Jag har pluggat lite idag, hängde med Juni ut och diskuterade Daniel IB.
Juni tror att han kanske nästan drunknade i duschen när han var liten, för att han alltid har pratat så slemmigt och sluddrigt genom åren. Lägg på den avgörande faktorn att han har världens underbett också. Och snea ögon. När jag gick i samma klass som honom trodde jag att han hade någon sorts lätt variant av downs.
Fan i helvete, han var så hemskt irriterande och skum förut. Det är han nog nu med.
Typ när jag var femton, fjorton år så cyklade han förbi mig, det var sommar och jag såg att det var han så jag sa hej till honom. Det här var Dannes reaktion (lägg till ett grovt underbett och Östersjön som rinner ur hans mun också, är ni snälla, så blir bilden av Dannes reaktion komplett):
Sedan, när han hade cyklat några meter ifrån mig, stönade han ut något sorts krigsljud. Som om han hade vunnit en strid med mig, genom att vara det bästa dreglande retardet i förorten. Han vann uppenbarligen den striden, och han lät typ såhär "WÖÖÅÅÅÅÅÅÅÅÅ". Jag hade inte blivit förvånad om han hade kastat sig av cykeln och svingat sig upp i djungelgranarna på brunnaskolan och utnämnt sig själv till den nya Kerchak, ni vet han den där gorilla-hövdingen i Tarzan som alltid repeterar ett mantra "Han är INTE en av oss."
Jaja, iallafall så är han djävligt skum och kommer antaligen bli ordförande i jag-dreglar-men-jag-är-stolt-över-det-förbundet när han vuxit till sig, om några få år så är han väl redo. Han är nog ingen reko kille, inte av vad jag kan döma av mina minnen iallafall!!!
Det känns som att såfort jag öppnar käften, när jag umgås med vissa personer från mitt förflutna, så verkar det här vara det enda dom vill säga till mig, och inget mer utan bara det här:
Hej.
Jag sitter här och skäms i mitt rum och ska snart gå ut, varför skäms jag, varför velar jag och rullar tummarna?
Jag är bara lite orolig över att folk ska skratta bakom min rygg. Hmm. Men det är tråkigt om jag inte tar lite risker, så hellre att jag lever lite och låter andra skratta åt mig än att jag stänger in allt jag vill fråga och göra, det får en bara att verka så hiskeligt tråkig.
Ingen fattar vad jag snackar om? Bra.
Bara småsaker får mig att rodna idag. Skriva gratulationer typ, ställa frågor på tumblr typ, ha på mig en ny tröja typ. Nej, nu ska jag pallra mig ut... Eller snart. Om en stund, inte riktigt än.
Mmm igår åt jag kycklingkorv med senap och ketchup, mitt ute i den skandinaviska bergaskogen. Korvarna ville inte grillar ordentligt, mamma fick inte igång i elden så hon blev skitförbannad och satt i en och en halvtimme och var fast besluten att få igång elden. Hon fick igång den efter, som sagt, en och en halvtimme.
Good work, girl. Fast korvarna var i princip iskalla men det gjorde inte så mycket, enligt min åsikt, eftersom att jag tycker om när saker och ting inte går som det ska och när det blir lite knasigt.
Fast jag orkade inte svälja allting så jag kastade bort riktigt mycket (that's what she said!!!). Hehe, det får fåglarna käka.
Och så tjackade vi en höl drös med kläder och jag och mamma stötte på Jasper på MQ. Han går i min skola, är varken bu eller bä. Nej men han verkar tråkig, men många säger att han kommer bli snygg när han blir stor. Jag tror dem.
Det läskiga var att jag HADE faktiskt på känn att jag skulle stöta på honom, hela dagen hade jag det på känn. Men inte trodde jag att jag skulle mystiskt stöta på honom och hans baba i Kista, utan isånafall i Stäket där vi hade spenderat den första halvan av dagen. Jasper bor väl där.... I Stäket?
Whatever, en bra last day men jag är fett osäker på idag. Jag är osäker hela jag idag, det känns som att the British poet och nån av hans polare skrattar åt mig bakom min rygg. Fan ta Joy Division och fan ta att jag inte kan ringa upp nån kille som kan dricka te med mig och snog a bit with me.
Jag som är så braaaaaa, alla andra bra personer går ju miste om mig!
Mjölkhävaren med mustaschen runt halsen, snygg är jag också. Och mörkhårigare än förut. Min vardag med många M i sig, mysigt och mjölkigt. Undrar om det är farligt att ha mjöl i håret? Istället för torrbalsam då, menar jag. Hmm. Fint att jag sitter i Segars badrum på den här bilden och fotar henne när hon duschar, jag är en bra vän. Fast det här var ju några dagar sen så det är inte så aktuellt nu, direkt.
Lucas Kukas fyller arton idag också, ett grattis till honom.
Vad finns det mer att säga? Inget, men jag vill flytta till England eller åtminstone bo downtown i den stockholmska skärgården. Och jag vill bli några år äldre, och just det jag vill ha en liten fest och bli lite lullig. Jag blir ju så härligt charmig när jag dricker, helt gubbsegosig och verkligen så bra som det går att bli, right Cass?
(Ja, du håller med mig. Jag vet redan det)
Just det, möt min vardagshjälte och min gyllene klippa i havet:
Det är så skönt att sova naken, okej trosor då, men annars helt naken. Man känner sig så djävla fri... och mjuk!
Okej jag måste göra mig i ordning men ett tips nu: duscha ikväll. Lägg er i sängen. Klä inte på er. Slappna av.
Lufta de där fina områden lite, sådär ja. SÅ DJÄVLA SKÖNT.
Men det är naturligt, ju.
Fun fact: min skolgång är ostadig, som varje termin. Jag ligger efter med alla kärnämnen, moderna språk, alla kurser, idrotten, hkk och jag orkar inte minnas något mer. Men det är säkert mer skit, det finns alltid mer tråkigt och trist. Jag är dålig, varför kan jag inte bara köra en Anna Svensson i skolan och få g och vg i allting?
Skit
Allt kretsande kring kärleken klamrar sig fast sårar inte bra, det verkar så obehagligt att behöva en annan människa än sig själv sådär mycket.
Mmm snor, det tycker jag mycket om. Mjuka härliga snorkråkorrrr
GAAAAAAAAAAAH ÅH VAD HÄNDE JO DÄR SATT DEN!
British poet skrev ett kort meddelande till mig. Jag rodnar framför en datorskärm, igen. Han tackade mig för att jag rebloggade en lustig bild på honom.
Gud jag vill så gärna ligga med honom, dumma resavstånd. Det är ju ett par mil mellan Sverige och England.
Oj jag är ju sorglig, om han kunde svenska och om han hade läst vad jag har skrivit nu så hade han tyckt att jag är en lunatic, en fangirl.
Dramatisk paus.
Men jag som är så braaaaaa. Fangirl? Puh, nej! Jag ska ju bli fröken Sverige när jag blir stor!
på tisdag. Jag måste lämna Sverige. Jag måste köpa ett nytt rött läppstift. Jag måste... någonting. Jag vet inte.
Here in London
Home of the brash, outrageous and free
You are repressed
But youre remarkably dressed, is it real?
Nu fick jag ett nytt meddelande på tumblr, jag måste läsa det. Men det är säkert någon anonym människa som skrivit att jag borde brännas på bål, eller nånting. Typiskt anons.
Alltså jag vet inte men jag tyckte mina posts var lite häftiga. Och sju är väl himlens rena siffra?
Nu ska jag titta igenom mina meddelanden, se om jag hittar nåt roligt där.
Vad tråkig jag är? Jo men det är jag. Men minnet sviker, jag minns inte hur jag var innan jag blev tråkig.
Haha! Fast jo, för idag när jag åkte till Frölunda med morsan och hunden så gjorde min fula pudel bort sig när han gick i snön.
Enrico puttade och knuffade bak mig så att han skulle gå först, men han ramlade rakt ned i ett hål i snön och då skrattade jag högt och länge. Sen sprang jag ifrån honom, han kom efter och då stannade jag upp och bombarderade honom med snöbollar. Männen i min familj måste veta sin plats, jag ska gå först när vi är ute på promenader.
Jag dör. Jag orkar inte. Brittiska poeter. Jag är söt i min fiskarkofta och mitt bruna hår. Marianne Fredriksson-citat "Kanske ögon som sett för mycket måste tömmas".
Ja, och det är nu jag måste flytta till London och bli över arton och börja författa/försörja mig på något annat sätt i min kreativitet.
Inte sverige, inte nu. Sverige kan jag ta senare, nu vill jag bli brittisk och utterly charming. Och kanske lite massage skulle sitta fint nu, det gör pissont i mina axlar, seriously man.
Haha, jag har en pytteliten crush on a man I've never met, men den finns där. Pinsamt ju, men det är kul iallafall! Fast Matthew är inte så fint, faktiskt. Jaja, jag kan kalla honom för typ brittiska poeten, jag är ju så van vid kodnamn vid det här laget. Kan rabbla upp några såhär: Randis, Harald & Herrvorr (syskonduo), Ingvor (har existerat på ec tror jag), Slovinsky (min bästa handledare nånsin), Saffranbullen och så slutligen mr X (Mellis föredetta drömprins.)
.....Om jag blev en riktig Bettan-morsa som bara köpte kentcigg, gaddade folk hemma oprofessionellt i mitt kök fylld med ormar, ödlor och andra hårlösa djur som Simone skulle ha snott från djuraffären och så började det växa grått hår i the danger zone.
Jag vet inte, men jag vill inte bli en mammi och jag vill inte röka kentcigg. I just won't do that.
Usch jag vill inte växa upp egentligen.
Fast kanske inte växa ned heller, men det kan man ju inte ens göra.
Bara socialdemokraterna, kanske.
Jag blir gråtfärdig av allt, sedan vänder det och jag blir arg och sen mår jag illa. Fast jag gråter inte men people can be really harsh sometimes. Särskilt mot de man tar givet och tycker bäst om.
Min huvudvärk gör ingenting bättre, jag hatar verkligen när andra säger till mig på skarpen eller blir arga på mig.
Arrrrg, jag blir arg men mer ledsen och arg som ett barn.
Och frustrerad blir jag. Jag förstår ingenting. Min mens gör ont.
Mitt huvud dunkar. Jag blir ledsen av att sitta ensam hemma varje dag och bara prata med min mamma. Och
vi har inte så djättenkelt att prata tillsammans utan att gadda ihop oss emot varandra och starta gnälliga diskussioner. Balsamet i mitt hår har gjort min hårbotten fettig, så jag ser ut som Bettan. Jag vill inte vara en Bettan-morsa som äter viltkött, jag vill inte lyssna på "Himlen är oskyldigt blå" när jag känner mig sorgsen, jag vill inte lukta svett och jag vill inte bli så barnsligt sårad av allt.
Bläää.
Nu har jag åtminstone tittat på Napoleon Dynamite, och om jag nånsin sätter min fot utanför det här huset igen så ska det vara med moonboots på mina fötter. I shall conquer the world och sedan lyssna på Backstreet boys
HAHA OJ JAG RÅKADE NYSS GÅ IN PÅ KUNSKAPSSKOLANS HEMSIDA. Gud trodde min data verkligen att jag skulle börja plugga tjugo i tio såhär sent in på kvällen?
