Breathtakens blogg

...

Du tog mina konfirmations pengar.
Du tog mitt studiebidrag och förväntade dig att jag skulle betala allting själv.
Du tog mina arvs pengar efter pappa.
Och du vägrar att betala tillbaka dem.

5000 + 22500 + 75 000 = 102 500.

102 500 kr.
De är vad du har tagit ifrån mig.
Och du vägrar att betala tillbaka det.

Och inte nog med det.
Du sagt att jag är värdelös.
Att jag ska vara glad att jag ens existerar, För hade du fått bestämma så hade jag inte gjort det nu.
Att jag inte har några skäl till att vara deprimerad.
Att min depression är en fas.
Att jag kommer växa ur mitt självskadebeteende.
Att jag ska skärpa mig.
Att jag ska växa upp.
Att jag är dum i huvudet.
Att jag inte borde existera.
Att jag bara skulle varit en fläck på lakanet.
Att jag är en stor besvikelse för dig.
Att jag är fet.
Att jag är bortskämd för att jag gick i skolan och fick pengar från CSN
Att mina problem är ingenting jämfört med dina.
Att jag är äcklig
Att du skäms över mig.
Att jag är slöseri med tid.

Det är bara en del av allting du har sagt till mig under mina 24 år här.
Och ändå har jag varit korkad nog och försökt att imponera på dig.

Jag tog studenten.
Jag tog mig igenom konfirmationen.
Jag började studera upp de betygen som jag låg efter med.
Jag flyttade hemifrån.
Jag skaffade ett förhållande jag visste skulle hålla mer än ett par månader.
Jag skaffade ett hus.
Jag har skaffat hjälp för mina problem.
Jag har skaffat ett husdjur som jag tar väldigt bra hand om.
Jag har lärt mig att laga avancerad mat.
Jag har lärt mig att odla kryddor hemma.
Jag har slutat röka.
Jag har slutat festa som en vilde varje helg.

och ändå duger det inte för dig.

Men när jag säger STOP.
Att jag inte vill ta din negativa skit längre.
Att du gör ingenting annat än att göra mig sämre.
Att jag är trött på ditt gnällande om allting.
Att jag inte tänker lyssna på hur synd det alltid är om dig,
även om vi pratar om transvestiter i ett annat land.

Då jävlar ska du ha tag på mig,
För du vill lösa allting.
Du vill fixa det här.

För att vadå?
gå tillbaka till det egoistiska svin du är?
Nej tack.

Du kan inte ens höra av dig till mig när du är i sverige,
Utan jag får se det på facebook.

Du är inte min familj längre.
Jag har tagit nog av din skit.
Dina kränkningar
och dina påståenden om hur stökig jag är när jag inte gör annat än att städa hemma hela tiden.

Du är inte min Mor.
Du är något som dödade min riktiga och tog över hennes plats.
Jag är mer älskad av min svärmor än av min biologiska.
Och varje dag sitter jag och tänker på att jag aldrig någonsin i hela mitt liv kommer bli som dig.
och skulle jag bli det
så kommer jag definitivt att ta livet av mig.

DU är den som inte förtjänar att existera.

Jag har hellre mardrömmar än vanliga drömmar.

Varför?

Vaknar jag upp ur en mardröm så blir jag lättad av att det inte är sant.
Att monstrena bara bor i mitt huvud och inte i verkligheten.
Lättad av vetskapen att dom kan inte få tag på mig så länge jag är vaken så kan dom inte såra eller skada mig.

Vaknar jag upp ur en så kallad bra dröm, så vaknar jag upp besviken.
Besviken på att mitt liv inte är så fin och perfekt som i drömmen.
Besviken på att jag inte alls har rest och sett alla ställen jag vill se i världen.
Besviken på att jag inte alls jobbar med mitt drömjobb.
Jag blir påmind om att jag inte är något annat än en sjuk, arbetslös fitta som inte gör annat än att sitta hemma och försöker luska ut varför jag inte fungerar som alla andra.
Jag blir påmind om att min familj hatar mig och vill absolut inte ha någonting med mig att göra.
Och jag blir påmind att min far är död sen 7 år tillbaka.
att ingen vill umgås, eller ens höra av sig till mig.
att jag är fruktansvärt ensam..

Så ja, jag väljer att hellre vakna upp kallsvettig i ren panik än att vakna upp och bli påmind om varför jag hatar mitt liv så innerligt.
Jag har nog med skäl till att ta livet av mig.
Jag behöver inte fler.

http://trickmetolife.blogg.se/

http://trickmetolife.blogg.se/

I'm scared to get close and I hate being alone.
I long for that feeling to not feel at all.
The higher I get, the lower I'll sink.
I can't drown my demons, they know how to swim.

Idag fick jag reda på att en väldigt nära vän till familjen gått bort helt plötsligt efter att hon lagt sig för att vila. allt hon hade var en simpel förkylning och lite svårt att andas pga att hon alltid haft en ganska svår astma.
runt 44 år blev hon.

Detta är en kvinna som jag har vuxit upp med, hon har alltid funnits där, och jag och mina syskon lekte massvis med hennes barn när vi var yngre. Jag har dock inte haft så mycket till kontakt med dom de senaste åren då jag inte bott i närheten av dem.

Men det sjuka är att jag känner ingen sorg alls. När mamma ringde och berättade så var det mer "jaha? så hon dog bara sådär då eller?" och sen inget mer alls. Detta är en kvinna jag har känt i 24 år, jag har lekt med hennes barn, jag har käftat med henne när vi varit småfulla osv. det har alltid varit roligt att se henne.
och nu är hon borta. Och allt jag känner är ingenting. allt känns som vanligt.

Har jag gått och blivit så fucked up att jag inte ens kan känna sorg för en kvinna som jag känt hela mitt liv?
Är jag så fruktansvärt känslomässigt avstängd?

eller är det bara för att jag någonstans vet att hon faktiskt har det mycket bättre nu efter all skit läkarna tvingat henne igenom i hopp om en ryggoperation, för att se slita den ifrån hennes händer och säga att hon inte får den om hon inte gör si och så flera gånger om? Så att hon tillslut tappar förmågan till att kunna gå.
Jag vet att hon gav upp för flera år sedan. Det syntes på henne när man träffade henne.
Nu var det väl bara kroppen tur att ge upp med..
Jag vet inte..

fler bilder finns här: http://trickmetolife.blogg.se/2014/february/todays-look-spring-fling.html

jag har riktigt svårt för människor (läs sminkbloggare/makeup freaks/ Muas) som överredigerar sina bilder.

VARFÖR postar du en sönder redigerad bild i ett forum som är till för att visa hur sminket är?

Det är en sak att Göra färgerna korrekt, och det är en sak att göra så att ditt ansikte ser sammets lent ut.
Du lurar folket som ser på bilden, Och du gör antagligen så att dom mår dåligt för att dom själva inte har lika "perfekt" hud som du.
Du lurar dessutom folket med att den foundationen/concealern/pudret gör att man får den där perfekta huden, när sanningen är att du använt dig av blurr funktionen i photoshop.

Antingen så lägger du ner med att lägga upp bilder på ditt smink, Eller så lägger du av med att redigera huden. Det är inte okej någonstans