Varför är jag såhär?

Fick den frågan av några, varför jag mår så sjukt himla dåligt, och jag skulle tydligen öppna upp mig, så jag ska berätta vad som har hänt det här året(för alla händelser under det här året påverkar mig fortfarande), det kan dock bli jävligt deprimerande, och jag är en väldigt äckligt deprimerad person,so yeah.
Jag hade varit deprimerad ett bra tag, sen 2012 kanske vet inte riktigt, men det blev bara värre och värre, så när skolan började igen så hade jag inga vänner, ingen ville umgås med mig, det här var i Januari, då jag fortfarande hade "normal" stil. Jag var som väldigt deprimerad, och blev aktiv på sociala medier, jag fick kontakt med en kille från England, vi kom rätt bra överens och pratade på Skype ofta, efter bara några dagar så blev jag kär i honom, och det visade sig att han kände samma sak, eller jag trodde att han gjorde det.Han var ju också 18 och en mörk kille som man typ brukar se på klubbar(ni fattar),populära typen med andra ord. Han ignorerade mig ungefär hela tiden, och jag blev deprimerad igen och berättade att vi borde ha mer kontakt, han sa då att han blev ihop med mig för min skull och att han inte kände något egentligen.Så jag blev dumpad, och fick ont i hjärtat som fan (detta var nog kring 23-24 januari). Sen började få kontakt med en annan kille från Oslo, som jag verkligen blev kär i, jag trodde att han gillade mig tillbaka osv för han var ju skitsnäll och brydde sig verkligen. Vi skypade rätt ofta i början när vi hade kontakt, och eftersom han är väldigt emo/goth/dark eller ja, så började jag färga mitt hår och byta stil, vilket eleverna i min skola snabbt reagerade på. Dom sa massa elaka saker, och det fick mig deprimerad, men jag hade fortfarande den här killen i Oslo, så jag brydde mig inte så mycket, men han sa sen att han gillade mig som kompis, jag tog skitilla upp eftersom jag trodde att vi hade något, tidigare den veckan fick jag reda på att min pappa hade haft en stroke.Och när då den här killen sa att han inte gillade mig så bröt jag ihop totalt, och försökte bland annat ta livet av mig genom att skära upp min arm. Min mamma fick reda på det och fick först för sig att jag skulle in på behandlingshem, men jag började istället på Bup, och vid denna tid hade jag nästan ingen ork att vakna längre. I maj skaffade jag mig en flickvän, som var otrogen mot mig, och jag mådde sämre och sämre (går inte in på det), när sommarlovet kom så trodde jag att jag skulle må bättre, vilket jag också gjorde, jag började umgås mer med en kompis jag tidigare hade varit kär i, och vi blev ihop, sen hände inget mer förutom att den 25 juni så var de 6 år sen Michael jackson(min förre detta idol) dog, och den 13 Juli så var det 2 år sen Cory monteith dog (en av mina favorit skådespelare), två dagar efter den 13:e juli så gjorde jag o min dåvarande tjej slut av vissa anledningar. Jag mådde brutalt dåligt, och ville inte leva. Den 21 juli (tror jag) så fick jag besked om att jag den 25:e skulle få åka till den här killen i Oslo, och jag blev jätteglad (trodde att vi skulle bli tillsammans o så), så när jag åkte till honom så blev jag direkt kär i den han var, jag kände att jag kunde känna mig bekväm o trygg med honom. Så när jag skulle åka hem så fick jag en ångestattack på tåget, (han hade sagt att han inte kände samma sak), så jag gick och beställde vin och drack mig full,när jag kom till Svergie igen så skrev jag med en killkompis som jag hade haft känslor för innan, och dom kom då tillbaka väldigt starkt, han var tydligen småkär i mig o ja vi träffades och blev ihop, jag blev ju otroligt jävla kär, och drunknade i honom, han tog hela jävla mig. Så när han åkte hem så mådde jag piss, men skulle försöka gå i skolan för våran framtids skull, jag blev mobbad i skolan när den väl hade börjat igen, men jag åkte till honom en gång efter att skolan hade börjat, jag mådde smådåligt där för jag var rädd att han skulle hitta någon annan, men vi låg i en slags kompisgunga (ni vet nog vad det är), och han sa att det här var det första förhållandet han kände sig trygg i, och att han kunde se oss ihop om 10-20 åt tillsammans, och jag skulle alltid ha honom. Jag kände mig bättre fast när jag väl åkte hem så bröt jag ihop för jag ville inte lämna honom, och mådde jättedåligt på hemresan. Jag fortsatte bli mobbad i skolan men som sagt försökte för våran skull. Sen började jag må dåligt över min pappa igen, och jag fick även reda på att en jättebra kompis från nätet hade tagit livet av sig. Inte så långt efter detta så dumpade min kille mig för distansen, han mådde tydligen dåligt över distansen och orkade inte. Världens helvete brakade ut för mig och jag blev extremt självmordsbenägen, den natten var även den första som jag verkligen storgrät mig till sömns, och dagen efter försökte jag då ta livet av mig.
Vet inte direkt vad mer jag ska skriva, soooo...




Här är två jättefina minnesvideor åt Cory monteith, låtarna brukar få mig deprimerad över det här året men yeahh..