Nu var min tanke att jag skulle skriva ett långt blogginlägg om mina tankar om livet, drömmar, ambitioner, mål och vad som spelar roll. Jag skulle skriva om mitt band, min roll i bandet som sångare och jag skulle skriva om hur jag saknar att spela gitarr i ett band. Jag skulle skriva om hur jag saknar känslan av att skapa en musikalisk harmoni som grund för en låt med ett instrument i handen till skillnad mot sång, som snarare är ett pålägg ovanpå den färdiga grunden. Hur jag ibland kan känna mig kreativt hämmad som sångare och hur det på ett sätt är understimulerande efter att ha spelat gitarr i band i tio år. Jag skulle även skriva om hur mycket uppoffringar man gör på daglig basis, uppoffringar för andra människor och uppoffringar för deras drömmar. Uppoffringar som de inte ser, aldrig kommer veta att man har gjort och aldrig kommer tacka en för - men uppoffringar som de aldrig hade klarat sig utan att man gjorde. En skugga på väggen som drar i trådar. Jag skulle skriva om hur det någonstans ändå blir värt dessa uppoffringar för att man vet att man gör en god sak - och trots att man får skit för andra saker så sväljer man det, för man vet att man gett samma människor mer än vad man kan förklara, och mer än de skulle tro på. Man behöver inget tack; för man vet att man gjort världen till en lite bättre plats utan att folk märker av det.
Jag skulle skriva om hur mycket jag värdesätter vänner och folk som gör saker för mig och hur svårt jag har att ta emot gåvor från vänner utan att jag tycker det känns påtvingat. Som om de inte menar det egentligen. Att det är något de gör i ren skuldkänsla eller för att de tycker synd om en av olika skäl. Att jag blir rörd när någon säger att jag är bra på något, eller att jag är en bra vän. Eller bara att frukosten jag lagade åt dem var god. Att deras morgon, som börjat dåligt, blev bättre efter att jag bryggt kaffe åt dem. Dessa stunder, ögonblick och relationer; dessa skulle jag skriva om att jag värdesatte.
Jag skulle förklara att jag ibland ifrågasätter mig själv och vad jag värderar högt; och ifall drömmar är värt priset av förlorad kärlek.
Men tyvärr hinner jag inte skriva om något av detta.
Ska på jobbintervju imorgon bitti; behöver all sömn jag hinner få.
Inatt fick jag cirka tre timmar sömn. Detta för att jag idag var kallad till möte på Arbetsförmedlingen vid 8:30. Jag skulle nämligen skriva in mig i deras Jobbgaranti för Unga, vilket innebär att man får bidrag på ett par tusen i månaden samt får lite coachning inom jobbsökande och så. Då jag är en ung man i mina bästa år så är pengar ytterst lukrativt och därför har det här programmet varit något jag velat komma igång med ganska länge.
Så jag kommer dit, sitter igenom en föreläsning, och ska slutligen skriva in mig.
Då får jag veta - helt out of the blue - att man inte får åka utomlands när man är med i detta.
Eftersom Overworld nu har lite utlandsspelningar bokade så slutade allt med att jag inte blev inskriven.
Så ingen arbetslöshetsersättning blev det i slutändan. Att mötas av detta efter tre timmars sömn var inte dagens bästa fest.
Åkte hem och la mig i sängen igen. Lika bra att få lite sömn, liksom.
Hör att telefonen ringer brevid mig när jag ligger i sängen. Dolt nummer.Jag svarar aldrig på dolda nummer. Meh, är väl en telefonsäljare.
Oj, ett nytt röstmeddelande?
Hej, jag heter blabla och ringer från blabla. Du hade skickat in en jobbansökan hit. Om du fortfarande är intresserad av platsen kan du ringa mig på nollsjublablabla
I våras producerade vi en kort web-serie under vår fundraising-kampanj, kallad "Our Reality".
Serien, på tre avsnitt, följde vårt liv, upplevelser och händelser som medlemmar i Overworld.
Från och med idag släpps denna serie till allmänheten!! Ett avsnitt släpps per vecka, med del 1 ute redan idag!
Haft en filosofisk dag med min kusin Timi som sovit här. Vi har bara vandrat runt här hemma på Ekerö en hel dag och bara pratat om livet, världen, samhället och...att leva. Välbehövt, nu känner jag att jag lever lite mer igen! <3
Nu har han dock åkt hem och hans plats i min lägenhet ska snart tas av Kitcha som bad att få spö i den traditionella grenen Empire Earth. Barmhärtig som jag är så vädjar jag hans önskan och ska strax döda honom.
Japp. Jag såg Tenacious D.
Jag stod ABSOLUT LÄNGST FRAM VID STAKETET.
Detta var den bästa konserten jag någonsin varit på. Och all in all en av de bästa kvällarna i mitt liv.
Jag är så jävla lycklig, skakig och gråtfärdig fortfarande.
Herregud..................... <3
får inte in att det här har hänt ,___,
Tycker så jävla synd om alla som inte kom in, hade flera vänner som inte kom in innan grindarna stängde. Kön gick tydligen bort över Djurgårdsbron... Så sjukt!
