Dagarna som bara flyter som moln gjorda av kräm...

Denna helgen har varit sjukligt seg. Första helgen på länge jag inte haft något att göra... dvs. utom att tänka. Vilket i mitt fall inte alls är bra. Raka motsatsen. Min hjärna har gått i högvarv och allt är bara knas... Jag får för mig att alla hatar mig eller bara inte vill ha med mig att göra. Jag försöker koncentrera mig på något annat.... något annat att tänka på än att jag känner mig avvisad av mina vänner, dålig idé. För då kommer de där två människorna upp i min hjärna. De två som inte förstår hur mycket de betyder för mig. De som antagligen har en aning, men ändå inte är i närheten av den kontroll de skulle ha över mig.

Jag går vidare, försöker skriva en o en annan låt om det. Går ganska bra, men blir inte nöjd. Skapar om, fixar om allt o sen blir det bara mera att arbeta om... allt jag har nu är kompet och en halvkass refräng....

"But if you lend me a heartbeat
I'll guess I'll stay, until you find your own way
Just lend me a heartbeat
And I'll stay, This way"

Har velat skriva en sån här låt så länge att allt bara blir oklart kring hur det egentligen låter... Hur det egentligen fungerar och hur jag vill ha det.... Om jag bara kunde få spela upp låten för DIG, den där personen.... Men de kommer inte ens hända om jag försöker. Samt att det skulle gå skit.

Sitter här i natten, bör lägga mig, skola imorn.... Istället sitter jag här, skakar medan jag skriver. Gråter. Nervös över inget. Tror att jag gett upp, men samtidigt är det vad jag trånar mest efter.

...vill skylla lite av allt på min medicin, men tror inte att den är boven i dramat.