Jinekologens blogg

Jag vill kunna franska. Det låter så bra både i trubadurmusik och hiphop. Önskar jag inte hade denna grava gramatiska inkompetens.

Bokstavligt talat kolla hur bra ögat mår:


Hur jag lyckades? Duschade en patient som hade spreylackerat hela sig och sin säng. Tänkte, än en gång..., inte på den rådande stänkrisken och ovan ser ni resultatet. Så tvättat mitt öga med något medel som skulle va bra. Hittade sedan även bajs på min underarm som varit där säkert 2 timmar. Älskar mitt jobb glademoji.

Nu ska jag åka buss i 3.5h till min fina flicka. Är orolig att jag ska lukta bajs. Men duschat och skrubbat sönder mig så kanske bör gå bra.
Hur är er söndag? Hoppas ni slipper bajs.

Står och tar en cigg. Basen har så hög bpm att den nästan flyter samman till ett enda dovt men melodiskt slag. Hade ingen aning om att det var stamp här omkring. Låter som det är någon form av psy vilket är min fav. Däremot blir jag väldigt irriterad. För jag befinner mig på en plats där det inte borde vara något jävla rave. Jag är på jobbet. Och jag har basen slå även inomhus. Rave i all ära men hos oss bor 15 gravt psykiskt sjuka. Vid deras typ av sjukdom är alla sinnesintryck väldigt förstärka, inklusive hörseln.

Jävla dilemma. Ska jag ringa aina eller något för jag är nojjig att mina patienter som jag bryr mig för mycket om ska bli rädda/psykotiska? Men älskade rave osv så ah vill inte fucka deras hypade mood. Hur fan ska man göra.

En update om flytten. Kom på tal vid rapporten med en kollega idag. Att jag inte vet hur jag ska kunna flytta alla mina saker från en stad till en annan. Hon sa att hennes man ändå var ledig hela sommaren och att de gärna hjälpte mig. Jag nekade förslaget typ 100 gånger för jag kan bara inte ta emot hjälp utan att själv ha varit den som hjälpt först liksom. Blir galen på mig själv. Varför är det så jobbigt att vara jobbig för någon annan? Jag förstår inte. Kort sagt har jag ännu inte funnit mina testiklar, inte talat med mina pappor än heller. Och nu är det mindre än 2 veckor kvar stressen är real. Men hon var envis faktiskt så slutade med att jag avfärdade det genom att säga att jag först ska höra mig för med andra, vilka ens känner ingen med bil haha, och sedan höra av mig till henne. Jag borde ta emot denna hjälp då den typ är ett mirakel från entiteten i molnen men... Att vara jobbig är jobbigt. Det jobbigaste. Så vi får se. Testikeljakten fortsätter. Paniken och stressen kramar mig på ett tämligen omysigt sätt.

Dags för kaffe och nattarbete.

Tills jag ska, eller rättare sagt kan, flytta. Har ännu inte funnit mina testiklar och av denna anledning ej vågad be någon av mina pappor om flytthjälp. Varför är det så fruktansvärt jobbigt att be om större ting? Har alltid haft mycket problem med det. Problemet är att det är problematisk att känna sig själv som ett problem för någon annan som man finner att man redan givet tillräckligt med problem? Jag tror det är därför iaf. Men Vi får se, snart lär stressen fungera likt en magnet och dra tillbaka mina tappade testiklar. Ironin, käre läsare, är att det blir mindre och mindre tid till flytten vilket = mindre och mindre troligt att de har tid att hjälpa mig då. Jag orkar inte. Med sådana här saker är jag för jävla feg. Mor kan jag inte fråga heller då hon har grav kronisk reumatism. Så konka låder är inte hennes thang. Kommer säkert sluta med att jag inte vågar och får anlita en flyttfirma, kostar ca 10 000. Money well spent. Fuck me och min feghet. Nu ska jag ha kaffe.

Två toppar är fan bra.

Hej godmorgon. Nu har jag nyss vaknat och nyss gått på mitt fjärde nattpass irad. Tre nattjävlar kvar. Hade ett besynnerligt samtal som start på dagen men det var rätt roligt. Folk är för söta ibland. Men blir rätt galen över det här med att der äntligen är fint väder. Men jag sover bort hela dagarna för att jag jobbar natt hela tiden. Jag vill festa, träffa min flickvän och hitta på saker. Men istället är jag fast på psyk och jobbar natt efter natt. Börjar kännas lite

För övrigt scrollade jag igenom mycket av min blogg i natten tills idag. Den var mycket roligare, anigen pinsammare, än nu. Orkar inte riktigt vet inte varför. Det är märkligt. Nu är det färdigfilosoferat. Dags för kaffe. Kram på er små emos.

Kan man söka i sin egen blogg via titlar eller något för vill hitta ett inlägg men orkar inte bläddra igenom 90+ sidor med pinsam skit tack.

Så arbetspasset börjar med att en patient jagar mig med ett par jeans och försöker piska mig. Lyckades sno detta fasansfulla vapen och nu tittar vi och skrattar till the blue planet av bbc. Spillde dock ut mitt kaffe när jag sprang runt rip.