all the things i could never tell you

mardrömmar. Jag drömmer mardrömmar hela tiden, om att folk slår mig, att de som står mig närmas dör framför mina ögon, att jag tappar bort mig. att drogerna tar över mitt liv, att jag inte klarar mig, att jag är fast på denna punkt och inte kommer någon vart. Jag hatar det. Jag hatar att behöva vara själv med mina tankar, och nu kan jag inte ens sova för att trycka undan dom. Dom jagar mig ständigt och jämt, nu tillochmed när jag sover. Inatt drömde jag att jag var här på hemmet och alla ungdomarna började slå mig, dom slog och slog och blodet bara rann och personalen gjorde ingenting åt det. Sen ringde jag Kristoffer och han kom och hälsade på mig här, och vi hade det jättebra.
Men han gjorde heller ingenting när dom slog mig, han kunde inte bry sig mindre.
Jag vet inte riktigt vad meningen med livet är om det bara får mig att må dåligt. jag vet inte riktigt om det är värt det. Jag håller ut, men jag blir svagare och svagare för varje dag. och tiden läker inga sår, speciellt inte mina.