Luxxs blogg

Att vakna mitt i natten av en astma attack och allt snurrar och känns obehagligt mot halsen pga livet suger...

Well det suger röv!

Min bror har börjat kalla mig för:
Pumpan
Surpumpan
Grizzlybjörn

Och drog ett konstigt skämt härom dagen:
"Vart sover elvispen?"
- öh?
"I kökslådan höhöhö"

(Jag är en elvisp, och jag sover i en låda?)

Av några kids innan som undrade vilken skola och klass jag går i.

Känner mig jätte liten nu mvh :(

;-)))))))))))))

KOLLAR PÅ
Awkward*
Bitten
Downton Abbey*
Game of Thrones
Girls
iZombie
Jessica Jones
Lucifer
Orphan Black
Penny Dreadful
Reign
Salem
Shadowhunters
Stranger Things
Teen Wolf
The 100
True Blood*
The Shannara Chronicles
The Walking Dead
The White Queen*
Van Helsing

LÄSER
Drakens Ö
Kort Kjol
Harry Potter-serien
The Hobbit
Not That Kind of Girl
Fifty Shades of Grey-serien

SPELAR
The Sims 4
Dragon Age: Inquisition
Zelda: The Minish Cap
Thief
Life is Strange

LYSSNAR PÅ
Halsey
The Killers
Kent
The Cranberries
Nirvana
Billy Talent
Moby
U2
Billy Idol
Robyn
Good Charlotte
Red Hot Chili Peppers
Twenty One Pilots
Rise Against
The Black Keys
Breathe Carolina

Om du inte är beredd, läs den ej!

Har riktigt länge mått riktigt ruttet. Har aldrig kunnat sätta fingret på exakt vad det är som får mig att må så himla dåligt. Har lidit av depressioner i över 10 år och återkommande ångest, som bara blir värre och värre ju äldre jag blir (speciellt i år har varit ett helvete). Fick 2005 diagnosen Aspbergers men den har aldrig känts passa in på mig pga läkarna sa att jag har en "light" version av diagnosen då jag i stort sätt bara har problem med inlärningssvårigheten som hör till.

Hade som barn/tonåring väldigt svårt med att förstå och sätta gränser. Resultatet av detta var att jag blev mobbad, sexuellt trakasserad, uthängd och utfryst under 10 års skoltid, något som idag kanske inte spelar så himla stor roll längre men som för några år sedan fortfarande var svårt för mig att hantera.

Resultatet av mobbningen gjorde mig som person svår att hantera för familjen, började skolka från skolan och hade i början av 9an inga slutbetyg (bytte skola och pluggade upp åk 7-9s betyg på ca 7 månader - typ enda med min skolgång jag är stolt över!). Hade problem hemma, ingen bra relation till varken föräldrar eller syskon och försökte hålla mig mycket hemifrån hos min bästis tvärs över gatan.

Blev misshandlad både psykiskt och fysiskt av mina föräldrar och vid ett tillfälle försökte min dåvarande bästa vän stoppa en av mina föräldrar och åkte själv på stryk. Detta blev polisanmält. Jag blev omhändertagen av Socialen, fick ingen information om någonting, fick inte träffa någon psykolog eller kurator utan blev placerad på ett skyddat boende över en helg och sedan flyttad till en fosterfamilj som i stort sätt ignorerade min existens. Fick inte gå till skolan, fick inte träffa mina vänner eller syskon eller ens kontakta mina vänner.

Under denna perioden i mitt liv mådde jag så pass dåligt att jag vek ut mig själv på nätet för att få den uppmärksamheten som jag var så desperat över att få. Detta har fortsatt till och från i många år sedan dess, oftast mellan relationer.

Detta resulterade i att mina dåvarande vänner gav upp om mig helt och hållet, och jag kunde fram tills nu inte förstå varför men inser att jag har varit så instabil att de inte klarade av att umgås med mig längre.

Nu har jag inte varit i ett fast förhållande på över ett år vilket är första gången på 10 år. I mina relationer har jag aldrig vadderat mig som älskad, och har inte heller varit detta. Mina relationer till män har bara fokuserat på sex och närhet. Jag har aldrig varit otrogen, men jag har medvetet gjort slut i två relationer för att kunna ha sex med en annan partner.

Har en svår undertryckt ilska inom mig som jag aldrig släpper fram just pga rädslan att förlora och skada familj och vänner omkring mig. Har pga denna ilskan vid tidigare tillfällen under min tonår mordhotat min pappa och mig själv, kastat porslin på min mamma och i golvet, bråkat och slagit min syster att det skulle kunna dömas som en misshandel, sparkat sönder ett fönster och slagit sönder ett antal tavelramar. Jag har sedan länge lagt band på mig själv, för jag är rädd för denna sidan hos mig själv och kan inte hantera den, men den finns alltid där inom mig.

Mina relationer har på ett eller annat sätt alltid slutat med svedd och ont:
M1: Nazist som hotade mig när jag gjorde slut.
M2: Han var otrogen 2 ggr.
K: Blev utstött och hotad av hans vänner när jag gjorde slut pga kär i M3.
M3: Jag gjorde slut för att ligga med ny partner ca 3ggr (T, A, E). Han gjorde slut pga kär i min dåvarande bästa vän, som dissade honom. Jag gjorde slut till sist för att han sexuellt ofredade mig och sen förolämpade min familj.
A: Försökte våldta mig med en påslagen dammsugare. Otrogen.
F: Otrogen. Misshandel 5 månader efter att relationen tagit slut.

Jag har alltid trott att jag har lätt för att bli kär men jag tror inte det är fallet faktiskt. Jag har en teori om att jag återspeglar mina behov på en person och om denna personen kan leva upp till de behoven jag för stunden har så tror min hjärna att jag är kär för att det uppenbart även finns en viss attraktion till denna personen.

Jag har väldigt svårt att lita på människor. Att släppa dem inpå mig, att prata om detta. Jag visar en bild av hur jag är lätt att prata med och har enkelt för att öppna upp mig, men jag pratar aldrig om _detta_!

Jag är så himla rädd för att bli övergiven och så himla rädd för att skada andra. För min ångest är detta rena godiset. Det binder mig, håller mig nere men håller mig samman. Det blir så himla svårt att andas. Jag kan knappt fungera normalt idag, jag vet inte hur man gör. Jag vet inte hur man går till skolan, hur man jobbar, hur man har en relation, hur man fungerar utan andra människor omkring mig. Jag får sån sjuk social ångest av att vara bland andra människor, men jag kan inte existera av min egna närvaro. För när jag är ensam så äter jag inte, jag duschar inte, jag sover inte alls/eller bara, jag fungerar bokstavligen inte. Men när jag är med andra människor så måste jag på något sätt, jag måste tvinga mig själv till att fungera somewhat normalt och det är det enda som får mig att göra saker, som får mig att agera utåt och inte inåt.

Jag har redan förstört en relation detta året. Och först ville jag lägga all skuld på den personen, men det kan jag inte. För det är lika mycket mitt fel, förmodligen även mer eftersom jag har ljugit för denna personen och även undanhållit information om mig själv när personen faktiskt helt öppet har frågat mig om detta.

Jag har sån extrem separations ångest över detta, att våran relation i no more. I början kände jag ingenting, jag var bara tom - en blandning av arg, ledsen och lättad. Jag har blivit behandlad konstigt, men jag har själv utnyttjat och förvrängt relationen till det som jag ville ha ut ifrån den så jag är långt ifrån oskyldig.

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska få hjälp med detta, eftersom jag har försökt till och från i fem långa år att hitta till rätta. Jag har som sagt varit deprimerad till och från i 10 år, gått på en hel del mediciner - vilket aldrig har hjälp fullt ut. Fått diagnosen kroniskt utmattad, för att sedan bli friskförklarad för att sen i gen gå rakt in i väggen och sjukskriven för att sen återigen bli friskförklarad. Jag vet inte vart jag ska vända mig längre och har periodvis sedan i somras vart så desperat att jag har varit på vippen att omyndighetsförklara mig själv (pga kan ej betala räkningar, passa läkartider, mediciner osv) och även lägga in mig på psyket. Jag har inte gjort detta av rädsla och skam, men tankarna har funnits där. Jag har även försökt att begå självmord 3ggr sen i September pga jag har nått en gräns och jag vet inte hur mycket jag orkar längre av allt det här. Det är en konstant oro. Jag orkar inte mer.

Ska ju flytta från kollektivet så slängde upp lite annonser här och var på facebook.
Fick en random vänförfrågan från en tjej som inte ens bor i Göteborg.
Skriver och frågar vem hon är och om jag känner henne, pga profilen såg ju så himla skam ut.

Jag: Hej, känner jag dig?
Tjejen: Hej! Inte än :) såg inlägg om att ni har ett kollektiv?? Vegan på 22 år här. Jobbar i Vasa! Har ni något rum ledigt?? Vad ligger hyran på???? Får man flytta in i helgen??? Kan flytta in omgående! Kommer gärna på visning om det går?

Jag väljer här att neka vänförfrågan för att jag känner bara rent allmänt att nej, detta är ingen person som jag vill att mina kollektivvänner ska bo med, eftersom hon inte ens läste annonsen då hyra och inflytt stod klart och tydligt utskriven i annonsen.

Jag: Vi återkommer med svar!
Tjejen: oj hihihi nu tryckte du nog fel!!

OCH LÄGGER TILL MIG EN GÅNG TILL?????
Och sen får jag reda på att hon har skrivit EXAKT samma sak till Mli och försökt lägga till hen på fb.

Zzzzzzzzznark, sluta. Ska försöka hålla god ton och säga att vi har väldigt många sökande och neka hennes vänförfrågan en gång till. Sen tänker jag fan blocka skiten ur människan för orkar inte :(((((

Ligger och analyserar alla bråken med Johannes på högvarv i skallen istället för att sova som normalt folk ":)))))"

Älskar fan that punk ass bitch men fan i helvete vad han har rivit sönder mig. Och samtidigt fått mig att utvecklas och invecklas en massa under hela 2016.

Någonstans långt inuti mig älskar jag honom mest av allt för han blev min allra närmaste vän men är så arg och ledsen och sårad över hur det har blivit mellan oss att jag inte riktigt kan känna något alls. Är bara sådär äckligt tom inombords. Hade hellre känt och grinat massor än att bara känna sig totalt tömd på alla känslor, minnen, energier, skratt, lustar, längtan och förhoppningar.

Och någonstans långt där inne med den där gnistan av kärlek känner jag både förhoppning och hat mot att träffa honom. För han valde bort mig. Han orkade inte längre bära mig, ett jobb som han automatiskt tog på sig även om jag sa att jag inte ville att han skulle göra det, som tillslut blev för mycket tillsammans med allt det andra och när han hade kunnat släppa vad som helst så var det mig han släppte och därför är vi inte längre vänner. Jag hade inte ens ett val, ingen chans att få rädda vår relation och vänskap. Och jag vill att han ska ångra det. Att det ska göra lika ont i honom att veta vad han har förlorat som det han tvingade mig att förlora. Samtidigt så bryr jag mig inte. Och jag vill inte visa mig svag inför honom heller, även om jag vet att han vet hur ont det gör i mig.

Förnuftet säger att fuck him, han har behandlat dig så orättvist och illa, han förtjänar inte dig. Men känslorna säger att han kommer ångra sig och då kanske, med turen på min sida, kommer han att be om ursäkt och kanske förlåta honom. Eller nej, bara ge honom en chans till för en fin vänskap.

Men ärligt talat så vet jag inte vad som händer med honom och mig. Och jag är bara så jävla orolig för hans hälsa. Men som han skulle ha sagt det "du har ingen rätt att bry dig" så med andra ord, även om jag bryr mig så får jag inte bry mig.

x Kärlek & relationer
01. Ditt civilstånd? Singel.
02. Är du nöjd med det? Johodå.
03. Vem kysste du senast? Johannes.
04. Har du varit kär på riktigt? Jodå.
05. Har du varit ihop med någon du älskar? Ja.
06. Ditt längsta förhållande? Ca 5 år.
07. Ditt äldsta strul? 4 år äldre.
08. Ditt yngsta strul? 5 år yngre.
09. Vart går gränsen för dig rent åldersmässigt? Uppåt 28/29, neråt 22/21.
10. Vad för sorts killar faller du för? Somewhat trasiga själar.
11. När kysste du någon senast? Typ 6-7 veckor sedan.
12. När vill du skaffa barn? Nä, helst inte.
13. Har du kysst någon annans pojkvän? Jag vet faktiskt inte?

x Privat
14. Vad är ditt andranamn? Moa.
15. Har du sårat någon med flit? Ja.
16. Vilken webbsida besöker du oftast? Facebook.
17. Vem i din familj kommer du bäst överens med? Sofia, Ida, Catja.
18. Är du kär? Ja.
19. Vem bråkade du senast med? Johannes.
20. Har du varit i slagsmål? Ja.
21. Brukar du dricka alkohol? Ja.
22. Är du rökare? Nej.
23. Snusar du? Nej.
24. Hur gammal är du? 25.
25. Har du bra självförtroende? Ibland.

x Personer
26. Vem litar du på till 100%? Sofia.
27. En snygg person? IDA(G).
28. Vem smsa dig senast? Göteborgs Feministiska Kör
29. Vem smsa du senast? Mamma.
30. Vem ringde dig senast? Mamma.
31. Vem kramade du senast? Ida.
32. Vem såg du senast? Ida.
33. Vem ser du upp till? Catja, Nona, Mormor
34. En person du skulle vilja se ut som? Sigourney Weaver
35. En bra artist? KENT.

x Har du under de senaste 10 dagarna...
[ ] Simmat
[ ] Tränat
[X] Varit sjuk
[ ] Hånglat med någon
[ ] Haft sex
[X] Varit full
[ ] Rökt vattenpipa
[ ] Tagit droger
[ ] Dumpat någon
[ ] Blivit dumpad
[ ] Blivit kär
[X]Bråkat med någon
[X] Blivit sviken
[ ] Ljugit för en nära vän

x Randomfrågor
36. Vilken är din viktigaste ägodel? Mitt Dragon Age Inquisition spel
37. Hur ser din drömkille ut? Den senaste Jokern
38. Är du homofob? Aldrig.
39. Har du tandläkarskräck? Ja en aningens.
40. Hur många har varit otrogna med dig? Ingen.
41. När var du senast i Stockholm? 2010.
42. Är du helsvensk? Nix.
43. Har du fått ditt hjärta krossat i år? Varje år.
44. En sak du hade velat ändra med ditt liv? Min psykiska ohälsa.
45. Vad är du rädd för? Ensamhet, sociala situationer, mörker.
46. Är du lycklig? Nej.
47. Brukar du använda smycken? Det händer.
48. Vad är viktigt för dig i ett förhållande? Förtroende och kommunikation.
49. Är du en djurvän? Ja.
50. Vad vill du bli i framtiden? Scentekniker, rekvisitör.

Ska hoppa iväg till milf & taconona nu, pöss!