rattsafts blogg

VAD FAN ÄR FOLKS PROBLEM.
ÅTERIGEN HAR JAG FÅTT PRATA MED REKTORN ANGÅENDE MITT "UTSEENDE".
"Du behöver inte vara så mörk och läskig, du kan uttrycka dig på andra sätt. Väldigt många vuxna har frågat mig vem jag har tagit in på skolan egentligen, så jag ville bara säga att det inte är någon som tvingar dig att se ut så där. Det är ju inte din riktiga personlighet, för du är ju en väldigt glad flicka. Det där är mer som... Halloween."
VAD FAN VET HON OM MIN PERSONLIGHET?
VAD FAN SNACKAR HON OM??
DJÄVLA FÖRDOMSDJÄVLAR!!!
DÖ
DÖ
DÖÖÖÖÖÖ
LÅT MIG VARA IFRED.

Bara för det ska jag klä mig riktigt extremt.
Riktigt jävla superextremt.
De ska få.

Min mentor informerade mig om att det hade kommit fram en lärare till henne och sagt följande:
"Ni vet den nya flickan, Julia i eran klass... Hon har börjat klä sig punkaktigt, med nitar och sådant, så jag anser att vi måste hålla ett öga på henne och ha extra koll, så att hon inte ställer till med några dumheter."
Först satt jag några minuter helt tyst, paralyserad över det jag nyss hört, och sedan brast jag ut i gapskratt.
Intressant att en lärare är rädd för mig. Det var nytt.






Två vägar.
Ett val.
Två löften.
Ett kval.
Två tider.
Ett liv.
Två fötter.
Ett kliv.

Det ekar i mig.
Vart jag än går.
Till och med i drömmarna hör jag det.
Rentav ser det.
Det är som en osynlig tillknycklad liten lapp med några få slarviga rader, som föralltid kommer ligga djupt nerstoppad i min ficka.
Men som bränner mig, så fort jag gör något "fel."

Jag har aldrig tyckt om helger särskilt mycket. Möjligtvis för att man får sova hur länge man vill då, men i princip så har alla mina helger varit failade forever-alone helger, där jag sitter och lite halvt deppar i min mörka och något deprimerande lägenhet.
Och dessa två dagar har jag gått runt och varit sur/förbannad och sjuk.
Fin fint.

Fan vad skönt med skola imorgon.
Fan vad skönt med ljus igen.

Fyfan vad jag är arg just nu. Jag är så djävla helvetes förbannad.
Jag har lust att långsamt strypa ihjäl både Dvärgen och skaparen till Minecraft.
FUCK DET DÄR DJÄVLA SKITSPELET. DET HAR FÖRSTÖRT MINA VÄNNER OCH *****.
JAG HATAR DIG DVÄRGEN.
JAG HATAR DIG.
FAN TA DIG OCH DITT DJÄVLA NÖRDSPEL FÖR FINNIGA TONÅRSN00BS.


Fast det är bara rätt åt dig.
Det kommer bli kul sen, när jag fått din vän att sluta köra den där skitsaken och slutar umgås med dig.
Fuck you Dvärgjävel.

Jag sitter här.
Framför mitt fönster.
Ser den varma, guldglänsande vågiga himlen som döljer sig bakom ett litet tunt mulet grått lager.
Precis som mitt hjärta.
Kan verka litet och grått, men just nu är det fyllt av guld inuti.
Och jag har fjärilar i magen, fjärilar i magen och fjärilar i magen.
På ett positivt sätt.

Idag råkade jag och min käre vän på två tioåringar som ställde random frågor till oss. Det var kul, lol. När de frågade vad vi hette, så hette vi "Sadam Mupp" och "Osama Bush". Då sa en av dem att de tyckte att jag skulle heta Bert. (Random?)
Sedan kom en till pytteliten kille och frågade om någon av oss var en strippklubbsdansare.
Jag dog lite.

För övrigt så busringde vi hela min förredetta klass och jag är förvånad över att jag inte kräktes eftersom jag skrattade så mycket.

Ibland så äger livet.

Jag är så djävla sjuk i huvudet. Till och med min egen mamma säger att jag kommer sluta på mentalsjukhus.
För det första... så kan jag inte skilja på verklighet och dröm. Speciellt när jag vaknar.
Och jag har börjat yra rejält på natten. Ser, hör saker... Tror saker.
Jag får damputbrott utan anledning, och slår min mamma. Slänger saker.
Och jag har ingen kontroll över min hjärna alls. Den vägrar samarbeta med mig.
Jag kan inte förtränga saker, och den skickar skit till mig som jag vill glömma... som jag hatar att minnas... ÅH KAN DEN INTE BARA LÅT MIG VARA IFRED.
Hur säger man "håll käften" till sin hjärna?

Först ville jag bara säga att min klass är bäst, hur barnsliga de än är.
De satte upp en MCR affisch i klassrummet, bara för att de visste att jag älskade dem, och en dag klädde sig alla i sina konstigaste och fulaste kläder för att visa att de inte är rädda för att vara annorlunda.
De garvar åt mina skämt (inte ofta folk gör det), och de tycker jag är skön. Inte jobbig.
Det... är sällsynt.

Och nu till mig.
Tja, jag ligger här i min säng, och tvekar om jag ska gå på dansen eftersom min hals är uppsvälld och febern troligen är på väg. Gah. Men en sak är säker... även om jag blir skitsjuk, så måste jag gå till skolan på måndag. Jag vill absolut inte missa en viss persons rekation på MCR-postern. BAHAHAHAHA. Skrattar så fort jag tänker på det.

Det var bara en dag innan.
Bara en enda liten dag.
24 timmar knappt.
Då treåriga jag och min familj åkte till vårt föredetta landställe i Amerika.
På samma linje, kanske rentav samma flygplan, som nästa dag skulle krascha in i World Trade Center.
Faktiskt en väldigt skrämmande tanke...
Skulle vi bara tagit flyget en dag innan, skulle jag inte funnits.
Och världen skulle antagligen slippa ytterliggare några procent ondska.
Men i alla fall...
Det jag ville komma till:
R.I.P
Jag tänker på er. Alla er som trots allt miste livet denna fruktansvärda dag för 10 år sedan.
R.I.P

Jisses... att komma in på Gröna Lund gratis och sedan ta sig igenom på alla attraktioner gratis är bland det lättaste som finns. Hah, kommer hem efter ytterliggare en kickig dag på Gröna Lund.
Jag åkte den gamla färjan hem, och medan jag åkte så såg jag ut över Mälaren och tänkte.
Vattnet var svart. Bokstavligt talat. Lika svart och mustigt som olja.
Och månen såg ut att vara så nära att man kunde röra vid den om man bara böjde sig fram.
Det var så vackert... även fast många skulle ha sagt att det bara såg "emoaktigt" ut.
Vågornas smidiga rytm fick vattnet att se ut som en smygande svart panter, och denna hypnotiserande rytm fick mig att falla ner i djupa tankar.
Jag mindes torsdagen.
Och fredagen.
Dagar som egentligen bara kändes som overkliga drömmar.
Vissa saker är så fina, att man inte behöver skriva ner dem.
För de blir automatiskt inpräntade i hjärtat, vare sig man vill eller inte.

Det är klart jag väljer *****.
Och Mozart.
Jag väljer att gå den väg jag blev ämnad till.

Det kommer att bli svårt.
Väldigt väldigt svårt...
Att rensa det underbara "ogräset" som blommar på mig just nu.
The rock'n'roll.
Det låter till och med omöjligt...
Men jag gör det för ***** skull.

HEEEEEEEEEEEEEEJ!
JAG GIFTE MIG MED MIN STICKNING IDAG.
DET VAR KUL.
HEJDÅ.