Riktigt namn:
Moa Civilstatus:
Letar
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Sex
Bor:
Med mamma
Politik:
Politik?
Dricker:
Alkohol
Musikstil:
Rock
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2014-01-18
ber om ursäkt till mina 2 bevakare (4everalone) att jag inte bloggat på länge :P
det har nu snart gått 8 månader sedan jag flytta till detta behandlingshemmet. de som bor här och jobbar har blivit som en familj. jag har dock en jäkla jobbig crush på en i personalen... Har berättat för han.. men han tycker han är för gammal och han måste va professionell. ;(... men nu hänger jag på badoo som tidsfördriv... jag kan inte säga att hemmet har hjälpt mig direkt...eller jo.. hehe jag har fått nya langare... :P men ja.. jag lär bo här minst 1 år.. suger som fan då jag bor mitt i ingenstans
kort och onödigt inlägg i know. hur e de me er då?
varför klarar ingen kille vara min kk utan att få känslor för mig och vilja ha ett förhållande? vi bestämmer att vi är två vänner som har sex då och då men sen kommer han där och förstör allt med sina känslor och det slutar med att vi blir ovänner och inte har kontakt längre. allt jag ber om är att ha sex med dig ibland när du känner för det så kan du ringa mig och när jag känner för det kan jag ringa dig, att du inte får känslor för mig eller blir sur om jag ligger/strular med en annan kille. shit ska det va så svårt :( ?
jag fucking gjorde det!!!!!!!! jag menar visst.. min kroniska rädsla för nålar. inte smärtan utan själva nålen gjorde så att jag svimma när jag såg nålen genom läppen. Men ändå. nu är jag en stolt ägare av en läpp piercing. jag gjorde den själv. och jag kan stolt meddela att jag inte är dum i huvet och jag vet hur man måste göra för att undvika infektion. Jag tvätta området. jag tvätta ofcourse nålen. och piercingen. efteråt sköljde jag med munskölj. jag tvättar kväll och morgon med sårtvätt. och har en piercing som är tillräckligt lång och stor så svullnaden inte blir värre. det läker fint. svullnaden har börjat gå ner. och såret ser fint ut.
we will never we will never be the worried kind
we sing our sorrows awaaaaay
önskar ibland jag kunde sjunga bort min sorger..
har nån jäkla ångest som trycker i lungorna på mig men jag förstår inta varför. jag ska inte göra nåt speciellt idag liksom.
det suger kuk... jävla skit :(
tired of school
tired of smiling
tired of eating
tired of sleeping
tired of fighting
tired of failing
tired of crying
tired of dissapointing
tired of breathing
tired of living.
tired of being tired
skulle för en gångs skull lyssnat på personalen när de sa åt mig att vila i helgen så jag kunne bli frisk. men neeeeeej ist ska jag ut och vara överallt. så nu har jag blivit ännu sjukare. ingen skola för mig idag, så ligger och kollar på Dr.Phil.
va gör ni då?
jag vet jag vet, onödigt men ändå nödigt inlägg ;)
känner mig tom. som att min kropp stött bort alla känslor förutom hat och ilska.
som att det är ilskan som är som bensin till en bil.
utan ilskan skulle jag vara helt tom.
jag känner mig oberörd. som att min mänsklighet stängts av. och ända sättet att ta mig igen dagen är att kämpa för att hålla kvar det falska leendet på läpparna.
idag flyttar min sista vän från mitt behandlingshem. isabella har flyttat, nu ska oliver L flytta idag.
sen är det bara
M som inte prata
O som i princip är tråkig
D som flyttar snart och är också tråkig och aa
F som flytta in igår och som inte har kommit ut ur rummet till varken lunch, middag eller idag vid frukosten.
har en känsla att det kommer försvinna så småningom om. jag äslakr skolan. jag är smart. jag har lätt för skolan. men saken är att mitt mående sabbar det. rösterna som säger "varför gå i skolan moa? du är ändå misslyckad och kommer nt ha nån framtid ändå" "du ska ända ta livet av dig så varför spendera vänte tiden i skolan?" "du är isslyckad och kommer alltid va det"
Helt seriöst jag vet inte vad jag vill göra av mitt liv. när folk frågar vad jag vill göra i framtiden kommer jag bara på en sak.
dö. jag vill vara död innan min framtid ens börjat.
