CharmigPotatis blogg

Bananpannkakor framför Timon och Pumba tillsammans med pojkvän - behöver jag säga mer

Jag är trött så du får ta det jag säger med en nypa salt. Men imorgon är det allvar igen, inget salt!

Skrattade mer än vad som är hälsosamt åt det...

Först yoga med syrran på Friskis & Svettis.
Stel som en pinne men så otroligt skönt att stretcha ut kroppen och komma ner i varv. Knakade om hela mej...
Min favoritdel var slutet, när man låg ner på yogamattan med en filt över sej och bara var. Ville somna på plats~

Sen hem till brorsan och hans flickvän och fika, titta på LCS och spela Super Mario Bros. Originalet av spelet, måste tilläggas.
Fick en vegansk kokbok från flickvännen också - hittade ett recept på pannkakor = kan inte sluta tänka på pannkakor nu. Inte ätit det sen jag blev vegan...Dags att ändra på det! Oh wow vad gott.


En väldigt mysig dag med syskonen.
Då jag bor ganska många mil ifrån dem är det kul att hitta på lite när vi väl ses.

Här gick jag runt och hoppades på att denna dåliga dag hade slut på dåliga saker.
En kan ju tycka att kvävning, parkeringsböter och tragisk släkthändelse borde räcka för en dag men icke.

Den här individen fick även het olja på armen och går nu runt med brännblåsa...
Tur i oturen så missade oljan tatueringarna men satan vad ont det gör.

Tänkte mysa lite nu med Netflix och chips men jag lär ju lyckas sätta ett chips i halsen och dö :)))

*ironisk tummen-upp-emoji här*

Den här dagen har bara blivit värre och värre.

- Börjar dagen med att sätta mitt frukost-te i halsen. Hostar upp allt över mej själv, golvet och vardagsrumsbordet kippande efter luft.

- Går ut till bilen och möts av parkeringsböter

- Kommer hem till familjen och möts av en ledsen pappa som berättar att farmor har en stor blödning i hjärnan som det inte går att göra något åt. Hon kommer gå bort vilken dag som helst nu. Jag har aldrig haft nån riktig kontakt med min farmor men att se min pappa så pass ledsen gör ont i hela mej.


Snälla säg att det är slut på dåliga saker för idag?
Ska hjälpa min bror att flytta idag dock så något mer lär säkert hinna hända....

När man har en hint av ångest och längtar hem till familjen så man får gosa med dessa raringar:



Att bo ensam i en liten lägenhet utan katter är inte bra för min mentala hälsa....

Och så har man precis avbrutit sin kurs och slängt om allt man hade tänkt sej.
Kände ganska omgående att denna kurs inte var det jag var ute efter och jag är inte jättesugen på att plugga något i ett halvår som jag egentligen inte vill + dra på mej mer studieskulder.

Det innebär dock = inge mer CSN vilket innebär = måste se till att hitta ett jobb där jag får in tillräckligt mycket pengar så jag har råd att bo kvar.
Så småningom ska jag flytta till pojkvännen (vilket kommer bli väldigt mycket billigare än att bo själv här) men vill ändå få bo själv ett tag först. Får se hur många månader jag hänger kvar här och tragglar med jobb innan jag flyttar vidare.

Oavsett så känns det skönt att få ha droppat kursen.
Haft så mycket ångest över den.


Nu har jag förvisso ångest och shitloads av stress över jobb och ekonomi istället (!!) men det löser sej på ett eller annat sätt.

Som jag skrev om i ett inlägg igår så är det 1 år sen jag kom ur ett väldigt dåligt förhållande.

Efter att ha tragglat på i 1 år med att läka från det, och fortfarande läker från, så ville min nya pojkvän få fira mej. Fira att jag inte längre är med mitt abusive ex, fira att det gått 1 år sen sen dess och fira att jag kommit så långt i livet efter det. Så vi gjorde en supergod vegansk chokladkaka/tårta/vad man vill kalla det och åt med vaniljglass till.

Han plockade till och med fram ett tårtljus till min bit:



Det var så fint allting.
Att han ville fira detta, baka något gott ihop och så tänder han ett ljus på min tårtbit dessutom.
Kunde inte hejda glädjetårarna.

Jag har gått från ett förhållande med en person som behandlade mej som skit. Sämre än skit...
Till ett förhållande med en person som gör allt för att jag ska må bra. Han får mej verkligen att känna mej värdefull och viktig och hela hans kroppsspråk visar hur mycket han tycker om att få vara med mej. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna smälta vilket fint, tryggt och roligt förhållande jag har hamnat i. Jag är så jävla kär.


På lördag ska vi fira att det var 1 år sen jag kom ut för min familj.
Han är så söt som vill fira mina "milstolpar".
Ingen är som han~

- Vaknar upp med ångest och gråter massor
R kramade massa på mej och tröstade och vi åt mysig frukost ihop <3
Men nu har jag ångest igen

- Köra från Linköping hem till Örebro (tar nästan 2 timmar) helt ensam i regn
Gjort roligare saker i mitt liv

- Blivit förkyld och har nu snutit mej så mycket att jag blöder näsblod
Och det kliar konstant i näsan men kan inte snyta mej ordentligt för har nypiercad näsa :)))

- Har plugg att ta tag i inför imorgon men har ingen ork
Vet inte ens om jag vill läsa denna kurs heller så finner ingen motivation


Lite matlagning, en varm dusch och sen bosätta sej i soffan~
Vill bara få åka tillbaka till pojkvännen och vila upp mej i hans famn

Ett helt år har gått sen det tog slut mellan mej och mitt ex - efter 6,5 år av psykisk och fysisk misshandel på diverse plan.
Så många år av slag, nedvärderande ord och sexuella trakasserier.

Men inte längre.
1 år har jag nu levt utan det.
Under det året har jag flyttat till en ny stad, börjat på universitet, lärt känna nya människor och träffat min nuvarande pojkvän som är den mest otroliga människa jag någonsin mött. Jag har utvecklats så mycket under detta år och kommit så mycket längre i livet än vad jag gjorde under mina år tillsammans med mitt ex.

Min pappa sa till mej i helgen: "Jag är så glad att det tog slut mellan er. Han höll dej verkligen tillbaka, men nu har du gjort så mycket framsteg i livet och jag vet att du klarar dej bra. Jag är så stolt över dej och jag älskar dej". Mina föräldrar har inte träffat min nya pojkvän sådär jättemycket men de har sagt att de är väldigt glada över att jag har träffat honom för de ser på mej hur lycklig jag är med honom. Deras dotter är äntligen lycklig igen.


Och det är jag verkligen. Lycklig.
Klart att det finns saker som gör mej mindre glad och stressad och jag lever fortfarande med min ångest. Men jag är så innerligt glad över allt jag har åstadkommit och över hur långt jag har kommit. Jag har växt som person och äntligen insett mitt värde. Jag är bra och jag förtjänar bra. Och det faktum att jag är tillsammans med någon som ser på mej som om jag vore den mest dyrbara i hela världen; wow. Han är fin rakt igenom och jag ser fram emot att spendera hela mitt liv med honom.

Aldrig mer tänker jag låta någon kontrollera mitt liv.
Aldrig mer låta någon förminska mej.
Aldrig mer ta skit från någon.

Jag är min egna person