tröst

igår skrev jag ett tvärlångt inlägg på min privata blogg om mitt liv. sen mina föräldrar skiljde sig, det var skönt. jätteskönt. har nog aldrig skrivit ett så långt inlägg som det jag skrev igår. hm,
personalen vill läsa mina bloggar, har dom sagt. iallafall R. Så det ska dom få göra, jag tror jag ska läsa upp vissa inlägg själv, bara för att jag själv tjänar på det. Jag lär mig att bearbeta det,

missade mitt morgonmöte idag, drygt. hade behövt prata.
jag tänkte skära mig igår, men jag gjorde det inte. kanske ska göra det nu..?
jag vet inte, jag orkar inte. orkar inte hitta nått att göra mig själv illa med.
orkar inte ens le, orkar inte ens skratta, orkar inte ens vara sur, eller ledsen. orkar inte alls

orkar inte någonting
det blir svårare och svårare att hålla sig stående, det är vad jag känner. saknar marcus, saknar honom så jävla mycket, jag saknar ellinor och isabell, så sjukt mycket. fan. fan fan fan. FAN
fan
vill sitta hemma hos elli, med ronny, elli, issa, bastu, och ba mysa. ha det bra, knarka.
det är det finaste jag vet. att umgås med de jag tycker om och de som får mig att må bra
knarka också, det är så underbart. så fint. så hemskt, och så tragiskt. jag vill rulla en joppe, sitta där och passa vänster.
och ellinor skulle klaga på att jag fuckade upp slutet av den, som jag alltid gör eftersom jag är så stressad när jag ska rulla, men jag skulle säga 'äh' och så skulle vi garva lite och säga att det var skitsamma endå. sen skulle vi suga i oss den, ta det lungt och bara ha det bra.