raandom

Jag vet hur det känns, att vara fångad i sig själv.
Varför är det så svårt att förstå?
Är det så svårt att se.. är det så svårt att älska mig?
____________________________________________
".. Ni kanske inte tror att något av detta är sant, att en människa inte kan må så här dåligt, men jag orkar inte längre. Kan inte någon bara fråga hur det är, kanske skulle allt bli så jävla mycket bättre för det här livet är fan inte värt att leva."
____________________________________________
".. Varför tog det aldrig slut? Han bad dem att sluta som så många gånger förr. De skrattade åt honom. Fy fan vad äcklig du är! Jävla psykfall, nästan skrek Isak. Han tittade upp men vågade inte möta Isaks blick, istället mötte han Davids. David gjorde aldrig något mot honom. Kollade bara på när de andra slog och sparkade honom. David bara stod där."
______________________________________
"Jävla äckel! Bögfan! Dampbarn! Orden kastades mot han som nu stod intryckt i ett av skolans hörn. Han blundade och väntade. Väntade på att alla skulle ge sig av. Han hörde orden varje dag. Han kunde fraserna utantill. Han visste att snart skulle slagen komma. Det var det som var värst av allt. Att veta vad som skulle hända."
________________________________