Cigaros blogg

Särskilt hemgjord. (L) <333

Dag 3: Boxen än snart slut. Måste ha mer. Nästa gång jag får pengar får jag slå på stort och dra två lådor på en gång. Fan, fan, fan. Det går inte att hata sig själv mer än jag gör nu. Bara nej.



I'LL CUT MY EYES OUT

Har ni någonsin sett en större snorbubbla? Nja... Massa blod ur bild också. Men whatever. Ingen bryr sig.

Dö, dö, dö.

Har blött en del idag.
Har mens, blöder av det ofc, men blöder ännu lite till. Ganska mycket mer. Har bara skurit och skurit och skurit. Och är alltså bannad från tumblr också. Gött. Typ. Börjat om och så, men känns poänglöst. Ingen gillar mig ändå.

Blöder, blöder, blöder. Är snurrig, men nu har det slutat. Tack gud för toalettpapper. Typ.

1t-it.tumblr.com

Följ, eller inte. Skiter väl jag i. Dra åt helvete då!!

För att vissa inte klarar blod och skit. Men dra då. Era as. Kommer inte ihåg vad alla mina favoritbloggar heter heller. :'( i-landsproblem.

Min tumblr blev just avstängd. Woopie.

It's just one of those days.

Jag lever på riskakor, kaffe och vin och falska förhoppningar. Men riskakorna är slut och kaffet snart också. Förhoppningarna är falska och det vet jag om.
Jag lever i en lådvinsnostalgi, försöker vrida rätt på saker som är fel, men det blir bara ännu mer fel. Saknar saker som jag inte borde sakna, skär djupare än vad jag borde skära, dricker mer än jag borde dricka. Saker som jag inte borde.

"Och så blev jag sjuk, jag blev den skuggan du ser nu"

Du är ånga, jag är luft. Jag fattar inte. Inte alls. Det blir inte bättre. Det borde vara det. Allting har förändrats, men jag känner likadant. Obehag. Sveda. Min arm ser åt helvete förjävlig ut. Benen slutar inte blöda. Smart att antidepressiva är blodförtunnande när man ger dem åt självskadande horbarn som jag.

Jag orkar inte äta längre, orkar knappt upp ur sängen, orkar knappt starta datorn för att kolla på film i sänghelvetet, orkar inte tvätta mig, orkar inte sminka mig. Ingenting. Jag bara tynar bort. Jag orkar inte hålla masken längre. Försöker gå all in på vissa plan, men det funkar inte. Jag får dö med ouppklarade saker. Jag når bara inte hela vägen fram.

Min mamma säger åt mig att läsa om jag ändå inte orkar med annat. Men min koncentrationsförmåga suger. Jag kan inte läsa. Måste läsa samma ord tusen gånger för att det ska gå in. Kan knappt skriva detta. Jag vet inte vad jag pratar om. Vad som ens händer. Vem jag är och vart jag är på väg. Frågetecken. Så många jävla frågetecken.
Vill vrida mig ut och in, bli både blind och döv, vill inte kunna skilja på dröm och verklighet.

Jag förlorar ett krig. Kanske till och med två. Står bara här helt jävla ensam, känner ingenting längre. Inte smärtan, inte tillhörigheten, är bara död.

Död och inte levande.

I am the sun, I love everyone

I need alcohol to clear my head

Det är jobbigt att vara nykter och hata sitt liv, och återuppleva en massa hemska tankar och känslor.

Har nu börjat få dimmig syn och sura uppstötningar med jämna mellanrum. Ser och hör konstiga saker ibland också. Trevligt. Hoppas att jag får cancer och dör. Orkar fan inte detta längre.

Dö, dö, dö, dö jävla hora.