Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Swingpjatt
Medlem sedan:
2012-01-27
Kollar på An extremly goofy movie nu och wtf... Händer med den svenska dubbningen??? VAIHELVETE ÄR DET HÄR??
Har sett den förut men asså hade glömt det här... Skippar nog att kolla på svenska och tar original versionen istället.
Also vad händer med Roxanne??? Vill veta vad som hände med henne?????
Otp ju, hon var min maincrush som liten ju...
Jag saknar att bo i Uppsala, tro det eller ej.. Men när jag bodde där så var jag nära de personer som faktiskt är mina "riktiga vänner" ping Slyna, hora, kukslaktarN, Google, porrpung ni är bäst okej glöm aldrig det.
Så jag kollar på A goofy movie ännu en gång because däckade så jävla hårt igår.
That översättning dock... Blev så förvirrad som unge för det är ju EN OST på flaskan... It's a LEANING TOWER OF CHEESEA inte kolasås...
Någon som kan relatera?? Nähä okej...
Efter det här ska jag kolla på Hercules eller TINTIN för har inte kollat på Tintin på evigheter. Hmmm vilken dock?
Ja, jag är världens TÖNT lev med det.
De låtarna var mitt JAM för 10 år sedan och är fortfarande de idag. 8)
Jag vet, jag skrev det här inlägget för typ snart exakt ett år sedan. Fortfarande relevant
Ska försöka ta mig ur det här jag KAN och jag SKA. Ska mysa ner mig i sängen och kolla mina favorit disneyfilmer. Typ A goofy movie, hercules och mulan!!! Ska dra i mig flera liter choklad oatly också. Jag vill bli klappad också men får skeda pikachu som vanligt (8
Har kraschat ordentligt igen och folk i min omgivning har börjat märka av det nu. Var helt borta igår och jag försökte verkligen bedöva allt.
Kan knappt gå nu och hela foten är blå. Fick lova mamma att ta det lugnt med mitt drickande för det börjar gå för långt ännu en gång. Vet ej hur jag ska hantera allt det här nykter I really don't. Vill inte att någon ska känna ansvar för något så väljer aktivt att isolera mig igen. Jag orkar inte visa mig såhär för någon. Modesty var påväg att ringa polisen igår om jag inte skärpte mig.
Jag vill inte bryta löftet men vet ej vad jag ska göra.
Känns inte heller som att det finns någon där för mig på det sätt som jag funnits där för dem. Känner mig så bortglöm och som ett andrahandsval.
Som alltid. Ingenting har ändrats och jag får fortfarande inger hjälp. Medicinerna har slutat funka. Varken mina ssri eller mitt lergigan och quetiapine.
Är rädd för mig själv för att jag vet vad jag är kapabel till. Seperationsångest och allt det där. Varför är jag så jävla naiv? Varför låter jag folk stampa på mig? Jag orkar inte merjagorkarintemer