Den här Julen...

De va lite planerat, jag skulle bara skriva det där lilla enkla. "God Jul :)" de va allt. Men sen kom de ett oförväntat svar... " God Jul, hur mår du max?" Paniken slog in, jag fick andnöd, hjärtklappningar och en sjukt glad känsla i hela kroppen samtidigt. Chocktillstånd. Hon svara. Hon verkar bry sig. Konversationen fortlöpte, hela dagen. Fram o tebax med långa meddelanden, de fortsatte till nästa dag, två meddelanden (små uppsatser) in så slutade svaren komma. Sen dess, tystnad. Mitt i allt.
Jag vet att det är komplicerat mellan oss, men hon kunde väl kanske säga att hon inte pallar mera? De finns kvar något mellan oss, de e de som hon fruktar. De som jag vill bejaka. Jag låter det vara, kanske kommer nästa år förändra hennes syn på saker. Om inte annat så kommer nästa år antagligen vara lika segt som detta. Ensamhet. Då ensamheten är mer värd än något som betyder mindre än henne, jag kan inte gå vidare utan att vara mer säker. Säker på att någon annan är mer rätt för mig, vilket just nu verkar svårare än att hitta en levande blomma i vinter kylan. Jag hoppas och tror på att nästa år kommer medföra något nytt, en förändring av mitt liv. Förhoppningsvis så snart som möjligt :)