Emcisquares blogg

Alltså, min hjärna är smått on fire just nu. Satt just med ett uttryck på 11 bokstäver och försökte slänga om bokstäverna för att bilda nya ord och uttryck. Well... klämde ur mig 7 stycken hyfsat bra som kan vara till nytta, helt sjuka grejer, förstår inte vart min hjärna får allt ifrån just nu. Detta gäller för övrigt ett tema till en fest med hela spexproduktionen, där min grupp vill göra en egen tolkning på temat och hitta på någon knasig utklädnad som ändå på något sätt kan kopplas till ursprungstemat. Vilket det gör med min lilla bokstavslek, det är samma bokstäver som i temat, de är bara omkastade till något helt annat. Känns sjukt random att jag nördade ned mig i det här, har utan att överdriva suttit i en timma och bara lekt med bokstäver. Hur skev är jag egentligen?

Tänkte försöka fokusera på något annat än mina mörka tankar för en stund. Lånade därför en lista. Here we go.

1. Vem var den sista personen du höll hand med? - R

2. Är du utåtriktad eller blyg? - Gått från blyg till väldigt extrovert de senaste åren faktiskt

3. Vem ser du fram emot att se? - Min fina vän J

4. Är du lätt att komma överens med? - Det tror jag, är rätt okomplicerad som vän

5. Om du druckit skulle den person du vill ta hand om dig? - Behöver aldrig tas hand om när jag druckit, men det tror jag absolut om så vore fallet

6. Vilken typ av människor blir du attraherad av? - Oj.. jag sparar den frågan, vet faktiskt inte. Människor med humor i alla fall, självinsikt, gärna med en större gnutta intellekt

7. Tror du att du kommer att vara i ett förhållande om två månader från och med nu? - Det hoppas jag verkligen

8. Vem från det motsatta könet är på ditt sinne? - R

9. Gör det dig obekväm att prata om sex? - Nej det gör det nog inte. Kanske när det är med ens 60-åriga läkare, men inte annars

10. Vem var den sista personen du hade en djup konversation med? - R IRL, J på sms

11. Vad sa det senaste textmeddelandet som du skickade? - Ett svar på en otroligt fin text om att jag måste kämpa på, fortsätta leva, att jag behövs

12. Vilka är dina 5 favoritlåtar just nu? - Ingen aning alltså.. knarkat Beatles ett tag nu, så något däråt kanske

13. Tycker du om när folk leker med ditt hår? - Kan vara vääldigt trevligt, däremot tenderar mitt hår att bli ett skatbo efteråt, men det kan det vara värt

14. Tror du på tur och mirakel? - Kan jag inte påstå

15. Nämn en bra sak som hände i somras. - Min och R:s resa till Turkiet

16. Vill du kyssa den sista personen du kysste igen? - Definitivt

17. Tror du att det finns liv på andra planeter? - Ingen aning, men med tanke på hur extremt många planeter det finns i universum så låter det nästan absurt att jorden skulle vara ensam om saken

18. Kan du fortfarande prata med din första kärlek? - Vi har noll kontakt, och det gör mig ingenting alls

19. Tycker du om skumbad? - Sure

20. Tycker du om dina grannar? - Är nyinflyttad och har knappt hälsat på en enda

21. Vilka är dina dåliga vanor? - Mitt liv med depression är väl bara en enda rad av dåliga vanor just nu

22. Vart vill du resa? - En solsemester till Grekland eller liknande hade ej varit fel, annars typ en weekend i en av europas storstäder

23. Har du svårt för förtroende? - Måttligt, skulle jag säga

24. Favoritdel av din dagliga rutin? - Har inga rutiner just nu. Alls.

25. Vilken del av din kropp är du mest obekväm med? - Min mage typ

26. Vad gör du när du vaknar? - Ligger kvar i sängen och känner efter hur min sinnesstämning är för tillfället

27. Hade du velat att din hud var ljusare eller mörkare? - Den duger, hade kanske varit trevligt att vara bättre på att bli brun på sommaren dock

28. Vem är du mest bekväm runt? - R, J, L, R och L

29. Har någon av dina ex sagt att de ångrar att ni bröt upp? - Ja, typ två veckor innan personen i fråga plötsligt hade ett nytt förhållande. Well.....

30. Vill du någon gång gifta dig? - Ja, det vill jag

31. Är ditt hår tillräckligt långt för en hästsvans? - Om det är

32. Vilka kändisar skulle du ha en trekant med? - Öh, no clue..

33. Stava ditt namn med hakan. - edmnm,s

34. Utövar du någon sport? Vad för sport? - Inte direkt, är dansare men dansar sällan numera

35. Skulle du hellre leva utan TV eller musik? - TV

36. Har du någonsin velat ha någon och aldrig berättat det för dem? - Det tror jag nog

37. Vad säger du under pinsamma tystnader? - Haha, drar väl till med typ "Nä nu blev det tyst!" eller något, beror på sällskapet dock

38. Beskriv din drömtjej / -kille? - Typ.. en öppen, engagerad, förstående, bra lyssnare och pratare som gillar att hitta på saker med en, eller något

39. Vilka är dina favoritbutiker att handla i? - Haha akademibokhandeln, sedan kanske Monki, Bikbok och typ underklädesaffärer

40. Vad vill du göra efter gymnasiet? - Well, det var ju snart tre år sedan.. hade kanske velat hitta rätt utbildning by now

41. Tror du att alla förtjänar en andra chans? - Tveksamt

42. Om du är extremt tyst vad betyder det? - Troligtvis att jag inte mår bra

43. Brukar du le mot främlingar? - Ibland

44. Resa till yttre rymden eller botten av havet? - Inget av det haha #fegis

45. Vad gör du för att komma ur sängen på morgonen? - Det är i princip omöjligt för mig just nu, typ tar upp mobilen och försöker vakna till liv

46. Vad är du paranoid om? - Jag vet inte... att folk inte säger vad de tycker utan håller allt inne kanske, och att allt kommer som en bomb sedan istället

47. Har du någonsin varit hög? - Halvt

48. Har du någonsin varit full? - Jodå

49. Har du gjort något nyligen som du hoppas att ingen får reda på? - Några vet väl redan, men jag hoppas att det stannar där

50. Vad var färgen på den sista hoodie du bar? - Rosa

Ska det vara såhär? Ny medicin -> återfall i självskadebeteende, självmordstankar, önskningar och visualiseringar. Jag borde bara ta stesolid och imovane och försvinna över natten. Men att bli beroende av medicin har man ju inte lust med, tar stesolid för ofta just nu. Så vad fan gör man? Är det här värt det? Kommer jag att ta mig ur den här perioden levande eller är den nya medicinen inte värd det? Är testperioden värd det här? Jag vet ingenting.

Jag är så fruktansvärt rastlös men samtidigt ångestfylld. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra, det här är sjukt frustrerande. Borde typ titta på en serie eller något men jag vet inte om jag kommer att kunna koncentrera mig. Sov hela eftermiddagen efter teaterrepet eftersom jag sov typ 3 timmar inatt, och sedan jag vaknade har jag haft ångest och varit sjukt rastlös. Dessutom kliar hela min kropp pga nya medicinen, en relativt vanlig biverkning tydligen.. Vill bara umgås med R, men vill inte störa när han spelar.. känns som att vi borde prata lite, har inte riktigt funnits tid till det på senaste.. åååh jag blir galen, får panik.

Alltså, okej... frågade nyss om han ville göra något, kolla på film eller så. Han sa kanske, när han är klar. Jag sa "Det vore ju kul att göra något....". Då svarar han inte ens, vänder sig om, tar på sig hörlurarna och fortsätter prata med sina vänner i Skype. Jaha. Skit i mig då. Pallar fan inte försöka hela tiden, blir ofta såhär numera, kanske är dags att lämna över bollen. Fan. Fan fan fan helvetes jävla skit. Jag kanske överreagerar men jag orkar fan inte detta också. Åt helvete.

På tal om mitt förra inlägg måste jag länka bland de finaste acapellasångerna jag vet. Det här är så fruktansvärt vackert och jag önskar verkligen att jag var såhär duktig. Blir chockad över hur fantastisk denna är varje gång jag hör den, wow säger jag bara.

Kände för att berätta något kul för omväxlings skull. Vet ej hur många som är insatta i sådant här men jag skriver det ändå. Huvudacapellalåten till vårens spexuppsättning håller på att planeras och eftersom vi är många tjejer i skådisgruppen är arret anpassat efter "ljusare röster", (för att inte vara okänslig och säga "tjej-arr"), eftersom vi rent biologiskt har ljusare röster. Tydligen är jag typ den som klarar av lägst toner och princip har mest erfarenhet (gud vad det tar emot att låta så "självgod" och gud, när blev jag någon med sångerfarenhet?? Känns jävligt fett) och därav blev jag tillfrågad om jag kan tänka mig att ta BASSTÄMMAN i arret. Så.jäkla.sjukt. Visst att basstämman givetvis inte är lika låg som den hade varit för en "manlig" bas, men ändå, det låter så sjukt och känns galet ballt. Så i huvudacapellan hamnar jag antingen på lead eller på bas, känns fan skitspännande. Har aldrig sjungit en basstämma, vilken ofta är den som sätter tempot och takten i en låt. Har i vanliga fall fått ha både sopran- och altstämmor och en gång hade jag även en tenor-lead, men detta blir första gången på bas. Så.galet.spännande.

Har verkligen ingenting inplanerat ikväll. Lördagkväll. Å andra sidan var jag på en grym fest igår. Dessutom är jag jätteförkyld. Men jag vet verkligen inte hur bra det är att jag sitter själv ikväll. Är rädd att jag ska få mörka tankar och vilja göra något dumt. Sambon ska åka svinlångt för en fest och sover troligtvis kvar där, så helt ensam blir jag. Nej, jag vet verkligen inte. Känner mig en smula rädd för mig själv nästan. Ångestnivån är skyhög och jag hoppas att den kan lägga sig så att jag kan få en lugn och normal kväll. Det är ju inte som att jag inte suttit ensam utan planer en lördagkväll tidigare, och egentligen finns det en känsla någonstans som säger att det kommer bli skönt att bara ta det lugnt och göra precis vad jag vill, men jag vet inte.. jag får väl se vart kvällen slutar helt enkelt. Sen får den i alla fall inte bli för jag ska repa vid 10 imorgonbitti, så.. åh jag vet knappt vad jag skriver, vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra, så jag ska nog bara sluta skriva nu. Hej.

Jag är på startlinjen till att starta en blogg med mycket fokus på psykisk ohälsa. Krossa tabun lite. Visa att det kan drabba vem som helst, att ingen är ensam om det, beskriva vardagen med psykisk ohälsa och våga visa verkligheten. En dröm vore ju att få den riktigt stor, kanske få skriva för en tidning, vad som helst. Det lär ju verkligen inte hända, men ibland får man drömma lite.
Saken är väl bara den att jag är feg och tvekar. Jag vill sprida den massor, länka den på facebook, men jag har så fruktansvärt många vänner och släktingar där som inte har en aning. Jag vill inte skrämma eller chocka någon, och är så rädd för folks reaktioner. Ett sätt att hantera det är väl att börja blogga om de lite "lättare" åkommorna jag har, för att sedan komma in på det lite djupare. Jag vet inte, jag vill så himla gärna men det känns som ett så stort steg och jag är verkligen livrädd för responsen. Allt är egentligen klart med bloggen, jag har en bloggadress, en design som jag är fruktansvärt nöjd med, en bra beskrivning och en bra layout överlag, det enda som fattas är bara att börja skriva och sprida den. Är rädd att göra något förhastat dock, vill inte bli stämplad, jag vill verkligen inte få stämpeln och i framtiden bara bli betraktad som "den där tjejen som egentligen är ett riktigt psykfall", "hon med diagnoserna", osv osv. Nojjig nojjig nojjig, vet inte vart jag ska ta vägen. Min förhoppning är att komma igång imorgon, om jag vågar. Jag vill tro att bloggen behövs och kan göra skillnad. Håll tummarna för mig eller något...

Det är så fruktansvärt segt att vakna med ångest och sänkt stämningsläge. Visst, det är inget nytt när man är deprimerad, men det är lika vidrigt ändå. Själva grejen att vakna upp till en ny dag med ångest i hela kroppen utan att något ens triggat den. Det är inget särskilt som hänt, det finns inga jobbiga yttre faktorer, det bara ÄR. Helt utan anledning. För vad kan man då ens göra åt saken? När man inte vet varför man mår så fruktansvärt dåligt. När det inte finns något uppenbart att ändra på. Det är enbart ens hjärna som är instabil med sina signalsubstanser, och det enda man kan göra är att finna sig i det och vänta på att de skärper till sig. Härlig jävla onsdag, verkligen. Nu ska jag äta lasagne och försöka att inte dränka den i mina tårar.

Nu har jag äntligen äntligen äntligen fått iväg min ansökan om sjukpenning. Har brottats både med ångest inför den och med påtryckningar utifrån så det känns rent utsagt förjävla skönt att den är ivägskickad äntligen. Nu är det bara att hoppas på det bästa. Åtminstone en sak mindre som tynger mig nu då.