vilmaris blogg

Var sjuk första skolveckan så nu är jag tillbaka och haha nej inte kul. Inte ens halva dagen har gått och min ocd är väldigt triggad :^)

Det här är väldigt random men såg på Emo the Musical med min kille och känner att det är en stor brist på emo och emomusik i den lol. Huvudpersonerna är inte speciellt emo ens?? :P

Ska träffa en mycket specifik norrman i början av maj förhoppningsvis. När man fortfarande bor hemma hos sina strikta föräldrar får man vara lite diskret om det. Fy satan vad jag längtar tho. Sorry ville ba verkligen få skriva om det nånstans haha. Och läser han det här vet han vem han är hehe ;))

(För de som undrar är jag försiktig med att träffa folk jag bara pratat med över internet så dw)

Det är så jävla cringe att säga att man är född i fel generation men det är ba så jävla sant??? Man blir ju upprörd här. Önskar som fan att jag var tonåring för tio år sen. Man var så nära men ändå för långt ifrån att vara född i rätt tid. ?

Imorgon ska jag på min första con!! Det heter Baecon (bästa namnet nånsin). Jag har haft en Nishikino Maki-cosplay liggandes i garderoben i väntan på nåt tillfälle att använda den. Det enda tråkiga är att jag int har några linser. :/

Iaf hoppas jag det blir kul imorgon xD

Glömmer som bort att jag har ett konto här xD

Jag har sjunkit så pass lågt att jag börjat skriva "XD" igen. Fan.

Iaf ska kanske börja uppdatera oftare om jag orkar lmaoo

Just nu går jag igenom en jobbig period. Ingenting har hänt eller så, det är bara depressionen som kände för att förstöra mitt liv utan anledning. Det är som tufft att ta sig genom sina deppiga perioder när de kommer minst två gånger i månaden och varar från flera dagar upp till en vecka. Man funderar över vad man ska göra för att ta sig ur det tjocka mörkret som tynger en, men man kommer som aldrig på något.

På grund av att jag ofta får perioder med mer depression och/eller ångest går det ut över min skolgång också. Jag har redan ett anpassat schema, så jag har massa onödiga håltimmar och sånt. Men när inte ens en enklare skolgång kan få ångesten att lätta känns det jävligt meningslöst att kämpa ibland. Så det slutar med att man skolkar från de få lektionerna man har. Oftast vet jag inte ens varför jag skolkar så mycket, men jag antar att det har att göra med att pressen släpper. Om jag går och tar det lugnt istället för att göra skolarbetet mår jag ju bra i stunden, men sen kommer stressen och ångesten över det man missat. Vad man än gör slutar det med att man ändå blir deprimerad till slut.

Nån annan med de här problemen som kanske har nåt tips?? lol

Jag åkte till skolan för en enda lektion, eftersom teatern var inställd. Känns fett ovärt. Dessutom är det matte, som jag ändå kommer behöva plugga senare idag. Vill rymma från lektionen hahah :')

Okej så innan jag startar en blogg ordentligt känner jag nog att jag ska berätta lite om vem jag är och hur jag hamnade på den här hemsidan osv osv..

Först och främst; jag heter Vilma. Jag har varit kär i emo-stilen sen... tja, föralltid, haha. Men började bli mer intresserad när jag blev 13. Sen dess har jag som klätt mig rätt "emo" (beror ju såklart på vad man anser är emo och inte lolol).

I alla fall, hela mitt liv har jag varit världens good girl. Som barn var jag rätt utanför och hade typ två bästa vänner som stannade vid min sida. Vi blev ofta retade av typ. Alla. Men det var no big deal, man höll sig vid sina riktiga vänner. Ju äldre jag blev, desto fler vänner/bekanta slutade prata med mig. Folk har kallat mig konstig, mer än något annat. Ärligt talat vet jag inte varför, jag antar väl att jag som barn inte lät normer styra och jag har alltid stått för det jag tycker om.

När jag började på högstadiet så gick min psykiska hälsa neråt.. Majoriteten av sjuan och åttan led jag av OCD (diagnotiserad) som styrde mitt liv och hindrade mig från att ha roligt typ rent i allmänt. När jag äntligen kämpat bort mina största OCD-relaterade problem, hamnade jag i en depression (också diagnotiserad). Då började jag göra saker som jag förut varit 100% emot, däribland supa och röka. Ni vet, sånt man gör för att känna lite lycka hahah. Just nu vet jag inte riktigt var min psykiska hälsa ligger på skalan, men är deprimerad och ska utredas för ADD.

De här sakerna är stora problem i mitt liv just nu och lär nog vara en del saker jag kommer prata om på min blogg. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter hittills och hur jag kämpar mig igenom dessa svåra tider. Om någon därute känner att de vill prata om sina problem hjälper jag gärna så gott jag kan!! Sen vill jag också dela med mig av positiva saker också, ifall jag får en chans att berätta något roligt eller intressant som hänt mig.

Jag hoppas någon kanske är intresserad av att följa min nystartade blogg! ^^

Jahapp då kanske man ska starta en blogg. Om vad? Aa, det vet jag inte. Men jag känner att om man har en jävla massa tankar som ingen orkar lyssna på, kan man ju hoppas att iaf någon random person på internet är intresserad av att läsa det. Jag har som haft den där pinsamma drömmen om att bli en youtuber i flera år, men det är ju basically ingen idé att försöka sig på en sådan karriär 2019. Dessutom är jag stel framför kameror.

Därför känner jag att en blogg kanske är mer rätt väg att gå. Om folk nu läser den eller inte, det är framtidens problem. Men nu ska jag i alla fall skriva det jag känner för att skriva och hoppas på att nån kanske vill läsa det nån dag lol.