kommentaren som sitter kvar för evigt

vi står i matkön jag och mina kompisar och framför oss är det två småtjejer de kanske går i ettan.
den ena är rätt liten av sig och den andra är större (jämfört med hon andra tjejen).
sedan hör vi hur den lilla tjejen kläcker ur sig: "Clara, ska du verkligen ta mer?? Vet du hur många portioner du har ätit? Det där är faktiskt din TREDJE portion."
Jag känner bara hur jag kokar och var så jävla nära på att säga ifrån till den här lilla skitungen.
Men så gör jag det inte.
Besviken på mig.
Besviken på samhället.
det finns en fucking anledning varför många hamnar i ätstörningar. inget jävla påhitt