att allt ska va så svårt...
jag brukar inte skriva här men nu måste jag skriva av mig nån stans och det fick bli här.
sitter på intensivkurs i vansbro för körkortet och börjar få smått panik över att jag har uppskrivning på torsdag :s. men det är väl ett rätt litet problem skulle jag kugga så går det alltid att göra om.
mitt största bekymmer är att jag har varit tvungen att tagit det jobigaste beslutet jag någonsin tagit, 0en 6ch andra s5dan så är det mitt ansvar som djurägare att ta det beslutet nu när det var dags :/
det här med att sakna personer som man inte ska sakna är jag tydligen väldigt duktig på, jag ska egentligen inte klaga jag har det nog rätt bra och sen har jag den bästa pojkvännen man kan tänka sig, men ändå personer som jag vet inte vill prata med mig dyker ändå upp i mitt huvud och gör sig påminda för att jag saknar dem, och allt är egentligen mitt eget fel för att jag betedde mig som jag gjorde. det är verkligen lätt att vara efterklok, men jag brydde mig ju bara tänk så fel allt kan bli :(
undrar hur jag ska klara mig igenom detta när jag inte har min älskade bebis att prata med längre? :(