Jag vet inte vad det är men let's blame the period:

Jag blir gråtfärdig av allt, sedan vänder det och jag blir arg och sen mår jag illa. Fast jag gråter inte men people can be really harsh sometimes. Särskilt mot de man tar givet och tycker bäst om.
Min huvudvärk gör ingenting bättre, jag hatar verkligen när andra säger till mig på skarpen eller blir arga på mig.
Arrrrg, jag blir arg men mer ledsen och arg som ett barn.
Och frustrerad blir jag. Jag förstår ingenting. Min mens gör ont.
Mitt huvud dunkar. Jag blir ledsen av att sitta ensam hemma varje dag och bara prata med min mamma. Och
vi har inte så djättenkelt att prata tillsammans utan att gadda ihop oss emot varandra och starta gnälliga diskussioner. Balsamet i mitt hår har gjort min hårbotten fettig, så jag ser ut som Bettan. Jag vill inte vara en Bettan-morsa som äter viltkött, jag vill inte lyssna på "Himlen är oskyldigt blå" när jag känner mig sorgsen, jag vill inte lukta svett och jag vill inte bli så barnsligt sårad av allt.
Bläää.



Nu har jag åtminstone tittat på Napoleon Dynamite, och om jag nånsin sätter min fot utanför det här huset igen så ska det vara med moonboots på mina fötter. I shall conquer the world och sedan lyssna på Backstreet boys
HAHA OJ JAG RÅKADE NYSS GÅ IN PÅ KUNSKAPSSKOLANS HEMSIDA. Gud trodde min data verkligen att jag skulle börja plugga tjugo i tio såhär sent in på kvällen?