Riktigt namn:
Max Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Slåss
Bor:
Kartong
Politik:
Kommunist
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2010-02-11
Lördagsafton Italiensk stil.
Till allt så serveras ett rödvin vid namn Barbera d'Asti 2011.
Först så äts en trevlig sallad gjord på grönsallad och assorted bönor (gröna sojabönor, svarta bönor, kidney och sånt)
Sen så serveras en enkel pasta med vitlök, röd färsk pepperoni och massor av olivolja.
Efter det serveras en bit rostasfilé med en blandning av schalottenlök och fänkål som blivit uppstekt i smör som en liten sidorätt.
Och ett smör smaksatt med salvia och Marsalavin.
Delicious, I daresay.
Efter det... Vettefan.
Kanske lite rom eller whiskey...
Kanske lite fin choklad?
En ost och baconburgare.
En påse chili cheese.
En påse lökringar.
En låda Creole Fries (pommes, lök, smält ost, sås, jalapenos)
En smält cheddar dip.
En stor dricka.
En gammal väninna tipsade mig om en sak som bör hjälpa mig med mina problem.
En mycket intelligent kvinna och en fantastisk poet (för sin ålder)
Tipset var: Heroin.
Nu är den stora frågan vart man får tag på tunga droger i den här skitstaden?
Frågan är om man ska testa röka det innan man skjuter upp eller om man bara ska dyka på det med ett öppet sinne.
Hm.
Kanske borde skriva ner alla drömmar?
Heh.
Fast nej.
Man vill inte minnas.
Spendera hela natten där alla ens ex och kvinnor man varit på G med gör sitt allt för att slita en i bitar.
Finns det någon medicin för att slippa drömma?
Det kändes så äckligt verkligt...
Känns en smula udda att dela en låda med några av världens finaste praliner med sig själv.
Jag köpte liksom två av varje.
Hope is a deceitful thing, heh.
Men jag har i alla fall en tjugotreårig rom.
That helps.
Helvete vilken åktur.
Kändes som jag inte andades förens på natten efteråt. Heh.
Anyhow. Scenbyggandet och allmän roddning gick helt okay!
Teknikerns frånvaro löstes med en temporär ny tekniker... Load off my back.
Sen kom alla banden brutalt sent till soundchecken. Christ.
Meeeen det löstes med en proffsig soundcheckstressning från det trevliga bandet Sonic Assault (dom gjorde det på fem minuter!)
Vad mer kan man säga?... Finns väl lite att klaga på... Hög stressfaktor, dåligt beteende från visa bandmedlemmar...
Men vi skippar det och går till själva spelningen.
Kom inte så jättemycket folk... Men för att vara tre utomstående band så tyckte jag att det var rätt lyckat!
Armory och Lethal Steel var ju, om man bortser från min avsmak för metal, helt okej. Lite dålig publikkontakt får man väl ändå säga.
Tyckte personligen att Sonic Assault var trevligast då dom faktiskt hade scenkänsla och var lite roligare.
Sen var det nermontering av backline samt delar av scenen.
Fuck vad stressigt det blev. Kändes som om jag skulle få en hjärtattack... Men vi löste det.
Overall så gick spelningen mycket bättre än förväntat och jag ser fram till nästa projekt.
Festen efter det hela var riktigt trevlig... Bäljade mousserande vin och rökte en Davidiff Grand Cru #3... Vilket var den mest sublima och perfekta cigarren jag haft nöjet att avnjuta.
Dagen efter gjordes såklart en glorious English full fried breakfast. Omnomnomm!!!!!
För övrigt så är livet ett "levande" helvete.
Men som tur är så ska jag supa imorgon.
Brukade säga att meningen med livet var kultur, berusning och kärlek... Men jag får ta och strypa kärleken och fyrdubbla berusningen och kulturen för att domna bort kärleksbristen! Inte en optimal lösning men den får duga tills jag skjuter mig eller dör av överkonsumtion av berusningsämnen.
Sayonara, tack till dom som orkat läsa.
Respons uppskattas! :)
Fyfan.
Känner mig som när jag var sexton.
Förvirrad, desperat, trasig och med en jumlars stark dödslängtan.
Som om fyra år av terapi, mognad, spirituell, själslig, filosofisk och intellektuell utveckling blivit totalt tillintetgjord.
Det är komiskt vad kvinnor kan göra.
Och ändå fortsätter jag att avguda er.
Eller så inbillar jag mig det. Försätter mig i en illusionsvärld för att undvika extrem misogyni.
Det hela går i en spiral nedåt, i alla fall... Känns väldigt destruktivt... Och en smula farligt.
Utöver destruktivt och farligt känns det intressant. Som att observera en babian man just injicerat med rabies. Heh.
Vi får se vart det hela går.
Börjat dricka mer också... Vet inte om det är vanan från Schweiz eller min självdestruktivitet som driver mig.
