Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Swingpjatt
Medlem sedan:
2012-01-27
I ett par veckor nu så har jag gjort allt som jag tyckt varit livsviktigt, förutom att ta hand om mig själv och mina sårbarheter.
I kroppen så har jag känt i 3-4 veckor nu att jag börjat bli sjuk, men har jag lyssnat på kroppen? Ne, har ignorerat alla signaler och gjort som jag brukar. Med andra ord ätit en gång om dagen med en fastande period på 24h, ibland inget alls, inte sovit och arbetat arslet av mig i butiken.
Det straffar sig nu, för ligger i sängen och kan knappt röra på mig och min näsa har gett upp på livet, lungorna vettefan vad dem håller på med, och halsen/rösten har gått på strejk.
"Vill inte vara sjuk, kan inte vara sjuk, får inte vara sjuk" har varit mitt mantra de senaste veckorna.
För jag får inte fucka upp det här.
Sen så kan jag inte bara vara hemma och göra ingenting jag måste alltid hålla på med något, jag MÅSTE jobba.
Grejen är ju också att jag aldrig blir sjuk och när jag väl blir det så håller det i sig väldigt länge.
Alltså ligger och gråter i sängen för att jag inte kan jobba.
Fattar ej, eftersom jag i princip har stängt av allt som har med att gråta.
ALLTSÅ hAAH hittade en bild på mig som jag tog idag. Är fan stolt över mig själv! För lyckades gå ut utan allt spackel som jag brukar ha. Hade bara mina linser, eyeliner, mascara, lösögonfransar och typ lite primer.
Vet att jag tjatar om detta, men ni anar inte hur stort det är för mig s:
Brukar ju vanligtvis ha allt det jag rabblade upp nu + foundation, puder, bronzer, rouge och typ tusen saker till.
Är även medveten om hur fånigt det låter, att jag mår dåligt av att sminka mig. Well, det är inte sminket i sig som ger mig ångestpåslag utan det är hela grejen att jag måste stirra på mig själv.
Vill egentligen inte posta bilden på mig själv, men jag gör det ändå. Är medveten om att jag ser utsliten ut though.
Så skratta med mig inte åt mig.. Snälla? c':
Mvh Nu så däckar jag på riktigt. I hope.
Edit: Såg nu att my eyebrowgame inte var på topp heller. Aja skitsamma
Edit no.2: Jag såg nu att jag biter på min läpp och att jag tog bilden innan jag fixade mitt hår.. hahah det blir bara värre och värre
Yeah inget gick som planerat idag.
Tydligen så skulle jag på piss.
Suprise! Nä men det fuckade upp alla mina planer idag och jag freakade ur. För jag behöver mina rutiner och mitt schema. Annars så finns det risker att jag skulle känna mig inkompetent (DBT-snack) och skulle börja invalidera mig själv. Bla bla skippar den biten för ingen kommer ändå fatta vad jag gafflar om. (Förutom ni som gått/går på DBT/KBT)
Gg det visade positivt på thc..
Kul va?
~
När jag skrev det så var jag på ett möte med Thomas, Nina och läkaren.
Just det blev dissad två gånger av människor som jag verkligen var taggad till att träffa.
Ville bara ha kramar det var allt.. .-.
Så åkte till stan och började nästan gråta för att Tommy var där.
Jag är glad för kommer få lite sömn idag i alla fall.
Igår så kom Vic över och sov hos mig. Jag gjorde en vegansk glasnudelsoppa med kokosmjölk. Det var gott.
Typ Inb4 matkoma-gott.
Vi satt hela kvällen och snackade om musik och mina bortglömda drömmar om att bli musiker. Varför jag slutade sjunga och varför jag slutade spela gitarr and so forth.
Igår var en jobbig dag men hade hur kul som helst igår.
Just ja, igår så var jag jävligt snygg, det är jag idag också men igår... Damn önskar att jag hade några bilder från igår, så att jag hade kunnat visa. Men fick väldigt mycket uppmärksamhet.
Idag är jag inte lika snygg though, mest söt lite som en docka.
Dessutom så har jag knappt något smink! Small baby steps, small baby steps..
Öhh vi ska dra snart, ska träffa Thomas och en läkare för att fixa min adhd medicinering och göra något åt min sömn.
För kommer balla ur snart. Jag är orolig för vad som kommer att hända när jag väl gör det.. Det är alla.
Men vi är väl förberedda. Några bra saker, några positiva saker... hmm.
Mina rutiner för hur jag ska hålla rent i lägenheten börjar fastna. Det är så mysigt här.
Yeah just det, ska träffa Nina efter dbtn och förmodligen träffa Edward efter det. Men I don't know.
Alltså den känslan av att dem människorna som jag alltid sett som familj, som inte var via blod. De var min familj som jag fick välja. Som alltid fanns där. Den känslan av att fatta och inse att en inte betyder ett piss för dem. Familj snackar inte skit bakom ryggen på en, en familj ska försöka hjälpa om man har problem, inte klanka ner på ens problem och peka ut allt som är fel på dig... De felen som du redan är medveten om och försökt fixa dem senaste 10 åren utan att lyckas.
Ni kan dra åt helvete hela bunten, att jag kallat er familj och ni sagt att jag är familj? Biggest fucking lie of today, this week and this year.
Efter att fått hjärtat mitt krossat så många gånger så hade jag bara en liten bit kvar. Den lilla biten var allt som var viktigt.
Den sista biten är nu krossad och det finns inget jag kan göra de.
Kompis: "Du faller för ofta, you're gonna break something"
Efter ett tag.
Jag: "You're right.. I'm seriously gonna break something like you said I would"
Kompis: "Yeah. Your heart.
Hon hade så rätt... Även fast jag någonstans hoppades på att hon skulle ha fel.
Det har varit alldeles för mycket allvarliga och deppiga saker på min blogg den senaste tiden,
så bjuder på en några grejer som Sam sa till mig häromdagen.
Enjoy... Haha nejmen jag vet inte. Det hon säger stämmer ju i alla fall.
Some time passes och vi pratar om något annat och sen BOOM
Vi sitter och asgarvar åt det. Dagen efter så slår det mig att det fan stämmer.
Sen när vi sågs så sa hon: "Do you even have a heart left to break?
Mitt svar:
"Njae det finns typ en sån här stor bit kvar och den är lika svart som mitt kaffe"
Har fortfarande inte hört ett knyst från polisen... Har massor att skriva men är så sliten och trött. Tog några circadin för ett par timmar sedan så kommer förmodligen däcka snart.
Ett drama är löst i alla fall och det är så jävla skönt att det är som vanligt mellan mig och Valerya. Hon ignorerade mig helt dem första timmarna i stan. Men sen började vi snacka. Men hade så mycket att tänka på så bröt ihop lite.
Då kom hon och kramade mig... började böla direkt då, men det slutade slutade lika fort som det började.
Känns skönt att veta att jag inte är helt avstängd längre. Gråter i 3 sekunder och sen låser det sig får ta små baby steps tills jag kommer till den punkten där jag kan känna känslor normalt igen.
Har fått magsår också, kul va? CCCC:
Men nä dö. All stress med jobbet, terapin, ptsdn, ta hand om lägenheten, hålla på med att planera min ekonomi, skolan håller på att ta kål på mig. Hjälper ju inte att jag knappt äter något längre. Äter för att hålla uppe en fasad där man ser att allt är normalt.
Har så jävla mycket bollar i luften hela tiden så måste lära mig att prioritera rätt. Nu kickar medicinen in så däckar nu. Blev inte ens färdig men det blir som det blev. Nattisen
