du lägger alla dina känslor utanpå

fan
det är så sjukt jobbigt, att sakna nått man hade, nått man haft, som man vet slet en isär, det är jobbigt att sakna något man mått dåligt över, det är så jobbigt att tänka tillbaka på vad vi hade, för jag vet inte om det är värt att sakna eller om det är en sån sak jag borde se tillbaka på och hata dig för. hata dig för att du behandlade mig så. hata mig själv, för att jag behandlat kristoffer så som du behandlade mig. för jag vet hur ledsen jag var. jag var så ledsen.
och du brydde dig, det var de som va grejen. du brydde dig verkligen, men det var du som slet mig itu.
jag kan inte skilja på om jag saknar dig eller hatar dig,
kan inte skilja på om jag vill glömma dig eller va med dig
kan inte skilja på om det vi hade var fint eller hemskt

jag kan inte skilja på mina känslor, men jag menar. hur förklarar man att den enda som kunde få en att må bra, var den enda anledningen till varför man skar sig, grät och bröt ihop ca 5 dagar i veckan? hur förklarar man det?
det går inte ihop