Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Kär
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Swingpjatt
Medlem sedan:
2012-01-27
Såå var i Värmdö igårkväll/inatt, eller Djurö närmare bestämt.
Det var mysigt.
Fick mina strumpbyxor sönderslitna.
I rate 11/10 would do it again.
Rip rumpa
Vi såg tre filmer sammanlagt tror jag, även fast vi knappt kollade på den andra.
Tog as lång tid att somna eftersom jag var avviken och inte fick mina mediciner på kvällen.
Tog 2h och 7 min att åka dit och ungefär lika lång tid tillbaka hem, men det var det värt.
Har blivit bukis med mintaweed för andra gången om.
Hepp
En tanke som just slog mig,
Vi kanske fortfarande hade varit vänner om jag inte hade supit lika mycket och knarkat lika mycket. Hade det inte varit så viktigt att bli hög att jag slutade tänka på de som betytt mest under en lång tid innan så hade vi nog varit vänner.
Fuck det här, varför kan jag inte bara släppa det?
Har aldrig trott att jag skulle säga det här men jag vill tillbaka till Kvarntorp. Där slipper jag allt som påminner mig om det.
Kom precis hem från stan.
Sitter och äter mammas hemmagjorda tempura, d e najs.
Alltså är så glad, mina platåskor som jag fick av Chris har blivit lagade.
Ena sulan hade släppt från själva skon och tyget hade lossnat.
Kom precis på att jag skulle träffat Kakan idag )):
Har haft fullt upp och träffat massor med polare idag.
Får se om jag hinner träffa han innan jag åker imorgon kväll.
Är trött i hela kroppen för har gått runt så himla mycket idag.
Så imorgon smäller det!
Min första permission, min första hemresa.
Är så jävla arg på Kvarntorp tho.
De skickar hem mig på en söndag när sommarlovet är slut och alla börjar jobba/skolan på måndagen.
Jag som skulle fucka ur med Elin.
Jävla driftiga och smarta de är.
Fan. Ville bli full ):
Hola at me om ni vill ses.
Har saknat alla så jävla mycket.
åker 13:35 och är framme vid 14:55 ish är inte säker.
Lite svårt att tro när jag inte ens kan ta någon decent bild på mitt nya hår öht..
Är så arg och skadeglad på samma gång.
Kort background story.
För flera månader sedan blev jag intresserad av en kille och vi började skriva jätte mycket, vi pratade med varandra i telefon i flera timmar.
Vi träffades och jag började få känslor.
En hoppfull tanke som jag hade och som jag höll fast hårt i var:
"Det här kommer bli annorlunda, jag kanske inte kommer behöva ligga runt och vara/känna mig som en värdelös slampa" more or less.
Vi träffades och det kändes så jävla bra.
One thing led to another vi hade sex.
Dagen efter när jag åkte så kändes det så jävla rätt och den där hoppfulla tanken blev större av löften om att han inte var som andra killar enligt han själv, att jag var speciell, att han var åh så kär i mig osv.
Jag skrev ett deppigt inlägg som han reagerade på och utan att säga något så gick han vidare till nästa brud.
Jag har gått vidare dock, men jag snubblade över den andra brudens profil för ett tag sedan.
De andra i huset hade någon mindfullness-övning utanför mitt rum och jag störde tydligen eftersom jag började asgarva från ingenstans.
HAHAHA jag dör. Ahaha det finns inga ord, I'm spechless.
Så fort övningen var slut så drog jag med Frida ut till rökrutan.
Hon var där när jag fick reda på att han höll på med den andra bruden så vill snacka om just det här och visade vem hon var.
Hennes reaktion: "Haha hur tänkte han där? Hon är lite söt MEN du är ju förfan en klockren 9a och hon är knappt en 3a"
Ahaha var inte beredd på det och vet inte riktigt ifall jag håller med. Ibland så kan hennes brutala ärlighet vara a pain men ibland så.
ÄR medveten om att jag ens skriver det här är barnsligt, men jag är så jävla arg och skadeglad.
Bryr mig inte ens om ifall de ser det här men avgå och var fula tillsammans. Förhoppningsvis är han inte lika svinig mot dig som han var mot mig.
Den här veckan (eller nästa idk) så börjar folk skolan igen och jag ba: Jag har fortfarande inte fått mina senaste betyg skickade till mig än så personalen kan inte hjälpa mig med att komma in på någon skola öht. :---------)
Mina senaste betyg är från 9:an också :)))))))
Förhoppningsvis så kommer det gå bra denna gång.
Är otroligt rädd dock. För att misslyckas, ännu en gång.
Att mitt mående kommer vara i vägen för min skolgång, ännu en gång.
Jag vill ju så himla mycket, men det känns som att det redan är förutbestämt att jag ska faila.
Vill ut ur det här huset och lära nya människor istället för att ligga i sängen på mitt rum och stirra in väggen.
Förhoppningsvis så får morsan tag på min handläggare på soc så attjag kan komma bort från det härstället.
Åker förresten hem på söndag och kommer vara kvar i Stockholm tills på onsdag om någon skulle vilja veta.
Ända sedan Chris flyttade så har det blivit jobbigare att bo och stå ut här.
Har aldrig känt mig så värdelös och nedstämd som jag gjorde dagarna efter att hon flyttade.
Alla saker som sägs av de andra som bor här, har aldrig riktigt rört mig i ryggen.
Men efter att hon flyttade så har känslan av ensamhet varit total och helt plötsligt så kunde jag inte ignorera det längre.
En salig blandning av drama, mobbning och grupptyrck fick mig att vägra följa med till skara sommarland med de andra.
Är alla hvb hem såhär?
Förmodligen ja.
Förstår bara inte vad jag har gjort som stört de andra så mycket.
Efter min tid på östermalm så var jag säker på att jag aldrig skulle behöva stå ut med det _igen_.
Har blivit av med mina hörlurar dessutom, några chokers och i princip alla mina overknees.
Trodde vi bara hade en kleptoman här men hon flyttade för ett bra tag sedan ugh.
Uppsala och Knivsta suger. Känner inga här. Saknar stockholm.
Så... Jag somnade vid 5 imorse.
Hur i helvete tänkte de?
För den som jobbat är Ida och hon har ingen delegering..
Hur tänkte ni där?
Utan mina mediciner så kan jag inte somna.
Pls var sociala med mig jag är charmig och mitt hår är fluffigt. Fult men fluffigt.
Mina dubbelhakor är kungliga
rockkinextazy heter jag där.
Jag vill ha tillbaka mitt vita/silver hår.
Ugh
Edit: Jag ska tydligen gör falafel nu.
Jag börjar om på ruta 1 ännu en gång.
Jag är helt ensam i huset tills imorgon kväll.
Egentligen så skulle jag varit med de andra på Skara Sommarland just nu.
Men allt som hänt i huset de senaste dagarna så kändes det som det bästa alternativet.
Skulle inte förvåna mig om jag måste tvingas bo här ännu längre. Med tanke på vad som hänt de senaste dagarna.
Jag ringde morsan igår och måste ha låtit så jävla patetisk och sorglig. Jag bad henne att ta mig härifrån. Eftersom jag inte har lvu så har hon rätt till att bara komma och hämta mig.
Fick reda på att den enda anledningen till att hon inte har kastat ut honom än är för att han hjälper till med att betala hyran så att hon kan unna sig lite.
Kul.
Om 37 dagar så har jag all rätt att ta mitt mina grejer och dra.
Men har ingenstans att ta vägen.
Vet inte ens om jag kommer kunna börja skolan när lovet är slut.
Om jag gör det så hoppas jag att mitt psyke pallar det den här gången.
Har ingen aning om hur detta ska gå och fet finns några problem
1. Jag kommer börja plugga i Uppsala
2. Jag ska börja 1:an.. Igen (wooh jag ska plugga med 99:or, jag kan knappt umgås med folk som är lika gamla som mig)
3. Jag känner INGEN här.
4. Halp
Tfw man börjar bryta ihop och man bara vill prata med någon i telefon, så man kollar igenom alla kontaker man har i sin telefon och sen inser nej jag kan inte ringa någon av dem.
"De har egna liv, egna problem så varför ska jag förvärra deras dag genom att ringa"
Varför kan jag bara inte hantera allt det här själv.
I sådana här stunder så vill jag vara lägga mig ner ich skrika efter en mamma som jag aldrig haft. Eller min bild av hur en mamma ska vara.
