Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Osäker
Intresse:
Musik
Bor:
Kartong
Politik:
Politik?
Dricker:
Öl
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2014-12-07
I mitt fall så stämmer det sjukt bra, hatar mig själv och är samtidigt en askritisk perfektionist.
Det tar tid att få det att sjunka in att man inte kan vara som alla andra, försökte förklara för farsan min problematik och varför jag inte dejtar eller vill ha med andra att göra.
Hans svar "du behöver bara hitta någon som funkar för dig" och det är så fel det bara kan bli. Spelar inte roll om människan är perfekt för jag släpper inte in någon, jag hittar fel, jag har ingen tillit och jag kommer må piss.
Vissa människor ska bara inte ha relationer innan de bearbetat sin skit men det är upp till var och en att fatta besluten.
Okej så jag skulle flytta ihop med syrran till en ny lägenhet då hon behövde en ny bostad och jag ville gärna ha diskmaskin.
Nu efter mycket motgångar och syrran visat sin finaste sida så avbryter jag hela grejen, jag stannar kvar i min lägenhet och flyttar inte ihop med henne.
Jag ville inte att det skulle vara sant men tyvärr är hon precis som narcissisten och jag kan inte bo med henne.
Detta är skitjobbigt men jag har iallafall inte sagt upp min lägenhet eller skrivit på något kontrakt så jag är rätt okej trots omständigheterna.
Ny lägenhet och bara massa tråkiga vuxengrejer på gång, känner hur barnsligheten och min värld där jag kände mig väldigt liten hela tiden försvinner, jobbigt att börja känna sig vuxen vid 22 speciellt när man vill hålla kvar vid något man inte fick göra innan.
Och syrran är ute med sitt andra seriösa förhållande och jag tänker mycket på relationer och annat, just nu är det inte ett alternativ då jag fortfarande dippar och blir väldigt tillbakadragen i perioder men framtiden?
Tanken på aldrig har ju slått mig mer än en gång, aldrig bli ihop med någon. Jag skulle aldrig bli av med känslan att sakna det som andra har men samtidigt det är ju inte som på film och det man ser hos andra är bara en liten bit av hela grejen.
Det är kvavt och varmt som en jävla bastu hos syrran, jag måste gå ut få en nypa luft och kyla ner mig för i huset är det galet varmt.
Hennes kille tycker om att ha det varmt, men värmen har kål på mig.
Så jävla gött är i Göteborg och hälsar på syrran och firar systersonen på hans födelsedag, kom hemifrån och bort från hålan jag bor i.
Systersonen hade ingen aning att jag skulle komma så glädjen var stor när jag dök upp och nu några presenter senare är dagen perfekt.
Göteborg är en av mina favoritstäder, det slår inte Trollhättan men helt okej. Hade önskat att spendera mer tid i Göteborg vid något tillfälle men rådande pandemi hindrar ju en del.
I framtiden finns det en del ställen jag vill besöka dock, och saker att se.
Skrev lappar när jag var barn tonåring, för att hantera det som hände och få ur mig alla ord och tankar. Borde fixa en separat låda åt dem och sortera då en del bara är listor och annat orelevant.
En del lappar är riktigt cringe wannabe edgy och älskade ordet evil XD
En del lappar skrattar jag åt eftersom de är sorgliga men roliga på samma gång.
Och en del sitter jag tyst och bara stirrar, jag har distanserat mig från lapparna så jag läser dem som om det är ett barn jag inte känner, och det är mörkt hemskt och inget man vill höra inte från ett barn iallafall.
Vissa lappar har en hopplös optimistisk syn som dyker upp då och då men mer och mer sällan ju nyare lapparna blir.
Och dilemmat med att skylla på andra, ifrågasätta sig själv och ta till sig att den personen som sårar en också mår dåligt.
Försöka hitta en förklaring men samtidigt känna ilska över orättvisa men samtidigt inte veta om det är orättvist eller om man egentligen förtjänar det som händer.
Klippt trådarna med narcissisten men idag satte jag ner foten mot farsan och syrran då en konflikt pågår och jag ska flytta ihop med syrran för hon har ingenstans att bo men hon vägrar hitta ett foderhem till sin hund och skolan går tydligen åt skogen.
Hur är det fortfarande drama i den här familjen visst det är på mindre skala men det är fortfarande drama, och jag hatar det för jag har svårt att slå ifrån mig att inte ta till mig samt säga nej eller säga ifrån.
Hatar människor, jag vill ha en stuga i skogen långt bort från närmsta civilisation med fällor runt så ingen vilsen kampare kommer och ber mig om hjälp för jag hade inte kunnat säga nej och med min tur så är kamparen säkert någon störd manipulativ jävel som förstör mitt liv.
Lär mig dock att säga nej och säga ifrån men det är mycket svårare än många säger att det är.
Fattar inte hur vissa människor kan bli kära typ varje dag, eller tre sekunder efter de sett en person, jag kommer nog aldrig förstå den världen heller.
Lite orolig om blivande terapeut kommer göra en call out läste ju att personer som har skyller på att det inte finns någon tillräckligt attraktiv/attraherande person egentligen gömmer sig bakom perfektionism då de egentligen är rädda för intimitet och släppa in någon.
Ouch säger jag, men samtidigt kan det vara mycket mer också.
I vilket fall som helst så går ju livet ganska okej nu förutom en grej som kan göra hela min situation ostabil igen men förhoppningen är att det går bra.
Bad narcissisten bokstavligen att dra åt helvete och nu kommer följdfrågorna men hon kommer inte få något svar, hon kan trakkassera mig om hon vill jag tänker inte prata med henne och jag tänker inte vika mig.
Sa åt henne enda anledningen hon kan kontakta mig är för ifall det händer min lillasyster någonting, utöver det bryr jag mig inte och hon kommer inte få några svar.
Hon ber mig om svar på varför och vad hon gjort och jag är inte skyldig henne någon jävla förklaring. Hon var skyldig att se till att jag som barn kände mig trygg men hon var det största jävla monstret i min uppväxt jag är inte skyldig henne ett piss.
De i min krets som ifrågasätter mitt val har två val 1. Respektera mitt val och inte lägga sig i det. 2. Lägga sig i trots jag gett dem en ärlig förklaring till varför det inte är deras område och bli blockade.
Så jävla nöjd med mitt beslut och stolt över att kunna säga nej.
