Anniz98s blogg
Tjej, 26 år. Bor i Skellefteå, Västerbottens län. Är offline

Senaste inläggen
love is weird29 november 2017 kl. 09:47
trasig som satan
28 november 2017 kl. 09:16
gick inge bra
27 november 2017 kl. 19:33
försöka
21 november 2017 kl. 09:14
bra nog
20 november 2017 kl. 12:47
nope
3 november 2017 kl. 19:02
veckan som bara blir värre och värre
3 november 2017 kl. 13:05
kloka människor
25 september 2017 kl. 15:09
homosexuell
23 september 2017 kl. 19:31
uppdatering
4 juni 2017 kl. 17:42
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Annmari Civilstatus: FörlovadLäggning: Bisexuell
Intresse: Nörda
Bor: Med någon
Politik: Anarkist
Dricker: Energidricka
Musikstil: Rock
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2016-08-29
Event
Anniz98 har inte lagt till några event än.
En ny kille
ja hur ska man säga, jag är på g med en kille vi kan kalla honom för L, men jag undrar om jag kommer att fixa det. jag är 18 och han är 24.. jag har aldrig dejtat en vuxen man. och om vi säger såhär, min erfarenhet med äldre män har varit alltifrån bra... så jag tampas med mina växande känslor för honom och mina ärr som stoppar mig från att ge mitt allt för honom, jag har inte träffar honom än. men det är upp till det ögonblicket då vi träffas och när vi umgås, klarar jag av att vara med honom även om han är ett par år äldre? eller är jag för ärrad? jag vill gå vidare, gå vidare från allt. jag har blivit hjärte krossad av en tjej nyligen också, och jag måste byta vänkrets för att tjejen som jag umgås med normalt är riktigt taskig mot mig, fuck that i don´t give a fuck är min attityd mot henne just nu, jag bryr mig inte ett dugg om henne längre för hon är såå otacksam och kaxig mot mig. jag pallar det inte just nu, jag bryr mig inte, jag ska försöka att övervinna min rädsla om två veckor.. då ska jag och L träffas.. och tjejen som krossade mitt hjärta finns i baktanken för att hon glor på mig i skolan. vafan?! DU SKITER I MIG NÄR JAG SAGT ATT JAG HADE KÄNSLOR FÖR DIG, SKRIVER MED MIG ONLINE MEN IGNORERAR MIG IRL. jag har nog aldrig mött en så förvirrande människa ever O.o L är mycket snällare, han får mig att må bättre, men det som är problemet är att jag är lite rädd för honom.. om jag bara kunde sluta bli förföljd av mina mörka skuggor och se att alla män inte kommer skada mig. jag försöker, min rädsla vill reducera mina känslor till vänskap, för det är det minsta jag skulle tänka mig kunna vara med honom, men det känns frustrerande då jag verkligen känner hur jag har känslor som är instängda. L vet inget om mina rädslor, borde jag berätta det för honom? kanske då jag träffar honom.. om han får mig att må bättre och inte bli rädd när jag träffar honom, berättar jag det för honom. jag vill inte ljuga för L. han är så underbar och viktig för mig. jag ser mina rädslor som ett handikapp men inte som en omöjlighet, jag tror att jag älskar honom fast jag är för rädd för att inse det. Fan vad drygt livet kan va azzå -_-