Riktigt namn:
Fidde Civilstatus:
Singel
Läggning:
Inte valt
Intresse:
Festa
Bor:
Med någon
Politik:
Politik?
Dricker:
Te
Musikstil:
Inte valt
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2008-02-10
Den här var lite svår, måste ju verkligen tänka efter
En sak är när folk pratar alldeles för länge. Iaf när dom gör det ofta! Har ett par vänner och är man med dom får man inte chansen att prata mycket alls för dom kan snacka i 5 minuter, och då om man försöker säga något kanske den andra börjar snacka och då vet man att man kan vänta i 5 minuter till innan man får chansen igen haha.
När folk inte är i tid. Har en vän, "vi ses kl 12 i stan". När kl är 12 har hon precis gått ut ur sin lägenhet. Det ääär inte svårt att komma i tid så länge spårvagnar, bussar,pendlar, tåg är i tid. Det finns tidtabell =<
När någon börjar använda nya uttryck och använder dom 24/7
Dumma människor. Att säga något osmart kan vara lite dumsött, men någon som konstant säger osmarta saker, blir helt galen på sånt. Ta som exempel.
Mattelektion, läraren står en halvtimma och förklarar hur man räknar ut ett tal
när han är klar räcker en tjej upp handen och frågar hur man ska göra
alla andra utan hon verkar ha förstått med.
Har fått sommarjobb + extra där nu. Känns asbra!
Räknar nog inte med att jobba lika mycket som innan, men får la se!
skulle iaf komma in imon på ett kvällspass
15-19
typ bästa tiden som finns att jobba
idag ska bli en bra dag!
Jag veet inte, jag brukar aldrig göra något pinsamt riktigt, får tänka lite.
Okej jag kom på ett, fast först måste ni veta att min familj är inte komfy att prata om sex eller liknande saker, så sånt pratar vi aaaldrig om och har aldrig gjort.
Det här är inte så pinsamt egentligen om man inte kan sätta sig in i situationen, men ändå.
Det var när jag träffade E, hon hade bott hos mig en vecka och det var sista dan.
Vi vaknade ganska tidigt, och gjorde sånt där som man gör när det är sista dan man träffas
Sen låg vi kvar i sängen i ett par timmar innan vi gick upp för att käka frukost
och när vi var i köket så sa jag till mamma "vad tidigt du vaknade idag" för jag hade hört att hon var uppe långt innan
"vi vaknade också ganska tidigt"
och så svarade hon "Ja jag hörde det"
och det är säkert inte pinsamt i era familjer, men i min familj är det det.
Ta aldrig något jag säger seriöst
Jag är väldigt oblyg och kan börja snacka om vad som helst med människan jag träffade för första gången för 5 minuter sen.
Dock tänker ju inte jag på att den personen inte känner mig alls och det ger den nog en helt fel bild om mig. Nånting jag ofta skämtar om är hur överdrivet bra jag själv är. Och om man inte känner mig kan man få för sig att jag är skrytsam. Tror det är ganska vanligt.
Tävlingsintriktad som tusan. Kan aldrig förlora på nåt
Älskar när folk ser upp till en när man lär dom saker. Tex, mitt ex Hannah, hon brukade alltid säga "berätta någonting jag inte vet" och eftersom att jag har svamphjärna så vet jag att "nån på bussen sa att anledningen till brain-freeze är att man bränner hjärnan för sådär 7 år sen" (Och när man sitter med sin mobil kollar man ju alltid upp om de här sakerna stämmer) Så jag vet lite om väldigt mycket. och det är en kul egenskap.
Ah juste hur glömde jag det viktigaste
Är så jävla lat
och det är väl ingen bra egenskap direkt, skulle säkert kunna lista ut hur man botar cancer om jag inte hellre legat i min säng och glott på en serie
Vad oduktigt jag varit som inte kunnat komma ihåg att göra dom
Öööööhm...
1.Att resa.
Seriöst finns inget bättre i hela världen än att åka iväg och träffa människor i andra städer/länder och se hur dom är där. Av min erfarenhet blir människor jättesociala när man nämner att man är från ett annat land och är på besök. Tillexempel i london på krogen, hade druckit nån grön tequila och den gjorde att jag pratade med alla på hela krogen. Nämnde att jag var från sverige så var alla jätteroliga att prata med.
ååh vill resa nu överallt. Måste skaffa mig en resekompis!
2. Hockey
Hockey är typ det bästa som finns. Finns det en bättre känsla än att sitta och titta på hockey med en öl i handen? Gärna med ett par kompisar! (inte för att jag har så många hockeyintresserade kompisar=<)
Jag skulle helst vilja ha ett jobb där jag kom hem klockan 3-4 på natten så när jag kom hem skulle jag kunna sätta på en nhl match direkt.
Inte fått mitt ds idag heller tror att hon antingen lurat mig, eller så har den kommit bort på posten, eller så har hon inte ens skickat den än för hon är lat.
Så jag åker och köper ett nytt istället, så jag kan sitta ute och spela i solen <3
Men om det nu skulle komma så får jag sälja om det igen
nån som vill dibsa det isf?
400 spänn
köpte det för 506 (inc frakt)
Känner mig som bästa affärsmannen
Jag är lite smått prylnörd, så först tänkte jag köpa vanligt ds för omkring 800, men det finns ju 3ds xl för 1800kr så då kände jag att det måste jag ju ha haha
Edit: om ingen vill köpa det får jag väl ge det till en uteliggare. Fatta vad glad den skulle bli, kunna sitta och spela om nätterna!
Nu har jag ju missat några sånna här men jag fortsätter från idag!
Assuming att man är bra på det så har jag två olika. Läkare skulle vara koolt tycker jag. Mest för att jag är intresserad av hur allt såntdär funkar. Och om jag skulle vara bra på det skulle det ju innebära att jag visste hur allt sånt där funkar!
Marinbiolog ville jag bli när jag var liten och det verkar fortfarande intressant
Men vad jag nog allra helst skulle vilja ha som yrke, är att vara hockeyspelare. Kan inte tänka mig något roligare än att ha ett lag och spela mot andra bra lag och äga sönder dom. Och göra något avgörande i matchen som en superpassning, eller nåt assnyggt mål. Jag är väldigt tävlingsinriktad och jag förlorar aldrig på nånting, så jag skulle trivas jättebra på isen.
Idag har jag provjobbat och det gick bra och jag är 99% säker att de blir extra/sommarjobb
Till exempel när jag satt i kassan sa chefen tror jag det var iaf fall "alla har ansvar för sitt eget konto, så därför ska man inte logga in på någon annans. Du kommer med få ett eget konto"
Sen gick hon igenom hur hela kassa systemet funkade, som är annorlunda jämfört med icas
i vilket fall tror jag inte man lägger ner 1 timma på att berätta hur kassan fungerar om man inte planerar att anställa den personen.
Och jag var duktig så tycker allt att jag ska få jobbet!
Är ganska säker på en lång text nu.
Men är ganska skönt att skriva av sig.
Den svåraste perioden jag haft var sen i mars förra året fram tills...nu.
Vi byggde om på ica som jag jobbade på. Vilket innebar att det blev en hel jobbtimmar.
Tror som mest hade jag 65 timmar på en vecka. Jobbade några gånger över 7 dar i rad. Och jag hade inte två dagar ledigt i rad på över 3 månader. Att jobba 11 timmar på en dag var vanligt. Räkna också in att jag hade total restid t/r 3 timmar. Så började 6, var jag tvungen att ta bussen halv 5. gå upp halv 4. Sluta 5 och komma hem kl 7. För att sen bara käka och sova. Ibland somna jag direkt jag kom hem och vakna av larmet och var tvungen att gå till jobbet. Ledde (heter det så? Led ledde lett? Ska googla, vänta lite! Hittar ju inte ens. Att lida, led måste det vara)
Led av de flesta symptomen för stress. Men förstod inte att det var det då. Minns att jag ofta sa att jag var som om jag vore gravid. Ville gråta ena sekunden och andra skratta jag åt ingenting. Utvecklade även en kronisk sjukdom vid namn dyspepsi. Vilket innebär att under stress producerar min mage ett överflöd av magsyra som gör att jag känner mig hungrig konstant. Förutom om jag äter. Räcker med en tugga av en macka och så blir jag proppmätt, för att sedan 15 minuter senare bli dunderhungrig igen. Lyckades diagnosera mig själv med det här typ 4 månader senare, och fick det bekräftat av doktorn. Medicinen, som egentligen bara hjälper till tillfälligt är receptfri, och jag önskar jag visste det tidigare.
Fick även överansträngda vader som jag inte är säker på om det läkt än, för kände av det när jag var i japan och gick mycket. Kan även få jätteont i vaderna om jag ligger i sängen. Får hoppas det inte blir ett framtida problem när jag börjar jobba.
Ofta när jag väl äntligen var ledig blev det inte mycket sova för då var det party med mina roomies.
Eller så tog dom hem folk när jag ville sova.
Det blev bara inte bra iaf!
Jag var inte ensam om det här på jobbet, vi alla var sura ständigt och alltid helt slut. Jag minns en gång med när jag och två andra var inne på vår 8:e dag irad. Vi hade 3 timmar kvar men vi kunde inte sluta skratta. Så vi sa till cheferna att vi får verkligen inget gjort och gick hem. Min favorit på jobbet linda, är just nu sjukskriven för stress så för henne har det inte gått över.
Det blev iaf lite bättre till sommaren, men var ju helt slut, hade jobbat 1 år och 3 månader utan semster. Så planerade min semster och frågade om jag kunde få ta ledigt. Fick inget riktigt svar. Men det var iaf 2 månader frammåt så jag tyckte inte det skulle vara något problem.
När jag väl skulle få min semester får jag reda på en vecka innan att jag inte kommer få några mer jobbtider för dom har inget behov av mig. En vecka innan...Jag hade lägenhet och får reda på en vecka innan att jag inte ska få jobba. Väldigt snällt
Då skapades en helt annan sorts stress, måste fixa jobb direkt för att kunna ha råd med hyran. Skulle nog inte fixat det här om jag inte precis träffat jessica under den tiden.
3 veckor efter det blir vi utkickade ur lägenheten
så förlora jobb och lägenhet inom loppet av 3 veckor (y) Det var bra för ett redan dåligt psyke...
Fick flytta hem igen, och det sög rätt rejält.
2 månader senare dumpade jessica mig.
Att behöva gå igenom allt det där inom loppet av så kort tid är inte hälsosamt, och jag försöker fortfarande återhämta mig från det.
Skulle la egentligen behöva prata med en psykolog, men jag känner mig obekväm att prata om sånt med alla. Lättast är att bara skriva av sig som nu.
Så ja.. det är väl det svåraste jag nånsin tagit mig igenom
