Utnyttjad.

Utnyttjad var ordet.
Det är vad jag har blivit.
Som en jävla marionett.
Nu behövs jag inte längre tydligen.
Nu när jag har ljugit om att jag mår bra.
Nu är jag bortglömd.
Nu finns jag inte.

Då ska jag väl behandla dig på samma sätt.
Om du mår bättre av det.
Frågan är om jag gör det.
Antagligen.




Hur fan kan du bara glömma allt? Det tycks som om vi aldrig ens kännt varandra. Hur kunde allt vi gjorde bara vara falskt. Något du gjorde halvt motvilligt. Bara för att muntra upp dig själv när du hade tråkigt? Är det ens möjligt?