Riktigt namn:
Annmari Civilstatus:
Förlovad
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Nörda
Bor:
Med någon
Politik:
Anarkist
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Rock
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2016-08-29
azåå nu har vi ju den där tjejen som jag var kär i.. visade sig att jag hade fortfarande känslor då jag upptäckte hur glad jag vart när hon skrev till mig igen, men vad händer med L? jag vet inte.. jag gillar L också.. men tjejen är mer intressant. hon är jag verkligen kär i. men L är som en person jag behöver tid för att bli kär i. den där tjejen föll jag pladask för direkt. fuck my life azzå.. och hon sa idag att hon har nog med skit att hålla inom sig så hon kan inte ta in nån just nu, JUST NU? ska jag vänta på henne o dumpa L? hmm... jag känner att jag inte vill göra det heller.. när jag träffar L så får jag se om han är nån jag vill fortsätta med. som det ser ut just nu. så känns det som att han inte riktigt bryr sig om mig för han ger mig ju knappt nå svar på sms.. LIFE SUCKS KILL MEH
äntligen tar hon hinten, hon har slutat att prata med mig, men hon försöker få min uppmärksamhet. men jag kollar bara bort eller ignorerar henne, en tjej som behandlat mig så illa ska fan inte få spendera nå mer tid med mig alls. fuck that bitch azzå... jag vill bara att den här dagen ska vara över och att jag får komma hem o chilla, skolan är fan ett rent helvete om jag inte haft mina online vänner jag chattar med!
ja hur ska man säga, jag är på g med en kille vi kan kalla honom för L, men jag undrar om jag kommer att fixa det. jag är 18 och han är 24.. jag har aldrig dejtat en vuxen man. och om vi säger såhär, min erfarenhet med äldre män har varit alltifrån bra... så jag tampas med mina växande känslor för honom och mina ärr som stoppar mig från att ge mitt allt för honom, jag har inte träffar honom än. men det är upp till det ögonblicket då vi träffas och när vi umgås, klarar jag av att vara med honom även om han är ett par år äldre? eller är jag för ärrad? jag vill gå vidare, gå vidare från allt. jag har blivit hjärte krossad av en tjej nyligen också, och jag måste byta vänkrets för att tjejen som jag umgås med normalt är riktigt taskig mot mig, fuck that i don´t give a fuck är min attityd mot henne just nu, jag bryr mig inte ett dugg om henne längre för hon är såå otacksam och kaxig mot mig. jag pallar det inte just nu, jag bryr mig inte, jag ska försöka att övervinna min rädsla om två veckor.. då ska jag och L träffas.. och tjejen som krossade mitt hjärta finns i baktanken för att hon glor på mig i skolan. vafan?! DU SKITER I MIG NÄR JAG SAGT ATT JAG HADE KÄNSLOR FÖR DIG, SKRIVER MED MIG ONLINE MEN IGNORERAR MIG IRL. jag har nog aldrig mött en så förvirrande människa ever O.o L är mycket snällare, han får mig att må bättre, men det som är problemet är att jag är lite rädd för honom.. om jag bara kunde sluta bli förföljd av mina mörka skuggor och se att alla män inte kommer skada mig. jag försöker, min rädsla vill reducera mina känslor till vänskap, för det är det minsta jag skulle tänka mig kunna vara med honom, men det känns frustrerande då jag verkligen känner hur jag har känslor som är instängda. L vet inget om mina rädslor, borde jag berätta det för honom? kanske då jag träffar honom.. om han får mig att må bättre och inte bli rädd när jag träffar honom, berättar jag det för honom. jag vill inte ljuga för L. han är så underbar och viktig för mig. jag ser mina rädslor som ett handikapp men inte som en omöjlighet, jag tror att jag älskar honom fast jag är för rädd för att inse det. Fan vad drygt livet kan va azzå -_-
urgh.. jag gillar inte att prata med vissa folk i klassen.. det är bara att klistra på ett fejk leende men jag känner mig för att bara springa iväg, dom vill knappt snacka med mig och jag vet att dom är mycket mer populära än vad jag är. vilket som gör saken ännu värre... och min bästis vaknade på fel sida idag och tog ut det på mig.. igen.. men jag kan inte lämna henne för att hon klarar sig inte själv.. urgh.. min morgon suger -_-
ja idag har saker hänt, jag upptäcker fler ansikten i klassen som ser mig som en knasboll.. men jag tycker om min knasiga sida, och jag är helt övertygad om att mina vänner känner likadant, dom var där hela dagen för mig och fick mig att glömma bort min svåra magsmärta som jag gått runt med hela dagen.. mina små syskon ropar på mig, måste gå! :)