Thinnituss blogg

Den här dagen var konstig.
Den här kvällen är konstig.
Ge mig alkohol.
Snälla ge mig alkohol.

Sömnlös. Igen.
Spenderar natten med Marilyn Manson.

Jag avskyr att vara vaken.
Men jag är hellre vaken på natten än på dagen.
Så det här är väl egentligen att föredra.
Men just den här natten skulle jag vilja sova.
Bara få sova.

Jag måste upp tidigt imorrn och ta ansvar.
Jag vill inte ha något ansvar.
Jag vill inte.

Vill sova.
Och sova.
För alltid.

Fan.
Livet.
Allt.
Går.
Åt.
Helvete.

Måste komma på något att göra i en och en halv timme till. Sedan ska jag åka och hälsa på familjen. So, what to do til' then? Har suttit vid tumblr hela dagen och inte orkar röra mig.

Är trött, mår illa och borde sluta hata mig själv så jävla mycket och tro att allt blir bättre bara för att jag gör mig själva illa.

En vän sa en sak som fick mig att börja tänka jättemycket.

Det sägs att precis innan man dör så återupplever man hela sitt liv jättesnabbt, på några sekunder.
Men i ens eget huvud känns det som att det går jättelångsamt.
Tänk om vi är i det stadiet nu? Att det vi gör nu egentligen bara är en upprepning av våra liv, inför döden?
Vi kanske inte ens finns egentligen utan bara i våra egna huvuden?

Varsågod för förvirringen.