Tystnaden säger allt

Det är mörkt. Kallt. Grått. Jag har ingen styrka. Jag har ingen vilja att ens försöka bli glad. Du ser på mig när jag är ledsen, du ser rakt igenom mig som ingen annan gör. Hur? Och om jag är glad som kommer det alltid nån och trycker ner mig. Tar en tegelsten från min självförtroende mur och sätter den på sin. Ju sämre jag mår, desto mer skrattar jag. Och du ser, och du märker när nått inte stämmer. Vare sig jag är tyst eller pratar. Min tystnad säger allt jag känner och tänker.