Nellies blogg

Idag har varit en bra dag, faktiskt. Förutom att jag var cp i morse och vräkte ur mig skit här. Annars har det varit en bra dag. Jag gjorde mig i ordning, sminkade mig och sådant för att åka till psyk.
Och vet ni? JAG _ KÄNDE _ MIG _ FIN (!!!), Förstår ni vilken fantastisk känsla? Jag kände mig fin idag. Jag var färdig med sminket och upptäckte, tänkte att: "idag blev jag faktiskt lite fin.". Och jag gick på gatorna i Örebro och log jättestort åt allting och allt kändes helt bra. Jag gick inte med blicken nedborrad i asfalten och jag gick inte ihopkrupen. Jag undvek inte människors blickar: jag tittade på folk, jag log åt dem. Helt fantastiskt.

Det var soligt och fint ute idag men det blåste jättemycket. Till och med jag, som inte direkt är lätt, höll på att blåsa iväg. Det skedde faktiskt ett lite lustigt fenomen idag med. Vinden var stilla för en stund när jag passerade slottet, och så gick jag in på en gata, och precis när jag satte min fot på gatan så kom värsta stormvindarna, så mitt hår flög upp i luften och jag vinglade till, och fyra cyklar vid min sida ramlade omkull, och alla såg på mig. Som om jag vore värsta stormgudinnan, hahaha. Men jag skämdes inte när de tittade på mig, jag skrattade. Helt fantastiskt.

Jag har även kort på mig själv sedan idag. Jag hade på mig kläder som jag tycker om, idag. De brukar jag inte använda så ofta för jag är sådär dum som tänker att: "det där är så fint att det vill jag inte använda en sån värdelös dag som denna", haha. Men idag hade jag på mig dem kläderna.

Och här kommer de två korten. Det är ett kort på mig (Jag tog bara ETT kort på mig, och det kortet blev jag nöjdare med än jag blivit med något kort på jag vet inte hur länge. Jag brukar ta typ 40 kort på mig innan något duger..) och sedan är det en helkroppsbild. Ja, men det kan ni ju se, förstås. Men ändå.




Nu ska jag slösurfa lite till och sedan titta på det nya PLL-avsnittet (!!!!)
Much love to y'all <3

"Varför vill ingen ha mig? Jag är ju rätt go och ganska söt ibland ändå."
Karlar från höger och vänster raggar, hör av sig, they want want want
Jag dissar, ignorerar, stänger ut: "Varför vill ingen ha mig, buhu"

Jag är en värdelös människa på alla sätt och vis tänker jag, vet jag, säger jag.
Intalar jag, mig själv. Fast å andra sidan är jag kreativ, jag är rolig, jag är trevlig
Jag är pålitlig, djup, trogen, ärlig och tillitsfull.

Men. Jag är en hopplös pessimist. Jag är för jämnan olycklig.
Jag stiger upp i extatisk eufori för att sedan slå ner i asfalten med en sådan smäll
att världen bara rasar samman och jag far ner i gyttjan av olycka, oro, ledsamhet, igen.

Jag ser fördelar hos människor. Jag är en ytlig människa i grund och botten.
Jag tittar inte åt någon som inte är, i mina ögon, attraktiv. Jag är ledsen att behöva säga det.
Men, om jag mot förmodan lär känna någon som är grisful (ursäkta) så kan jag
till och med få känslor för denne även fast jag, som sagt, är ytlig. Jag är så underlig.
Jag förstår inte riktigt själv.

Jag är en fruktansvärt dömande människa i många stunder.
Jag är kritisk, kritiserar allt, ser endast genast det fula i en individ.
Herregud, vad har hon gjort med ögonbrynen?
Men vad i helvete, vilka jävla tänder?! Vad fan tänkte tandläkaren med, på med räls.
Hahaha, shit vilken näsa, liknar fan en gris
Herregud vad jag hatar tjocka människor som springer runt och är skabbiga.
Mjukisbyxor, en skitig bulle på huvudet och gårdagens smink, nej fy fan vad skabb.
Smala människor kan ju springa runt i mjukiskläder men fetton ser bara skabb ut.
Jag vet att jag är fet, men jag bryr mig i alla fall om mitt utseende.
Jag gör det bästa av det jag har. Jag gör mig snygg fastän jag är fet.

Och hör ni, hur avlägset självkär jag låter? Det är ju helt hemskt.
Men herregud, är du så jävla vacker själv? Fy fan vilket bitch, tänker nog ni.

Sanningen är ju den att jag verkligen inte har höga tankar om mig själv.
Jag själv är nog den jag kritiserar mest. Jag kan inte ens ta en komplimang utan att grimasera.
Om nån snubbe börjar snacka med mig och säger att jag är fin osv
och slutligen kanske vill ses så säger jag: "Haha aa men alltså jag är fet, så är inte snygg.
Visst, vissa gillar det, men jag är fet så förvänta dig inte värsta puman"
Och sedan blir det inte att jag träffar nån heller för jag blir rädd och stöter bort denne.

Vet inte riktigt vart jag försöker komma med detta inlägg.
Det är bara obetydligt svammel, antar jag. Och jag är så olidligt trött på mig själv.
Blablabla. Värdelöst inlägg egentligen. Jag. Ja. Jag.

-

Idag ska jag till psyk. Jag ska prata med min kurator om schizofrenin vi tydligen har i släkten,
och så ska vi diskutera det hela, då jag ärligt talat är jävligt jävla orolig, då jag
stämmer in på alla "varnings-kriterier" som finns för att veta att man håller på att insjukna.
Jag vill inte ha mer skit på axlarna. Verkligen inte schizofreni. Nu behöver det inte vara så,
att jag får det alltså. Men alltså, det hade ju inte förvånat mig.
Jag (och min familj) råkar ju uppenbarligen ut för alla världens existerande olyckor, i princip.
Jag är så olidligt trött på att leva såhär, att leva med mig själv, jag vill ha förändring, jag vill.
Jag vill må bra någon jävla gång. Och sanningen är sorglig men det är ju så att jag inte ens vet,
jag vet inte vad det är, hur det känns. Hela mitt liv har varit en enda stor berg&dalbana genom
svårigheter och skit. Allt. Jag har aldrig varit lycklig. Jag vet inte ens vad som, kanske, väntar mig.

Jag försöker ibland att få bukt på mig själv, jag tänker, jag tänker att jag ska göra såhär,
inte tänka sådär, reagera så, tänka så, säga så, inte hata mig själv, jag duger.
Men alltså, fan det går inte. Och tanken om DBT som väntar mig och eventuellt ett år
eller så, det gör mig vettskrämd. Fy fan. Usch, jag kan inte ens tänka på det.

Nu ska jag kanske ta och rita lite, ifall jag kan finna kreativiteten som gömt sig
någonstans här inuti mig. Sedan ska jag även göra mig i ordning lite innan jag far.
Och jag orkar inte. Orkar inte åka buss. Orkar inte se människor i ögonen idag
och orkar inte behöva vandra runt i Örebro innan tiden är inne för mig att gå till psyk.
Orkar ingenting. Vill vara hemma, rita, titta på nya avsnittet PLL och sedan en massa
Twin Peaks. Usch.

Och det finns så fina människor här. Jag skulle så gärna prata med så många av er.
Men jag vågar inte, nej: "Haha nej varför skulle dom vilja prata med dig? De kommer tycka
att du är störd, konstig, de vill inte prata med dig. Enda anledningen till att de ens läser
din blogg är för att de skrattar åt hur jävla patetisk du är. Och för att skratta åt hur
jävla fet du är och att du inte tar tag i det. Haha, så jävla äcklig är du".

Jävla skit. Jag tycker om er. Hej då.

Denna dag har varit en usel dag. Det har varit regnigt och jag har hållt på och städat mitt rum mestadels av dagen. Plockat upp alla kläder från golvet och plockat upp alla kläder och annat ur sängen (min säng fungerar som sovplats, förråd och diverse). Lagt kläder i tvätten, hängt upp kläder på galjar och vikt ihop kläder och lagt in i garderoben. Städat upp på skrivbordet, dammsugit, bytt sängkläder i sängen. You name it. Det behövdes verkligen. Det såg ut som ett bombnedslag här innan. Har inte kunnat städa på några veckor pga att jag gjorde illa knäet förut, så har inte kunna stå på knä eller böjt mig liksom. Men fick tummen ur idag, som sagt.

Min mamma kom även hem idag. Hon hade vart i Skåne på besök hos släktingar sedan lördags natt (då började hon åka). Visst var det kul att se henne, men fan vad skönt det varit medan hon varit borta. Visst, jag älskar min mamma, men det blir så intensivt mellan oss, vi stör oss på varandra och tjafsar så mycket.

Jag träffade även Emma idag, det var skönt. Jag introducerade henne för den artist jag för tillfället är besatt och inlove with och hon tyckte om honom hon med (som jag visste). Vi drack té ur enorma muggar, jag drack jordgubbsté. Hon gjorde även pannkakor med havregryn och allt möjligt i, och de blev tjocka och brända men faktiskt mycket goda. Hon hade ingen sylt hemma så vi åt med hallon och socker på. Sedan läste vi lite astronomi med delad fascination innan jag gick hem vid åtta.

Jag fick sex röda hårfärger av min mor. Eftersom jag har mörkbrunt hår så kommer det inte bli mycket rödare än vad det redan är, villsäga mörkt vinrödbrunt, typ. Men ändå. Är sugen på att färga lila med, men det kräver så mycket blekning och färg så det har jag fan inte råd med. Så blir väl rött och sånt ett tag framöver. Så färgade jag min lillasysters hår också. Förresten är det sorgligt hur mycket vackrare än mig min syster är.

Har även idag upptäckt att jag är med i topp 100 på bloggtoppen. Visst är det inte värsta grejen, men känns ändå skoj då jag inte trodde nån brydde sig om min blogg alls. Var inte på topp 100 för en vecka sedan liksom. Jag är på plats 88 nu, tror jag det var. Puss på er.

-
01. Ditt civilstånd?
Celibat.
02. Är du nöjd med det?
Jag bryr mig inte så mycket.
03. Vem kysste du senast?
Viktor, typ.
04. Har du varit kär på riktigt?
Det har jag väl.
05. Har du varit ihop med någon du älskar?
Ja.
06. Ditt längsta förhållande?
Lite drygt fyra år. (Vad sjukt det låter, är ju bara 18 liksom, hah)
07. Ditt äldsta strul?
Eh han var väl 28 då.
08. Vem hade du sex med senast?
Viktor.
09. Vart går gränsen för dig rent åldersmässigt?
Minimum är egentligen typ 93a, haha. Har ytterst svårt för att attraheras av folk som är yngre än det. Dock har jag ju legat med en 97a, helt sick, hah. Tror väl maxet är ca 27, det känns bra. Dock har jag redan varit med äldre än så när jag var yngre, men om ni läst tidigare blogginlägg så vet ni ju vad som är anledningen.
10. Vad för sorts killar/tjejer faller du för?
Bra fråga. Har nog ingen sort, det blir bara.
11. När kysste du någon senast?
.. Jaa, hur länge sedan kan det vara? Snart tre veckor sedan tror jag.
12. När vill du skaffa barn?
Vem sa att jag ens vill ha barn? Haha. Nej men inte vet jag. Måste ju ha nån att ha barn med. Så måste man ju hinna leva med.
13. Har du kysst någon annans pojkvän/flickvän?
Haha, jo..
14. Vad är ditt/dina andranamn?
Anna-Maj .. :):)
15. Har du sårat någon med flit?
Jadå.
16. Vilken webbsida besöker du oftast?
EC.
17. Vem i din familj kommer du bäst överens med?
Haha, ingen. Typ min hund.
18. Är du kär?
Nej.
19. Vem bråkade du senast med?
Annie, kanske.
20. Har du varit i slagsmål?
Ja.
21. Brukar du dricka alkohol?
Ibland.
22. Är du rökare?
Ja.
23. Snusar du?
Nej.
24. Hur gammal är du?
18 år.
25. Har du bra självförtroende?
Nej.
26. Vem litar du på till 100%?
Ingen.
27. En snygg person?
....eh. Hm. Tim är den första jag kan komma på.
Är inte på bra humör idag så hatar alla typ, haha.
28. Vem smsa dig senast?
Dennis, tror jag. Orkar inte kolla, nej.
29. Vem smsa du senast?
Minns inte, har inte haft sms på mobilen på ett bra tag, haha.
30. Vem ringde dig senast?
Ulf.
31. Vem kramade du senast?
Emma.
32. Vem såg du senast?
Vincent.
33. Vem ser du upp till?
Ingen jag kan komma på.
34. En person du skulle vilja se ut som?
Vill inte ens tänka på det, sobsob.
35. En bra artist?
Keaton, till exempelvis.
36. Vilken är din viktigaste ägodel?
Jag har helt ärligt ingen aning.
37. Hur ser din drömkille/drömtjej ut?
Det är en så otroligt dum fråga, haha.. Har man ens en sån, liksom?
Tycker dock att det är fruktansvärt attraktivt med mörkt hår, mörka ögon och skägg.
38. Är du homofob?
Nej.
39. Har du tandläkarskräck?
Nej.
40. Hur många har varit otrogna med dig?
Två, men de förhållandena var inte seriösa, typ.
41. När var du senast i Stockholm?
1 September.
42. Är du helsvensk?
Vad jag vet, i alla fall.
43. Har du fått ditt hjärta krossat i år?
Nej.
44. En sak du hade velat ändra med ditt liv?
Som ni antagligen förstår så säger jag: I princip allt.
45. Vad är du rädd för?
Myror.
46. Är du lycklig?
Nej.
47. Brukar du använda smycken?
Förutom piercingsmyckena som alltid är i så nej, inte så ofta.
48. Vad är viktigt för dig i ett förhållande?
Tillit, passion, trohet.
49. Är du en djurvän?
Är jag väl.
50. Vad vill du bli i framtiden?
Lycklig.

Hade tänkt skriva ett långt inlägg om nästa grej i kategori-listan, men insåg att nästa "ämne" är om Elsies cancer och det, och det orkar inte mitt psyke idag. Det börjar krypa i kroppen och svida i hjärtat bara jag tänker på det. Så ni får vänta, vet inte hur länge, kanske orkar om någon dag. Det är nog det jobbigaste i listan, kanske. Den tiden.

Så, här kommer jag med ett tråkigt inlägg. Förstår inte varför ni ens bevakar mig? Skriver jämt en massa tråkigt, värdelöst skit, förutom när jag skriver från kategori-grejen, men de flesta av mig bevakade ju mig innan det. I don't get it, men tack, antar jag, det är ju lite roligt att nån är nyfiken, eller vad ni nu är.

Idag har varit en skitdag och jag har inte gjort någonting förutom legat i soffan, i princip. Förutom när jag gick loss i sminket i ren ilska, frustration och i brist på något att göra. Det finns en ny bild i galleriet efter det, haha. Kom på att jag kanske lägger en bild i detta inlägg med, som inte är upplagd i galleriet. Det är en ful bild, men den är tuffare. Hah.

Jag lyssnar på Keaton Henson dagarna i ända och har gjort det ett tag nu. Det smärtar i hjärtat som fan och jag älskar det. Han är så fin. I natt känns det som att jag inte kommer att sova så mycket och det känns även som om jag kommer göra "något dumt", men det vill jag inte för jag ska till Tallinn om en vecka och jag hatar att ha skorpor och skit när jag ska hitta på något, man måste begränsa sig gällande kläder och sådant då. Så jag ska försöka lite extra att låta bli. (Dumma jävla dum-Nellie, folk lär tycka att du är en liten skitunge som vill ha uppmärksamhet, dö)

Jag vill titta på film. Jag försökte igår, men jag kan verkligen inte koncentrera mig. Vill bara se världens jävla sorgligaste film och böla tills hjärnsubstans sipprar ur ögonen på mig. Vet ni någon jättejättesorglig film?

Måste även försöka se Känn Ingen Sorg snart också. (Shit vilket värdelöst Håkan-fan jag är som inte sett den än) men har ingen och har inte haft nån att se på den med, och jag vet inte varför men jag vill inte se på den ensam. Haha. Löjlig. Jaja.

Jag har i alla fall min hund här hos mig, och det är bra. Han är bäst, min Gizmo. Jag älskar honom så mycket.


#hailsatan666 #besatthynda #satanswag #crazybitchgotobed #fuckmesatanokdö

Återigen: Någon som har ett tips på en dösorglig film?

Hur det smärtar i magen när du tittar men inte ser
Hur hjärtat exploderar och hur det känns utan att vidröra
Ett litet korn av skräp i mitt huvud och jag
Brinner, brinner, blir hörd men du, inte lyssnar

Knack knack och välkommen in, jag är redan störd
Varför känna utan vidröring en känsla utan att du sagt.
Varför ett desperat hål i bröstet, sårad av dig som aldrig talat
Din mun förseglad med silkestrådar och min fylld av jord
Du pratar och jag inte, med munnen fylld av jord

Jord och grus och sand och rosor och sång men inga ord
Du tittar men inte ser och knackar men kommer inte in
Ett ögonpar i mörkret, ett par mörka i det mörka
Och skräcken fyller upp mig, rinner över kanten, över bordet
Golvet. Och blodpölarna som nästan skimrar tror jag och
Jord. Allt är bara jord.

Känner men känner inget och hålet blir större och du
Fyller mig, men går. Snälla kom in, jag är redan störd.

Självdestruktivitet och självskada. Den skiten började jag med när jag var tolv, helt oskyldigt. Idag önskar jag varje dag att jag aldrig hade testat på det där. Det är ju som ett flyktigt litet försök till att be om hjälp och uppmärksamhet när man är så liten, oftast. Utan vetskapen var för helvete som väntar en sedan, ifall man inte lägger av.

Tolv år gammal, på toaletten hemma hos min far. Lite upprörd över något litet bråk hemma kanske. Ser pappas rakhyvel och tänker en stund. Har ju sett förut, och läst någon bok. Skära sig i armarna brukade vissa göra när de mådde skit, det skulle kännas bättre då. Att testa är väl inte så farligt, eller hur, det är ju bara en gång.. Att testa, det är inte så farligt.

Den gången använde jag själva rakhyveln. Några små sår på undersidan tvärs över handleden och sedan var det klart, bara att torka med lite papper och dra ner ärmen på tjocktröjan och gå upp på rummet. Dagen efter i skolan såg en tjej i klassen som hetter Mikaela det och ifrågasatte. Jag skämdes, drog ner ärmen, mumlade något.

Bara någon dag efteråt så gjorde jag det igen. Det var ju så spännande. Lite svid och sedan små söta blodpärlor som trängde fram, så fint på något vis. Små pärlor av blod och sedan smala sårskorpor som läkte och försvann, byttes ut mot små otydliga ärr som knappt ens syntes eftersom såren var så ytliga.

En dag lade jag upp någon bild på bilddagboken där tydligen mina sår skymtades. Min äldre kusin såg detta och skvallrade för sin mamma, som ringde mig och sade att jag hade till kvällen på mig att berätta för mamma för annars skulle minsann hon ringa mamma. Jag hatade min kusin då. Jag hatade min moster då.

Jag vågade inte berätta för mamma. Men det gjorde ju min moster. Och mamma dök upp på kvällen hemma hos min pappa och stod bara där i hallen och grät, och pappa förstod ingenting. Pappa frågade och frågade, vad är fel, vad är det? Vadå? Nellie? Va?

Mamma grät och sade: "Vår lilla flicka har inte varit så snäll mot sig själv" och drog mig till sig och drog upp min ärm med de små risporna på. Och pappa ropade till, spärrade upp sina ögon. De båda höll om mig hårt och grät, och jag grät och grät och lovade att aldrig mer göra så.

Kanske en vecka sedan gjorde jag det igen, förstås. Nästa gång mamma råkade se det så blev hon inte ledsen, hon blev arg. Hon skrek på mig. Och det är så mamma har reagerat ända sedan dess, med ilska. Men jag slutade aldrig. Jag ville förstås, jag ville inte göra mina föräldrar besvikna, men det gick inte. Eller, jag försökte kanske inte tillräckligt, men det är ju svårt.

Tiden gick och till slut började rakhyvlarna plockas isär och användningen av endast blad började. Djupare sår, men inte så illa. Armen byttes ut mot benen och där köttade jag som aldrig förr. Och det märkte inte mamma. Där såg hon inte. Jag klädde aldrig av mig. Om jag badade utomhus så badade jag i kläder.

Djupare och djupare blev det, förstås. Nya metoder, klämma ihop ett område på benet och pressa rakbladet hårt emot, gnugga fort fram och tillbaka, släppa och vips: ett stort, gapande sår som blev ca en halv cm brett pga djupet som blev. Inte bara blod såg man där i längre, utan även små gula prickar som kanske var fettceller, jag vet inte. Sådär fortsatte det. Till den sommaren för kanske två år sedan, som mamma sade att: "I år ska du bada i badkläder, Nellie."

Va. Va? Va? Badkläder, va? Byxor! Byxor? Va?
Och i och med min totala vägran och förvåning så var jag tvungen att klä av mig så att mamma kunde betrakta mig. Och sedan bli arg. Jättearg. "Du får skylla dig själv, du får skämmas hur mycket du vill, men du badar i badkläder idag. Bikini."

Jaha. Jag brydde mig inte så mycket om ärren egentligen, den enda jag var rädd skulle se dem var ju mamma, egentligen. Det var min kropp som var problemet, men ja ja.

Efter detta blev det mycket svårare att dölja det för mamma. Fick börja på jobbiga ställen som vid troskant, på brösten och sådant, och där nådde jag aldrig djupet som jag var ute efter. Nu har hon dock blivit ouppmärksam igen, tack och lov. Orkar inte att hon ska vara arg över nåt som jag kämpar med.

Jag påstod ganska länge, mellan lite drygt 14års åldern till strax innan jag fyllde 18, att jag var skadefri. Jag trodde ju till och med på det själv. "Den där skiten har jag slutat med. Har tagit några återfall, men jag har slutat". Fast det är inte sant.

Visst. Det är likadant nu liksom. Jag skadar mig inte som jag gjorde förut. Förr gjorde jag det var eller varannan dag. Nu för tiden gör jag det kanske 1-3 gånger/månad, lite beroende på. Jag har blivit mycket, mycket bättre. Men nej, jag är inte fri. Men fortfarande, när folk ser mina ärr och frågar: "Vad är det där? Har du cuttat dig?" , så säger jag att "hehehhh aahh du vet ung å dum hehe men har slutat hehe dumt hehe". Man känner sig ju så dum.

Men folk som inte varit nere i skiten fattar ju inte. Klart som fan att jag vet hur jävla dumt det är. Klart som fan att jag inte vill det. Men, det går inte att förklara. Mamma fattar inte heller. Hon blir arg för att hon inte förstår mig. Så klandra inte henne, det har jag gjort länge, men har kommit i underfund med att det hjälper inte, hon kommer aldrig att förstå mig och det har jag accepterat nu.
-

Fast det finns ju andra sätt att skada sig på. Många. Visst, jag har bränt mig med cigaretter, bitit mig själv så jag fått stora svarta märken, slagit mig själv gul och blå, slitit av stora hårtussar från skallen i ren ångest, ja, you name it. Men nu ska jag inte tala om det.

Det finns mycket självdestruktivt som jag hållt på med. Sex är väl en sak. Har väl kanske nämnt det innan. Min oskuld förlorade jag olyckligt, och det har förstört allt med sex för mig. Förutom om jag verkligen, verkligen litar på personen och tycker om honom. Men. Jag _kan_ inte säga nej. Alltså, jag bryr mig inte heller? Det är så sjukt.
Dock så sade jag faktiskt ifrån sist någon försökte antasta mig. Det var första gången sedan jag var tolv.

Annars så har det varit sådär. "Åh nej, ska han försöka knulla nu. Jag vill inte. Jaha. Okej. Bry. Äcklig jag är. Vem bryr sig. Jag är äcklig, knulla mig men gör det fort. Vem bryr sig. Jag är skräp.".

Vill ni höra på det allra sjukaste med den sexuella biten? Jag vill knappt berätta, för att ni kommer tycka att jag är lika sjuk i huvudet som jag själv tycker, för det är helt jävla morbidt. Mår illa av att bara tänka på detta. Men here it goes.

Killen som våldtog mig när jag var tolv, ifall ni har läst det inlägget..? Jag har haft sex med honom efter det med. Flera, flera gånger. Brydde mig inte. "Hej Nellie, vill du komma över och se på film?" Visst. Går dit och sedan har han sex med mig helt utan nåd och sedan går jag hem. Och sedan händer det igen och igen.

Brukar inte tänka på det så ofta. Men när jag väl skriver det här så vet jag hur sjukt det är. Det är helt vidrigt. Men jag antar att jag tyckt att jag förtjänar det. Den killen är den mest vidriga som vandrar på denna planet, och jag hatar mig själv och äcklas av mig själv över att veta att jag ens låtit honom ens peta på mig. Med eller utan vilja från min egen sida, det är helt sanslöst vidrigt och nu när jag pratar om det så vill jag bara sprätta upp mig själv, men jag slår bort dem impulserna för tillfället.

Han flyttade ju till Lindesberg (där jag bor) något år efter att han våldtog mig. Orkar inte diskutera hur det var när han började på min skola, men det var i alla fall hemskt. (Jag är så dum i huvudet, dö). Han har, tack och lov, flyttat tillbaka till Stockholm nu. Så jag slipper honom, hans utnyttjning av min kropp och hans ord och hans ögon och hans äckliga krävande och kontroll över mig och och och. Orden är inte nog. Jag hatar honom så mycket. Jag hatar honom så sjukt mycket. Och hans kuk har varit i mig, flera gånger. Och jag hatar honom så mycket, och jag hatade honom så mycket då med. Jag är helt sjuk i huvudet.

Han skriver ibland. "Hej baby ;) Hur mår du? Saknar dig...." , "Kan du inte skicka en bild på din sexiga rumpa? ;)" , "saknar din rumpa, vi måste ses snart...." FAN FAN FAN JÄVLA JÄVLA JÄVEL JAG HATAR DIG LÄMNA MIG FÖR I HELVETE IFRED DET RÄCKER NU OCH JAG ORKAR INTE, ORKAR INTE

Okej, nu orkar jag inte skriva mer. Fråga om ni undrar nåt, som vanligt.

Nej, det blir inget kategori-inlägg idag heller, sov typ 12-14 timmar inatt, så jääävla skönt. Så har jag degat exakt hela dagen, förutom då jag gick till affären samt gick ut och lekte med min hund. Har ont i hela kroppen och vet inte varför. I morgon har jag skola och det orkar jag inte. Vi ska göra sårmakeuper och sånt, det är ju kul, men känner inget sug alls, känns inte ett dugg roligt. Skit. Så är det examination på skiten nästa vecka med, och jag var borta förra måndagen så MÅSTE vara i skolan i morgon, trots att jag börjar bli sjuk.. Kuk.

Blir nog hemma på tisdag i alla fall. Vi får se hur jag känner mig då, men just nu känner jag att: JA TACK, LÅT MIG VARA HEMMA PÅ TISDAG OCH ONSDAG OCH TORSDAG OCH FREDAG OCH RESTEN AV LIVET".

Brukar ju förresten hata människor, men plötsligt händer det då och då att nån dyker upp och är helt trevlig som jag faktiskt inte hatar (??) känns konstigt. Brukar oftast skita i folk när de försöker konversera med mig, eller prata med dem ända tills det vanliga: "Ahh feta pattar, nakenbild? ;)))" kommer. Men. Ja. Vet inte ens varför jag nämnde det, eftersom det antagligen bara är jag som blir fascinerad.

Jag måste stiga upp klockan 07:00 i morgon ungefär, och det gör mig ju ännu mer arg och opepp. Det suger. Jag vill sitta uppe hela natten och dricka cola zero. Fast mitt nattsällskap lade sig och sov för en liten stund sedan, så finns väl ingen mening ändå. Hoppas jag lyckas somna bara, har haft så kukigt jävla svårt att sova i en period nu igen, det är det värsta jag vet. Hoppas jag inte går tillbaka till att sova ca 2-3 timmar per natt igen.

Mår ju jämt så pissigt jävla kasst på vinterhalvåret. Hösten kommer och jag ser världen dö omkring mig och känner att jag helst vill dö med den. Allt solljus försvinner och tillslut är det så att det ljusnar strax efter att jag börjat skolan och solen går ner innan jag slutat, så det ständigt är mörkt OCH JAG HATAR DET. Jag vill inte ha vinter, vill inte, vill inte, vill inte. Fitt-Sverige som har vinter i ett helt halvår. Står inte ut med kylan. Får urinvägsinfektion och skit bara för att jag är känslig. Önskar lite att mina njurar faktiskt lade av helt och jag dog den där gången på julafton år 2008. Fast nej, det gör jag inte egentligen, men blö.

Här är jag i glasögon, förresten. Ser ut som en MILF-lärare som undvisar i svenska.

Var full på kortet så have mercy on me, man kan ju inte vara snygg jämt.

Jaha, nu svävar jag iväg i snacket igen. Nu jävlar ska jag ta mig en cigarett och frysa ihjäl lite på balkongen innan jag lägger mig och dunkar mig i huvudet tills jag somnar. Kysses piggies

Hahahha, igår när jag var på party så badade jag ju i en gammal klasskompis pool. Alltså jag åkte dit i en bil och jag LÅG I BAGAGELUCKAN tillsammans med min vän Ahmed?? Haha. Det var lite scary, de drog över något "skydd" över oss med så vi inte skulle synas hahah.. En sjuk natt var det, verkligen. Fick ångest när jag skulle bada med.
Pga alla var smala och sen kommer jag och ja ni vet. :// Men det fixade sig sen i alla faaaaall.

Förresten den där gamla klasskompisen som hade pool, han var en av killarna som mobbade mig i lågstadiet. Fast nu för tiden verkar han vara rätt schysst. Folk kanske tycker att jag är dum i huvudet, men jag orkar inte hålla värsta grudge på alla..


Idag (igår blir det väl egentligen men ni vet) så såg jag Winnerbäck. Kom hem för nästan två timmar sedan. Alltså, ni fattar inte hur jäävla grym han var. Helt sinnes. Han var fan bättre live än på skivor och sånt. Älskar hans röst, hans texter, hans sätt, hans personlighet, allt.

Han var ganska kort och såg så liten och gosig ut i grå byxor och kavaj. Sedan mysigt orange skägg och lockigt hår. Så har han så fina ögon med. Idag fyllde han även 38 år och hela publiken sjöng "Ja må han leva" för honom. Det var fett. Åh, så underbart. Har velat se honom så länge. Skulle ju egentligen gå på honom förra året, men Elsie fick ju lunginflammation och grejer då.

Hur som helst så såg han mig faktiskt rakt i ögonen en gång när jag vinkade eller vad fan jag gjorde, och han vinkade med ett stort jävla smile, eeehhh mitt hjärta smälter till en äcklig hög av sirap, mm <3<3 Loveu Lasse.

Nu ska jag försöka sova, eftersom jag inte sovit något på ungefär 40 timmar, haha. Så blir tyvärr inget inlägg ifrån kategorierna idag. Men jag ska försöka skriva ett i morgon eller så. Men ni orkar säkert vänta, varför inte liksom??

Skulle egentligen skriva nåt mer men jag fick tyvärr tillfällig minnesförlust. Må väl mina kära små höns, vi hörs. Kysses.

Jag har festat hela natten och inte sovit en blund.
Jag kom hem klockan nio i morse ungefär.
Under nattens gång (runt klockan 04 kanske?)
drog vi till en gammal klasskompis från lågstadiet och badade i hans pool.
Jag hade inte gjort det sedan jag var elva. När jag kom hem städade jag
och jag är nästan klar nu.

Jag är bakfull, känns konstigt att inte ha sovit mellan fyllan och bakfyllan haha.
Ikväll ska jag se Winnerbäck. Lovely.

Här är ett kort på mig från igår. Se så glad jag ser ut. Jeeee.