-

En vän sa en sak som fick mig att börja tänka jättemycket.

Det sägs att precis innan man dör så återupplever man hela sitt liv jättesnabbt, på några sekunder.
Men i ens eget huvud känns det som att det går jättelångsamt.
Tänk om vi är i det stadiet nu? Att det vi gör nu egentligen bara är en upprepning av våra liv, inför döden?
Vi kanske inte ens finns egentligen utan bara i våra egna huvuden?

Varsågod för förvirringen.