zackdefqons blogg

Jag vet att ni tror på det ni ser, ni tror på lögnen. Men ni kan inte lägga märke till tanken med det hela.
Nej, jag tillåter inte mig själv att bli sådär igen. Jag är jag, helt utan undantag.

Normen kan dra åt helvete.

Utkast: April 23, 2010

Ingen förstår hur jävla svårt det är att få stå ut med dig, vilket jag har fått göra i åtta hela år nu.
Du har ingen som helst rätt till att bestäma över mig och vägleda mig till det som du anses vara rätt.
Det liv som jag har haft tillsammans med dig är fan som ett jävla hundliv, ibland när du inte orkar semig avvisar du mig från er allihopa, låter mig få sitta inlåst på mitt rum medans resten av er sitter och skrattar och pratar somom ingenting har hänt. Det jag vill ha sagt i detta inlägget är att jag inte längre orkar stå ut med en idiot som sadisitskt psykar ned en och får göra hushållsarbete 24/7. Det är inte okejmed slaveri, vliket jag har fått hålla på med sedan åtta års ålder.. Det är hemskt, att livet skall vara så jävla orättvist ibland.Mamma kan verkligen inte hålla fast vid honom, jävla serb jävel, dö.

- - -


Även att vara dotter till en alkohol samt drog missbrukare är ingenting som får en på bättre tankar.
Aldrig någonsin har jag hamnat i liknande situationer, aldrig har allt varit så jävla hemskt.
Alltid när jag varit liten, var jag pappas flicka.. Och se nu, han tvivlarpå mig, sermig som ett missfoster.
han ville aldrig ha mig, jag är inte värd och få leva. Min pappa kan aldrig se mig i ögonen utan att de är helt jävla
rödsprängda, och jag vill inte vara en del utav hans drogbesatta fantasivärld fylld med lögner.
Han tog förgivet att det var jag, och började slå på mig våldsamt,slå söndermina grejer och putta in mig i dörrar. Skrek åt mig att jag inte var hans dotter.. Det tog hårt på mig, och jag menar, det var inte bara blåmärkena, utan hans ord som slog mig i ansiktet.

Jag har ingen pappa längre..

jag vet inte vad jag ska göra med mig själv längre.
jag har huvudvärk hela tiden, jag blir alltid lätt irriterad och jag vill helst inte vara ute. jag känner mig så konstig. jag äter ingenting, jag sover inte. jag är bara allmänt tystlåten av mig.
det känns som ett stort svart hål inuti mig som växer och blir större hela tiden. Såret i hjärtat läker sakta men i omgivningen är allting helt svart. Någonting äter upp mig sakta innifrån. jag vet inte vad jag ska ta mig till med mig själv. Jag har äntligen slutat med skärandet men ändå så lockar rakbladen. jag har lagt ifrån mig mitt enda rakblad som jag har kvar i min halskedja som jag brukade ha runt halsen , gömt den i min bok och försöker att inte fokusera blicken på boken. Jag bara ligger i min säng och tittar upp i taket och tänker på ödet. Vad händer sen?

gah. huvudvärken tränger igenom huvet snart. jag orkar inte med ännu en sömnlös natt. jag vet att det låter konstigt men jag känner mig väldigt ensam. jag behöver någon för mig. Någon som kan finnas där för mig när jag behöver kärlek och som kan hålla om mig och beskydda mig mot den onda omgivningen. Nån som kan ge mig den kärlek jag aldrig fick.
jag har verkligen konstig fantasi.. men . det går inte att beskriva den känslan som jag har nu..


" i'm a dreamer"..

Kan inte tro på verkligheten, det får inte vara över.
Du är den enda för mig, och allt som jag behöver.
Inget kommer nånsin bli detsamma igen,
jag längtar efter dig och jag saknar dig än.
Du var allt för mig gubben, fan vi gjorde allt ihop.
Jag trodde faktiskt att det alltid skulle va vi två.
Vi var ju gjorda för varann, och du var min bäste vän,
men bäst att skit i allt, och börja om igen.
Men hur ska det gå när bara du finns i mitt huvud,
allt jag tänker på är dig och det vi gjorde.
Vet du hur mycket skit jag tog emot för din skull?
Vet du hur många vänner jag svikit för din skull?
Kommer du ihåg, vi kunde skratta åt allt.
Mitt hjärta är öppet och alla bara strör salt.
Det gör ont, själen bara svider, när jag som vanligt
tänker tillbaks i tiden, på tiden det var du och jag,
tiden det var vi två. Du vet precis som jag att en gång
var det faktiskt så. VIll känna lycka med dig igen, och hålla
din hand igen. Kan du inte fatta, jag saknar dig verkligen.
Du såg mig, innan någon annan sett mig.
Men jag förändrades, sen dög jag inte åt dig.
Du älskade mig så som jag en gång var, det gör du inte längre
och det sårar mig idag.

Jag älskar hela dig, inte bara ditt utseende.
Din personlighet, ditt underbara leende.
Du är så underbar, snälla ge mig en chans.
Vill bara va med dig, o ingen annan stans.

Nu lever du ditt liv, och nu lever jag mitt.
Man måste ta en dag i taget, och sköta sitt.
Men jag tänker på dig varje dag, varje minut.
Jag hoppas denna saga kommer få ett lyckligt slut.
Det gör ont i mitt hjärta att vara utan dig.
Du var så jävla mycket, du är allting för mig.
Du var den jag kunde prata med när jag mådde skit.
Det är tack vare dig som jag tagit mig hit.
Alla minnen som vi skapade, har du glömt varenda en?
Jag vill bara ha tillbaks tiden med dej igen.
Vi hade ett språk, som ingen annan förstod.
När jag kolla på dig förr, så stog du och log.
Men nu när jag tittar på dig, ser du inte mig.
Du tittar förbi, som du aldrig någonsin kännt mig.
Det sårar mig, spela roll vad jag gör, du märker
inte mig, du varken ser eller hör.

Jag älskar hela dig, inte bara ditt utseende.
Din personlighet, ditt underbara leende.
Du är så underbar, snälla ge mig en chans.
Vill bara va med dig, ingen annan stans.