här kommer jag förbli

har du vart med om att det känns som du drunknar, men kan se alla andra andas? vet du hur det är , är man tror att man lämnar perongen, när man igentligen står still? vet du hur det är, när allt du gör påminner dig om hur äcklig du är? att du sitter ner, och tänker på hur du ska sitta för att se smalare ut? hur det känns när du är öm under ögonen, för du har gråtit så mycket? hur det känna att springa, för sitt liv, och inse att det är dig själv du försöker springa? hur det känns att inte kunna andas, hur det känns att se dina tankar framfördig, och allt är tyst, rösterna har tystnat och du känner hur det äter upp dig, du ser hur det svartnar framför ögonen, och att veta om att du är ett svälj från frihet från dig själv, och tycka om tanken?
för det är så det känns varje dag, varje minut, och abstinensen av att få komma bort tar död på mig, varje dag.
det är outhärdligt, du kan inte leva med dig själv längre. och allt du gör är fel, rösterna säger åt dig att du är värdelös, att du lika gärna kan ge upp och att du inte är värd någonting alls.

-det blir svårare och svårare att hålla sig på fötterna,-