Sweet sixteen... Ish.

Fyfan.
Känner mig som när jag var sexton.
Förvirrad, desperat, trasig och med en jumlars stark dödslängtan.
Som om fyra år av terapi, mognad, spirituell, själslig, filosofisk och intellektuell utveckling blivit totalt tillintetgjord.
Det är komiskt vad kvinnor kan göra.
Och ändå fortsätter jag att avguda er.
Eller så inbillar jag mig det. Försätter mig i en illusionsvärld för att undvika extrem misogyni.
Det hela går i en spiral nedåt, i alla fall... Känns väldigt destruktivt... Och en smula farligt.
Utöver destruktivt och farligt känns det intressant. Som att observera en babian man just injicerat med rabies. Heh.
Vi får se vart det hela går.

Börjat dricka mer också... Vet inte om det är vanan från Schweiz eller min självdestruktivitet som driver mig.



Anyhow.

Observera den smittade babianen, mina vänner.

Bye.