rattsafts blogg

Då har det gått en vecka sedan dess.

Jag ljög om att jag hade det finfint och var upptagen hela veckan.
Nu har det gått en vecka.
Så vad händer nu?

Kommer han höra av sig?

Varför var vintern vit?

Varför vann vi vintern?

Varför vaknade vänskap?

Varför var vår vänskap värdefull?

Varför var världen vacker?




Varför vaknade våren?

Varför vände vägen?

Varför vässades vapnet?

Varför växte väggen?

Varför var världen vidrig?



Värken växte.


Vapnet verkade.


Vattnet var vinrött.


Vattnet visste.



Varför vann vi varandra?


Varför vann verkligheten?

HAHAHA kan fortfarande inte sluta skratta.

Idag när jag slutade så gick jag in till min kompis Rebeckas klassrum. Hon går i åttan, och hennes lektion skulle börja vilken minut som helst. Rebecka drog mig till sitt bord och satte mig på en stol bredvid henne, och sedan drog hon min kattluva över ansiktet på mig, så jag såg ut som en svart död katt med rosa öron, eller "hennes gossedjur". Alla i hennes klass skrattade och undrade vem det var, och vissa ansåg till och med "den mystiska katten" som läskig.
"FYFAN DEN STIRRAR PÅ MIG!" exempelvis.
Snart så kom läraren in.
Han kastade en blick på mig, och Rebecka kramade om mig som om jag verkligen var hennes gossedjur.
"Är det någon som sitter där? Eller är det din maskot?"
"Nej det är mitt gossedjur."
Alla skrattade.
Och eftersom jag blir överdrivet lätt smittad av skratt, så kunde jag inte låta bli att ge ifrån mig ett skrattliknande ljud.
"Nämen jag tror att det är någon där, jag hörde någon skratta inifrån den..." sa SO-läraren och gick närmare mig.
"Nej nej, den kan låta!" sa Rebecka och klämde på kattluvans öra.
"VOFF VOFF" skrek jag det högsta jag kunde.
Alla dog.

Rebecka och mysteriet med den mystiska katten.


Pris till SO-läraren, även kallad för "Emot", som löste det otroligt gåtfulla mysteriet om den mystiska katten, på endast en kvart.

Har ägnat 75% av denna dag åt att bokstavligt talat garva arslet av mig.
Först fick jag en intensiv nikotinkick, och sedan så var vad jag än såg och hörde det roligaste som fanns.
Kan fortfarande inte sluta skratta åt löjliga youtubeklipp, haha.
Vad ska man mer säga om denna dag?
Kanske att jag köpte mig en skitsnygg punk-tändare med anarkistiska meddelanden och citat på.
Kanske att jag missade två timmar av skolan och åkte till Maria och snackade.
Fast det är bara onödigt fakta, vilket jag egentligen avskyr.

Vi är tvillingar. Eller siamesiska tvillingar, som du en gång sa.
Vi är lika som två vattendroppar.
Det måste både du och jag komma ihåg.
Minns du?
De trodde att vi var syskon, till och med samma person en tid.
Och vem jag än träffar på som känner dig, så säger den att jag är på pricken lik dig i personligheten.
Samma intressen, samma obegripliga humor, samma rörelser och snabba hypra talesätt, samma skratt...
Vi är på pricken lika.
Inom allt.
Det får varken du eller jag glömma bort.

Och man överger inte sin tvilling.

Utnyttjad var ordet.
Det är vad jag har blivit.
Som en jävla marionett.
Nu behövs jag inte längre tydligen.
Nu när jag har ljugit om att jag mår bra.
Nu är jag bortglömd.
Nu finns jag inte.

Då ska jag väl behandla dig på samma sätt.
Om du mår bättre av det.
Frågan är om jag gör det.
Antagligen.




Hur fan kan du bara glömma allt? Det tycks som om vi aldrig ens kännt varandra. Hur kunde allt vi gjorde bara vara falskt. Något du gjorde halvt motvilligt. Bara för att muntra upp dig själv när du hade tråkigt? Är det ens möjligt?

Först ringde min telefon två gånger klockan tre, och kort därefter kom detta.

***** och jag är i vitabergsparken, vill du komma hit?

Såklart att jag tvekade, men nej. Svaret blev att jag inte kunde.
Eller att jag kanske kunde sen.
Men nu är det försent.
Jag vet inte om jag ska ångra mig eller skita i det.



Fast innerst inne så ångrar jag mig instinktivt.

*****:Jag är ledsen för att du fick reda på att jag hade flyttat till Schweiz...
Julia:...
*****:Jag var rädd för att din mamma skulle ringa och prata med mig och säga att jag inte fick sluta på Lilla.
Julia:Hmpf, det är ju ditt beslut. Du bestämmer. Det är din ensak.
*****:Skönt att du säger det...
Det vore kul att ses.
Julia:Hmm... är nog upptagen hela veckan.
*****:OK.

Kära lilla vän, du har inte flyttat någonstans. Jag är inte dum i huvudet. Och hade du inte något vettigare att skriva? Vadå du är "ledsen", du skiter väl i vad jag tycker. Du vill bara inte att det ska bli ett sådant emodamps-helvete som förra gången. Och det kommer det inte bli, för jag bryr mig inte om dig längre.
Och "Det vore kul att ses", går mig bara på nerverna som in i helvete. Du vill inte ses. Du har aldrig velat ses, du skriver bara så för att smöra. För att jag ska tro att allt är bra. Och nej, jag vill inte träffas med dig. Och just det svaret, att jag inte kan den här veckan (att jag ALDRIG kan), det var det viktigaste för dig att veta. För du ser mig som en jobbig börda, men den jävla bördan är borta nu. Jag är inte beroende av dig. Jag vill rentav inte ha någonting med dig att göra längre.
Försvinn bara.
Stick, gå.
Lev ditt liv.
Det är här vi skiljs åt.



















Jag tänker inte säga att jag saknar dig.

Jag känner mig så himla lurad.
Lurad av tiden.
Lurad av ödet.
Lurad av världen.
Sviken, förnedrad, hånad, plågad, bortglömd...
Bortslängd.
Som en jävla docka.

Och så kan jag inte lyssna på I don't love you längre utan att mina ögon sakta svämmar över av tårar.
Eftersom texten stämmer in så obehagligt perfekt.
Från min sida i alla fall.
Och för att det är sant.
För att det händer.

Dvärgen: TJA!
några nyheter om *****?
Julia: Yepp.
Dvärgen: vad?
Julia: Han är i Stockholm.
Dvärgen: JAAAAAAA
var?
Julia: Hemma.
Dvärgnen: var hemma?
hos sin mamma eller pappa?
hallå?
hallå?
hallå?
dog du eller?
Julia: Mamma.
Dvärgen: ok
kan man ringa hans vanliga hemnummer eller?
hallå?
hallå?
hallå?
Julia: Jag tror det.
Dvärgen:nu dog du visst igen
ok
har du pratat med honom?
??
hallå?
hallå?
hallå?
Julia: Nej.
Dvärgen: hur vet du då?
Julia: Mamma snackade med hans mamma.
Dvärgen: aha
kan du fråga henne vilket nummer?
hallå?
Julia: Hemnumret bara.
Dvärgen: ok




Är det här det som kallas vänskap?
Att pressa ut mig på information om våran "vän" och sedan bara dra?
När han vet att jag mår dåligt?
Intressant.
Han vänder sig bara till mig då jag mår dåligt.
Annars aldrig.
Och dessutom så vet han exakt vad det handlar om också.
Jag hoppas jag ser din dödsannons i tidningen imorgon, Dvärgen, med ditt riktiga äckliga namn, Nördling.

Dåså.
Mamma fick tag på hans morsa till sist.
De snackade i telefon ett tag.
Sedan berättade hon allt för mig.
Kanske det skulle ha varit bättre om hon inte hade gjort det.
Både jag och mamma är enade om att hans mamma kan dra åt helvetets helvete.

I alla fall.

Det är slut.


Ja, det är slut nu.
Jag inser plötsligt nu, att det bara finns ett ord att beskriva denna situation med.
M-e-n-i-n-g-s-lö-s.

Gud vad jag har försökt gömma det för mig själv.
Gud vad jag försökte förtränga det och intala mig själv att allt skulle bli bra.
Men det är inte så.
HELA DEN HÄR JÄVLA SKITEN, HELA DEN HÄR JÄVLA SKITEN SEDAN JAG BÖRJADE PÅ AF OCH VÅRAN VÄNSKAP INLEDDES OCH SEDAN MIN KÄRLEK HAR INTE LETT TILL ETT ENDA JÄVLA SKIT OCH JAG TÄNKER INTE FORTSÄTTA.
Det är klart, jag ångrar inte vissa saker direkt.
Det var underbart.
Men jag pallar inte.
NEJ.

Jag älskar honom fortfarande, såklart.
Men nej...
NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ.
Och nej, jag gör inte detta för den anledning alla andra patetiska idioter gör: "ÅÅÅÅH JAG ÄR TRÖTT PÅ DET HÄR JAG VILL HITTA EN NY PERSON SOM KAN DELA MIN KÄRLEK OCH JAG SKA BLI LEDIG SINGEL OCH GE MIG UT I KÄRLEKSLIVET PÅ NYTT HIHIHIHIHIHIHIHI" och en massa annan bullshit.
Nej, jag vill inte hitta någon annan.
Jag kommer inte hitta någon bättre.
Jag gör detta för hans bästa också.
För jag är bara en jävla börda, en jävla deprimerande parasit.
Så jag ska sluta med att vara det. Logiskt va?

Mhm.







JÄVLA SKIT JÄVLA SKIT JAG HATAR LIVET
JAG HATAR DET
DRA ÅT HELVETE
ALLT KAN FUCKING DRA ÅT HELVETE
ALLA MINA FUCKING BETYG SKOLAN MINA INTRESSEN ALLT KAN BARA FUCKING DRA ÅT HELVETE
JAG HATAR ALLT
JAG HATAR VÄRLDEN
DÖ
ALLA SKA DÖ
FYFAN VAD JAG HATAR DET HÄR
VARFÖR






DÖ DÖ DÖ