första lektion är NO eller SO.
Jag hoppas på SO eftersom vi pratar om politik och det är interessant, och jag är verkligen inte bra på kemi.
Kemi förvirrar mig.
Har även en massa och göra, men gör ändå ingenting, är trött samtidigt som jag är pigg.
Jag förvirrar mig själv.
Funderar även på att bleka sönder håret och sedan färga det rosa.
Vill verkligen ha mitt hår såhär nämligen:
Skulle dock inte passa i det.
Men ja/nej?
och får vänta ett tag eftersom jag färgade håret rött för två veckor sedan och så har jag ont om pengar.
Håret är även redan typ brunt, och jag färgade med någon L'oreal färg som skulle hålla två månader eller något liknande.
Det var fel.
Ush, är trött på alla mina kläder, på mitt smink och mitt hår.
Är bara trött på hela mitt utseende.
Behöver förändring.
Men nu ska jag sluta klaga.
Eller, iallafall sluta störa andra med mitt klagande.
Men seriöst, är redan trött som fan. Hur ska jag överleva fyra dagar till.
Fyller iallafall år på Onsdag.
Grattis till mig själv, yay.
Har tvingat min vän att hon får bjuda mig på glass eller något.
Det dör hon faktiskt inte av.
Men sitter just nu och lyssnar på 'Rocky Horror' soundtracket, alltså älskar det.
Fick även väldigt positiva reaktioner till mitt hår i dag, vad glad jag blir.
Det är färgglatt vilket gör mig glad, eftersom smink och kläder är svart.
Har även världens finaste engelska lärare.
Hon är från Skottland och har bott här i endast 6 veckor, så hon kan inte svenska så bra.
Men ändå så (försöker) hon presentera sig ordentligt på svenska.
Så sött.
Hon har även ett band, och hon skriver låtar.
Jag gillar henne.
Men aja
Det var väl allt?
Hade egentligen inget att säga.
Hej då.
Så. Uttråkad.
Seriöst.
Och det värsta är attt jag inte vill göra något heller. Och det är för tidigt för att sova.
Bleh.
Och det är skola imorgon, igen.
Jagg har ju redan varit där?????
Jag vill inte gå dit igen?????
Och är fortfarande förkrossad över mitt hår. Varför var färgen tvungen att ta slut precis medan vi färgade?
Livet suger lite grand.
Va så uttråkad att jag var tvungen att skriva något om det, sorry.
Gjorde även detta
Vilken vacker handflata jag fick.
