Antikillar!

Just nu så är jag som många gånger förr. Anti killar.
Antingen så är det så att killarna kommer efter mig, men då är det killar som jag inte ens är intresserad utav! Eller så är det jag som går och kärar ner mig i ett svin eller 2. Och då menar jag verkligen svin (raggarsvin)
Senaste kille gav mig förväntningar, verkade vilja bli tillsammans och allting, sen när man slutade umgås med honom (när han inte hade något säkert ligg längre) så började han svina sig emot mig.

Men han är ju trots allt ett raggar svin, dem bryr sig inte om att pöken blir sårade, bara dem får ligga så är dem glada sen..

Mina medmänniskor tror säkert att jag mår bra utav att jag ler, skrattar och umgås med polare, men det säger ingenting. Jag har haft ett fejk leende i snart 5 års tid, så jag är jävligt duktig på att spela "lyklig".
Alla säger att jag ska sluta dra på sig andras problem, och att jag ska gå hos en psykolog, men nej tack. Pratar heldre med vänner, en speciell vän. För att dem känner mig, så jag slipper sitta och berätta mitt livs historia.

Syskonen skyller allt på mig, och säger astt jag har för bråttom med killarna, men om man är 17 och inte har haft ett enda bra förhållande, och alltid kastar pärlor åt svin, så är det klart att man letar vidare.
Hoppas att jag hittar någon vettig snart :D:D