PIERCINGAR.

När jag var runt 15 år gammal så ville jag jättegärna pierca mig i ögonbrynet. Men jag fick inte för mina föräldrar så då ändrade jag mig till navelpiercing. De gick med på att jag fick pierca mig ifall jag klarade livräddningen, vilket jag gjorde och då fixade pappa en tid då jag kunde pierca mig. Minns fortfarande hur jävla nervös jag var men samtidigt så taggad på att få göra det. Det var en bra första-piercing-grej eftersom den kändes knappt, i mitt tycke iallafall. Nu för några månader sen fick jag reda på att mitt smycke var för långt, så det hade typ skadat allting så bytte det.

Under åren som kommit är det just piercing som jag har som ''mål'' typ. Ett tag var jag inne på att pierca min läpp, men på grund av att den är typ skadad sen massa år tillbaka så känns det oerhört korkat att förvärra det och få massa blodeskapader i alla rum.

Nu är jag äntligen 18 år gammal, så jag kan pierca mig utan mina föräldrars godkänne. Mina föräldrar har dock båda sagt att de föredrar piercing framför tatuering.

Så på torsdag ska jag förhoppningsvis pierca snakebites, något som jag verkligen vill göra. Eftersom jag kommer göra mitt hår mörkare och få glasögon så tror jag att det kommer passa. Vill inte vara någon poser, för det är jag inte.

Vilken var eran första piercing och hur nervösa/taggade var ni?