Da_miffots blogg

Sitter på bussen o har värsta festen i mitt huvud,
synd bara att jag e forever alone..

Äntligen kan jag säga att jag lever igen, de senaste åren har det känts som att jag har varit en levade död -isch sak.. Jag har mått så dåligt att jag bara stängt av inombords, jag har varit död innuti. Men nu börjar jag sakta vakna till liv, jag kan blicka framåt och inte bara se mig själv dö om och om igen. Det tog ett par år och jag klarade mig knappt men nu är jag typ 'back on track'! Hoppas att detta fortsätter och jag inte faller in i mig själv igen, jag har fortfarande kvar en del vanor, men jag försöker komma ifrån dom.
Har även börjat gymnasiet, musiklinjen om någon bryr sig.. (inte för att jag ens tror att någon kmr att läsa detta men ändå). Det är jätte kul och det är nästan allt jag drömt om. Nu känner jag mig inte lika ensam, i denna klassen finns det fler som är som jag, i min förra var alla så glada och positiva.. Typ snobbiga Svenssons, men nu finns sånna som man kan se har haft det tufft, det gör att jag för första gången känner att jag hör hemma någonstans, även om jag kanske inte umgås så mycket med dom (dels för att jag typ ser upp till dom för att jag är inte van att det finns fler som bryter Svensson-mönstret och dels för att jag är blyg och känner mig som värsta missfostret eftersom att jag knappt vågar snacka med dom...).
Hoppas jag inte tråkat ihjäl er med mina ord nu..
Men ska försöka börja skriva av mig, om sånnt jag inte kan säga till någon, här igen!

Har alltså levt 5 844 dagar = 16 ÅR!!! Har alltid drömmt om denna dagen, och NU ÄR DEN HÄR!! Jag får köra, börjar gymnasiet osv.. Just nu älskar jag bara livet och är så tacksam för att jag orkat fortsätta när allt har varit svart. Är så stolt över att jag har lyckats ta mig upp ur skiten, jag är inte helt uppe än, men dit kommer jag nog aldrig komma, en del av mörkret har blivit en del av mig, ibland är det skönt att bara kunna stänga ute allt, försvinna i sin bubbla och bara tänka och få ut alla känslor! Förstår ni hur jag menar? Och hur mår NI? Babblar alltid på om mig själv, men ni då? Är ni deperimerade? Eller är ni superglada och bara njuter av livet 24/7?
Tror att nästan alla har det jobbit ibland, men så kanske inte är fallet? Aja, nu ska jag sova så att dagen med alla underbara människor börjar fortare! Godnatt!:*

Bloggar aldrig här längre... Har skaffat en annan som jag uppdaterar dagligen! Kolla gärna in den, http://www.nattstad.se/EttVanligtLiv

2013 har varit ett av de värsta året i mitt liv, jag har aldrig mått så dåligt... Jag har fått kämpa för att ens komma ut ur de levande, o med hjälp av alla underbara människor i mitt liv har ja klarat det. Jag har lärt mig så mycket mer om mig själv och jag har aldrig varit starkare!! Det är främst tackvare er Emma Markus och Moa, ni är dom bästa vännerna som finns, skulle inte byta ut er mot alla pengar i världen, älskar er!!<3

And she finally gave up, dropped the fake smile as a tear ran down her cheek and she whispered to herself "I can't do this anymore.."

Några killar i 8an satte sig jämte mig i en soffa o sa att de inte fanns någon annan stans o sitta, o ja sa att de va ok, men när ja kollade upp va alla bord lediga, o sen ropade en på någon annan som skulle sitta där oxå och började knuffa varandra satt ja oxå blev knuffad, då gick ja o han ropade efter, men vi kan flytta oss, du kan sitta här! Man fattar ju inte alls att de va meningen att göra så!!-.- Asså varför tycker alla att de e kul att mobba mig?!?!

Den ja hatar mest i min klass sa hejdå till mig när ja gick hem idag...o jag blev glad av de? Kanske är för att knappt någon annan snackar med mig, men ändå bli glad av HENNE?!

Fast de varade inte länge, för att en lekiskille försökte spotta på mig när jag gick förbi lekisgården...:/

Faaaaan, ja hatar alla jävla raserianfall!!!!!!! Bara försvinn för i helvette!!!!

Wow, när ja kollade på bilden på dig, rann all ilska bara av mig, du har alltid fått mig att må bättre sen vi träffades...tack M:)<3

Igår va ja så jävla svag - nästan alltid efter att något bra har hänt (det var du) så mår ja piss o skär mig igen - de gjorde ja igår.... O du vet om de o e så omtänksam, du e den första som bryr sig tillräckligt mycket för att ja ska orka kämpa, o du känner mig knappt.... Jag älskar att ha någon äkta som bryr sig men fattar verkligen inte varför? Om du bara skiter i mig så ses vi ju säkert aldrig igen? Då behöver ja ju inte va ditt problem...så varför fortsatte du snacka med mig? Ta de inte som någon pik, ja älskar att du bryr dig, men fattar liksom inte VARFÖR..?...:o
Men tack för att du finns där för mig M<3 De betyder allt!