Another_days blogg



Kille, 30 år. Bor i Klintehamn, Gotlands län. Är offline

Ingen bild på Another_day

Senaste inläggen

Sexism.
4 juli 2014 kl. 12:25
Fuck...
14 februari 2012 kl. 01:57
Kärlek är en dödsdom
5 mars 2011 kl. 01:55
Dikt
21 juli 2010 kl. 04:53
Kan ingen vårda svenskan idag längre?
21 juni 2010 kl. 07:04
Press, händelser och 3 frågor
28 april 2010 kl. 00:20
En helt normal dag
15 mars 2010 kl. 00:13
Obeskrivliga känslor
1 mars 2010 kl. 20:22
Räddad
16 januari 2010 kl. 16:32
Sittandes, Väntandes
8 januari 2010 kl. 02:43
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Sven Andreas Rodin Civilstatus: Ensam
Läggning: Bisexuell
Intresse: Musik
Bor: Själv
Politik: Röd
Dricker: Diverse
Musikstil: Metal
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2009-07-11

Korsningar och val

Vi alla gissar oss genom livet, gör det vi tror är säkert, men ibland ställs man där... på den totala korsningen, man vet att den ena leder fel och den andra rätt, men man vet inte vilken väg det är, Man funderar för evigt... Och när man väl har svarat. Då vet man om man gjorde rätt eller inte.

Att stanna vid en korsning förgör dock dig själv, ditt "jag" jagar ikapp en, och dräper en, som om du aldrig existerade försvinner man, det gäller att jaga efter "jag":et, och med andra ord upphäva sina chanser att förgöras. Ibland känns det svårt, men alla måste gå igenom det, lida själva, vissa saker kan man bara göra själv

Den som ger sig in i leken får leken tåla, och denna lekan kallas för "livet"



dagen som lägger sig

Illviljan rinner ner, igenom oss alla någon gång, ibland, blir det för mycket och man ger upp. Dock ska du aldrig ligga där för evigt, och låta dom sparka på en

dagar passerar, veckor passerar, månader sveper förbi, liksom åren, långsamt tickar bort, dock finns det dom minuterna som aldrig vill gå vidare, som aldrig lämnar din hjärna medans du blöder... Minnena du kommer ihåg när du dör.

Dagen gryr igen, vi alla vandrar genom livet, samma händelser... samma ord, samma vänner, dock inträffar nya saker ibland, så sällan dock, att livet känns meningslöst, då vill man ha ett stöd man inte kan finna... för det stödet har bara man själv kvar



Livet som vandrar

Lycka, gör en självdestruktiv
Hopp, Gör så man vandrar planlöst
Kärlek, Gör så man tar självmord
Sorg, Gör så att man slutar tänka
Tristess, Gör så man sluter bry sig
Hat, Ger en Mening till allt

Varför förvisa dåliga känslor när dom gör så att det som finns kvar, inte är dåligt? Varför strävar vi efter lycka och att må bra, när det är då man är som svagast... I världen vi lever i, finns inte Glädje och hopp, av en anledning, för om det fanns, skulle inget stoppa oss från att aldrig längta, Längta till det vi verkligen vill