tjenalinas blogg



Tjej, 27 år. Bor i Ekerö, Stockholms län. Är offline

tjenalina

Senaste inläggen

tillsammans är vi allt
12 maj 2016 kl. 19:57
tills hjärtat slutar slå
12 maj 2016 kl. 19:23
vad gör man
12 maj 2016 kl. 19:20
permis
1 maj 2015 kl. 14:28
död åt livet
22 april 2015 kl. 17:39
----------
16 mars 2015 kl. 20:21
får damp
21 februari 2015 kl. 20:56
medicament
15 februari 2015 kl. 09:30
patetisk är ordet
9 februari 2015 kl. 16:47
låt mig dö
8 februari 2015 kl. 15:47
Visa alla

Fakta

Riktigt namn: Luder Civilstatus: Upptagen
Läggning: Bisexuell
Intresse: Sex
Bor: Själv
Politik: Feminist
Dricker: Energidricka
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2013-08-02

sen jag var 13

Jag vet inte riktigt. Är gräs knark eller är knark bara gräs? Det är lite så jag ser det.
’’Försöker förklara, jag försöker berätta hur du lyfter mig får en tung man att lätta.
Du är speciell för mig, helt underbar. Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med. ’’
Som Ras Cricket sade.
Jag har mått dåligt väldigt länge, så länge jag kan minnas ungefär. Och drogerna räddade mitt liv, till hundra procent. Jag hade aldrig suttit här idag om inte jag hade börjat röka cannabis.
Under min tonårsperiod har jag mått väldigt, väldigt dåligt. I sjuan, kom jag in där på BUP, Barn & Ungdoms Psyket för första gångerna. Rispade armar, rinnande mascara och blodiga knogar.
I åttan kom jag in, uppskurna armar och rinnande mascara och kladdig eyeliner.
I nian kom jag in där, stickan som analyserade mitt urin var super positiv på cannabis, rinnande smink, uppskurna armar och blodiga knogar.
Första året på gymnasiet, i första ring. Efter många fler besök på BUP, skickades jag på behandlingshem 50 mil hemifrån. I Göteborg, eller ja, Alingsås för att vara korrekt. Jag kom in där, proppad i droger som cannabis, benso, opiater och spice. Jag bodde där i tre månader och blev osams med alla som bodde där, tog återfall på återfall men lät det inte komma fram till personalen. Jag var smart. Men jag blev skickad på isolering i skogen, blev straffad med att inte få åka hem på permission, inte få följa med på aktiviteter osv. Sen åkte jag hem på min första permis och tog med mig 50gram spice tillbaka till behandlingshemmet. Det torskade jag på, men jag gick till personalen och lämnade ca 3 gram och sa att det var allt när jag dock hade 45 gram kvar. Sen blev jag skickad på isolering. Men det var inga problem för mig, för jag hade ju så mycket röka kvar. Personalen kom in hela tiden och försökte prata med mig men jag var så stukad att jag knappt visste vad jag själv hette liksom. Sen efter tio dagar så blev jag utskriven, utkastad och hemskickad.
Jag skrevs in i Januari 2014 och blev utskriven i Maj 2014. Sommaren 2014 la jag i snitt 10 000 kronor i månaden på röka och andra droger. Efter sommaren var det dags för att börja skolan igen, jag fick ju hoppa av eftersom att jag flyttade till Alingsås så jag började om samma kurs i samma skola igen. Vård och omsorg på Dahlandergymnasiet i Säter.
Andra året på gymnasiet, i första ring för andra gången, klev jag in på avdelning 93 på Säters mentalsjukhus, proppad i diverse droger. Min skrek av röda sträck som talade om vad som fanns i min kropp. Hela stickan var positiv förutom på heroin. Benzodiazepiner, opiater av alla olika slag, cannabis, olika internetdroger, tramadol, morfin, stillnoct, etc etc. Jag blev skickad till avdelning 65 i Falun dagen efter, avgiftningen. Jag var inlagd i Falun i över en vecka och då skrev jag ut mig själv. Jag var helt tokig och hade sådan sjuk abstinens så jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag tog mig till Borlänge och de första jag stöter på är folk som röker cannabis, så jag rökte.
Sen blev jag ren, 22 dagar utan återfall. Sen bråkade jag med Kristoffer, jag bråkade med honom över ingenting egentligen. Det var mest han som var arg på mig över ingenting och jag blev ledsen och då blev han ännu argare liksom. Så då rökte jag spice, en ny sort som jag aldrig hade provat innan. Den hette AMB-FUB och den var helt sjuk. Jag tog tre bloss och sen fick jag psykos som tack och lov bara varade i 15 minuter ungefär.
Hm, ja jag tänker tillbaka en hel del. Och jag minns. Det kan vara suddigt, men jag minns vissa saker som om det vore igår. Och ja, det är tragiskt helt enkelt. Och nu har jag storyn, kortfattat, svart på vitt. Nu ska jag åka med tåget mot Borlänge från Leksand. Har varit med min fina pojkvän idag, dock rökte vi spice. Inte bra. Men imorgon blir kanske bättre. Puss och kram, måste hinna röka.


Logga in för att kommentera