LyDJas blogg

Texten <3

Jag var 13 år när den första iPhone kom till Sverige. De första åren tyckte jag illa om Apple eftersom alla skulle ha en iPhone. Men när jag var ungefär 15 hade jag jag sparat till min iPhone. Jag och Linnea åkte till Kungens Kurva för att köpa den, men den var slut så istället impulsköpte jag en Sony Ericsson Xperia X10 för drygt 6000 kronor. Eftersom jag inte fick min iPhone så började jag ogilla att alla iPhone igen, fast egentligen var jag bara avundsjuk.

Nu, 18 år gammal, äger jag min första iPhone men har haft Apple-produkter innan. Jag hade en iPod Touch 16GB som slutade fungera efter två år, för tre år sen köpte jag min andra iPod Touch. I skolan fick vi även Mac-datorer.

Jag fattar inte varför är så jävla töntiga med att hata Apple? ''Steve Jobs snodde ju från Xerox Parc och har inte åstadkommit något själv'', ''han har sysslat med droger'', ''alla har ju en iPhone'' och ''Apple's-fabriker har flest personer som begår självmord''.

För det första så snodde Bill Gates lika mycket han, om man läser Steve Jobs-biografin. Han kanske inte var uppriktig som Gates med det, men båda är lika mycket ''tjuvar''. För det andra så har massa vettiga människor hållit på med droger, de flesta kändisarna tar droger. Det roligaste var när en vän till mig skrev ''Men Steve Jobs tog LSD D:'' och så gillar han Ozzy Osbourne. För det tredje så nej, alla har inte en iPhone, i Sverige är det fler som har en än Android, men enligt olika mätningar så är det ungefär 22% i världen som har en iPhone. För det tredje och sista så visst det kanske begår flest självmord där, men det dör fler i Afrika och andra u-länder.

Jag är nöjd med med min iPhone 5 man får det man betalar för, jag vill inte sitta och designa min mobil. Det är förfan en telefon, det är inte ens dens syfte.

Idiotförklara mig gärna, men detta är vad just JAGtycker.

På saker man kan göra för att komma på andra tankar?

Ska träffa min älskade Ronja om en dryg halvtimme, åh vad jag ser fram emot det! <3

Går inte att sova inatt, får väl dygna med min Steve Jobs-bok eftersom jag har ungefär 300 sidor kvar. Kanske hinner läsa klart den, vem vet... Ska nog passa på att göra klart allt skolarbete också.

Nu ska jag lyssna på Bring Me The Horizon tills min dator laddar ur.

För att jag inte hört av mig, jag har tyvärr inte tillgång till min telefon förrän nästa vecka men ville bara skriva här så ingen oroar sig i onödan.

Ska förresten tatuera in min brors namn om ett tag.

Vi hörs.

När jag var runt 15 år gammal så ville jag jättegärna pierca mig i ögonbrynet. Men jag fick inte för mina föräldrar så då ändrade jag mig till navelpiercing. De gick med på att jag fick pierca mig ifall jag klarade livräddningen, vilket jag gjorde och då fixade pappa en tid då jag kunde pierca mig. Minns fortfarande hur jävla nervös jag var men samtidigt så taggad på att få göra det. Det var en bra första-piercing-grej eftersom den kändes knappt, i mitt tycke iallafall. Nu för några månader sen fick jag reda på att mitt smycke var för långt, så det hade typ skadat allting så bytte det.

Under åren som kommit är det just piercing som jag har som ''mål'' typ. Ett tag var jag inne på att pierca min läpp, men på grund av att den är typ skadad sen massa år tillbaka så känns det oerhört korkat att förvärra det och få massa blodeskapader i alla rum.

Nu är jag äntligen 18 år gammal, så jag kan pierca mig utan mina föräldrars godkänne. Mina föräldrar har dock båda sagt att de föredrar piercing framför tatuering.

Så på torsdag ska jag förhoppningsvis pierca snakebites, något som jag verkligen vill göra. Eftersom jag kommer göra mitt hår mörkare och få glasögon så tror jag att det kommer passa. Vill inte vara någon poser, för det är jag inte.

Vilken var eran första piercing och hur nervösa/taggade var ni?

Idag var jag i skolan i typ 3 timmar. Hade musikproduktion och sen spanska. Efter spanskan hade jag lång lunch så jag åkte till stan för att jag skulle till vuxenpsykiatrin vid 1. Fick äckelångest över det besöket, men sms:ade med Alex och Michaela så fick ett leende på läpparna efter ett tag. När jag gick därifrån så gick inte bussen, hade precis missat den och orkade inte vänta på en buss som man inte vet när den kommer så drog hem. Och nyss fick jag mitt FL, så kan vara glad resten av kvällen.

Det har gått mer än ett halvår, men jag kämpar vidare. ~

En videologg är på väg! (:

Min mamma ringer mig och pratar rinkebysvenska. <3