nutellaunicorns blogg

I don't know anymore.. everything feels useless and hopeless, it's just me and my lonliness... all i have is the darkness...
Everything just hurts... so much. I just want everything to end.

Så jag känner mig bättre, skypar med My och vi har pratat, det fick mig att må bättre, okok.
That's it.

Jag kan på riktigt inte ta det här längre. Min mamma hatar mig och hon kallade mig för slyna och att hon inte vill ha mig hemma längre, och jag bad henne att sluta även när jag storgrät, och jag sa verkligen, "kan du lägga av?", FLERA GÅNGER. Men hon lyssnade inte. Även i skolan idag så blev jag kallad "värdelös, äcklig, kommer aldrig kunna göra något bra", det var även en tjej som sa "så ful att jag vill spotta på dig." Jag bröt ihop två gånger i skolan, och nu har jag en väldigt brutal ångestattack, jag saknar också killen jag älskar mest av allt. Igår hade mamma rejäl damp på mig o lät mig åka till mormor o när jag var där så var min mormor inte så trevlig heller utan klagade på mina betyg, FAST, jag försökte förklara att jag gör mitt bästa och ska fortsätta så, men hon sa att jag måste göra bättre. Jag kan inte bättre än vad jag gör, inte när jag mår såhär, förut tog mamma min kniv som jag använder för att skära mig med o storskrek på mig, och jag har bara cigaretter kvar, jag måste få ut allt på något sätt, och jag känner att röka ut allting inte är nog för att allt ska komma ut, nu när min kniv är borta så ser jag bara en utväg från allt.

Förlåt.

Idag var jag hos läkaren, fick sprutor som gjorde bajsont, min lillebror satt och tokgarvade för att jag tyckte att det var läskigt, han är väl modigare än mig, i guess, sen gick jag, mamma och min lillebror och åt kinamat på buffe, och sen åkte vi hem, jag o min lillebror spelade GTA, sen hämtade Gabriella mig o vi åkte och matade fåglar, uppenbarligen så gillade dom att vara närgångna.

Just nu, sitter jag o storskakar, jag hyperventilerar, o det bara rinner tårar ner för mina kinder hela jävla tiden.. idag i skolan så bröt jag nästan ihop flera gånger... det var så sjukt jävla hemskt, jag skulle läsa högläsning i klassen, och min röst darrade jättemycket och jag hade världens klump i halsen, och alla glodde på mig. Det var så sjukt jävla hemskt, sen efter lektionen, så gick jag in på toan och skakade jättemycket och var påväg att gråta, men jag låter inte mig själv gråta i skolan. Allt gör så in i helvetes ont, jag vill inte ens tro på att det här är verkligt, det är typ som att en av mina värsta mardrömmar har blivit verkliga. Och jag vill verkligen bara att det slutar göra ont.. Jag vill ha tillbaka honom.

Imorgon ska jag få ledigt från skolan cause jag är bäst, nej men. Mamma och jag ska gå till läkaren vid elva o så, så jag missar en del och då bestämde mamma o min lärare att jag inte behövde gå, så efter att vi har varit hos läkaren så ska jag, min mamma och min lillebror Rasmus gå och äta kinamat, typ en av mina favoritmater(jag vet inte vad fan det heter). Sen ska jag fråga mamma om jag kaaanske kan få ta snakebites, för hon har nämligen funderat på det fast det blir troligen till höstlovet isåfall, sen ska jag väl köpa en bandtröja(för jag har överdrivet mycket pengar och får 1400+min månadspeng i helgen), vet inte vad jag ska göra med allt, antingen spara till en stationär dator för min laptop suger horkuk, eller så sparar jag dom ifall BvB skulle komma till Sverige igen, för jag fick inte se dom i Mars, min mamma var rädd för saker som kunde hända på koncerten o så hahahha. Meeenn, min elcigg funkar, o det är cherry smak på den, fast jag funderar på att beställa Nutella smak eller mint smak från internet. Det var väl allt antar jag. Eller nä, måste länka videos som jag älskar att kolla på :"3
En av mina absoluta favorit videos of all timeeee

Pewdiepie är bäst, han får mig alltid på bra humör.



Desamma med morran och tobias xD

Well, ska spela nu, cya cx

Fick den frågan av några, varför jag mår så sjukt himla dåligt, och jag skulle tydligen öppna upp mig, så jag ska berätta vad som har hänt det här året(för alla händelser under det här året påverkar mig fortfarande), det kan dock bli jävligt deprimerande, och jag är en väldigt äckligt deprimerad person,so yeah.
Jag hade varit deprimerad ett bra tag, sen 2012 kanske vet inte riktigt, men det blev bara värre och värre, så när skolan började igen så hade jag inga vänner, ingen ville umgås med mig, det här var i Januari, då jag fortfarande hade "normal" stil. Jag var som väldigt deprimerad, och blev aktiv på sociala medier, jag fick kontakt med en kille från England, vi kom rätt bra överens och pratade på Skype ofta, efter bara några dagar så blev jag kär i honom, och det visade sig att han kände samma sak, eller jag trodde att han gjorde det.Han var ju också 18 och en mörk kille som man typ brukar se på klubbar(ni fattar),populära typen med andra ord. Han ignorerade mig ungefär hela tiden, och jag blev deprimerad igen och berättade att vi borde ha mer kontakt, han sa då att han blev ihop med mig för min skull och att han inte kände något egentligen.Så jag blev dumpad, och fick ont i hjärtat som fan (detta var nog kring 23-24 januari). Sen började få kontakt med en annan kille från Oslo, som jag verkligen blev kär i, jag trodde att han gillade mig tillbaka osv för han var ju skitsnäll och brydde sig verkligen. Vi skypade rätt ofta i början när vi hade kontakt, och eftersom han är väldigt emo/goth/dark eller ja, så började jag färga mitt hår och byta stil, vilket eleverna i min skola snabbt reagerade på. Dom sa massa elaka saker, och det fick mig deprimerad, men jag hade fortfarande den här killen i Oslo, så jag brydde mig inte så mycket, men han sa sen att han gillade mig som kompis, jag tog skitilla upp eftersom jag trodde att vi hade något, tidigare den veckan fick jag reda på att min pappa hade haft en stroke.Och när då den här killen sa att han inte gillade mig så bröt jag ihop totalt, och försökte bland annat ta livet av mig genom att skära upp min arm. Min mamma fick reda på det och fick först för sig att jag skulle in på behandlingshem, men jag började istället på Bup, och vid denna tid hade jag nästan ingen ork att vakna längre. I maj skaffade jag mig en flickvän, som var otrogen mot mig, och jag mådde sämre och sämre (går inte in på det), när sommarlovet kom så trodde jag att jag skulle må bättre, vilket jag också gjorde, jag började umgås mer med en kompis jag tidigare hade varit kär i, och vi blev ihop, sen hände inget mer förutom att den 25 juni så var de 6 år sen Michael jackson(min förre detta idol) dog, och den 13 Juli så var det 2 år sen Cory monteith dog (en av mina favorit skådespelare), två dagar efter den 13:e juli så gjorde jag o min dåvarande tjej slut av vissa anledningar. Jag mådde brutalt dåligt, och ville inte leva. Den 21 juli (tror jag) så fick jag besked om att jag den 25:e skulle få åka till den här killen i Oslo, och jag blev jätteglad (trodde att vi skulle bli tillsammans o så), så när jag åkte till honom så blev jag direkt kär i den han var, jag kände att jag kunde känna mig bekväm o trygg med honom. Så när jag skulle åka hem så fick jag en ångestattack på tåget, (han hade sagt att han inte kände samma sak), så jag gick och beställde vin och drack mig full,när jag kom till Svergie igen så skrev jag med en killkompis som jag hade haft känslor för innan, och dom kom då tillbaka väldigt starkt, han var tydligen småkär i mig o ja vi träffades och blev ihop, jag blev ju otroligt jävla kär, och drunknade i honom, han tog hela jävla mig. Så när han åkte hem så mådde jag piss, men skulle försöka gå i skolan för våran framtids skull, jag blev mobbad i skolan när den väl hade börjat igen, men jag åkte till honom en gång efter att skolan hade börjat, jag mådde smådåligt där för jag var rädd att han skulle hitta någon annan, men vi låg i en slags kompisgunga (ni vet nog vad det är), och han sa att det här var det första förhållandet han kände sig trygg i, och att han kunde se oss ihop om 10-20 åt tillsammans, och jag skulle alltid ha honom. Jag kände mig bättre fast när jag väl åkte hem så bröt jag ihop för jag ville inte lämna honom, och mådde jättedåligt på hemresan. Jag fortsatte bli mobbad i skolan men som sagt försökte för våran skull. Sen började jag må dåligt över min pappa igen, och jag fick även reda på att en jättebra kompis från nätet hade tagit livet av sig. Inte så långt efter detta så dumpade min kille mig för distansen, han mådde tydligen dåligt över distansen och orkade inte. Världens helvete brakade ut för mig och jag blev extremt självmordsbenägen, den natten var även den första som jag verkligen storgrät mig till sömns, och dagen efter försökte jag då ta livet av mig.
Vet inte direkt vad mer jag ska skriva, soooo...




Här är två jättefina minnesvideor åt Cory monteith, låtarna brukar få mig deprimerad över det här året men yeahh..

I just can't be here anymore... i don't wanna be here. i cannot fucking live like this, it's just hurts so fucking much.
I can't do this.. My tears are streaming down my cheeks.. and nothing gets better.. i almost killed myself today, to bad i didn't succed.
Guess that's it.

This song describes my sitation pretty much.
https://youtu.be/dkzbWSNiH_w

Duktig jag är, singel again, lucky fag whore you can't handle love... Pathetic.. lol....
Blev tvärmobbad idag i skolan igen o blev tillsagd att jag är anledningen till att min pappa är sjuk...
Inte nog med det så har jag blivit dumpad av min kille som jag trodde var min själsfrände.....
Vill bara inte fortsätta... asså seriöst..... pallar verkligen inte... hyperventilerar.. skakar... storgråter... Och jag bara inte fortsätta....
Allt är hopplöst...bara... skjut mig tack...



Antar att de va de....

jag har åkt buss från gbg hem i 6 timmar idag, var hos daniel, och jag känner mig överlycklig. Jag längtar redan tills vi ses nästa gång, jag ska skaffa en ring tills dess heh cx well ska typ se anime nu o äta glass, så ha en gif på mig

Btw halsbandet han gav mig älskar jag